Jag satt och slösurfade och hittade följande text när jag surfade runt på Hanna Fridéns blogg. (WOW - vilken energi att orka fortsätta blogg med samma uthållighet! All eloge till dig!)
"Titta! Ett rynkigt ägg. Aldrig sett förut. Tänkte oj, så märkligt. Haha. Så skulle jag slänga det.
Men sedan kom jag på. Varför då? Det är ju bara rynkigt. Det är fult. Det är säkerligen inte dåligt. Och jag ska ju inte ligga med ägget, direkt. Så varför applicera samma ytlighet..?"
Texten påminner lite grann om den där historien om läraren som plockar upp en femhundralapp ur plånboken och frågar om någon av hans elever vill ha den - räck upp handen då. Alla eleverna räckte upp handen. Läraren tog 500-lappen och slängde den på golvet. Han stampade på den och smutsade ner den med sina skor. Ville eleverna fortfarande ha den? Ja. Han skrynklade ihop 500-lappen och frågade om de fortfarande ville ha den. Det ville de. Han frågade varför - den var ju både skrynklig och smutsig. Men eleverna var överrens om att den trots det ytliga var VÄRD 500 kronor.
Varför glömmer vi att MÄNNISKOR har samma värde? Oavsett yta, utseende och det yttre?
Såhär spontant. Och pretantiöst skrivet. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar