måndag 29 september 2008

GÄSTBLOGGARE

Tänk vad alldeles underbart det vore om någon av alla dessa människor där ute skulle vilja skriva ett gästinlägg och säga vad du tycker och tänker om skönhetsidealet av idag.

Det behöver inte vara mycket. Det behöver inte vara stort. Många droppar sten gör hål i även den hårdaste sten. Det vore bara väldigt trevligt att få höra olika röster kring dagens skönhetsideal, hur vi påverkas, vad du tycker och tänker.
Bu eller bä. Olika röster som kommer till tals. (självklart länkar vi tillbaka till dig)


ANTA SMALs UTMANING OM ATT BLI GÄSTBLOGGARE!

Skriv din text (lång eller kort) och maila den till
blogg at skonhetsideal punkt
com

Bantar du?

"Bantar du? Du ser ut att ha gått ner i vikt."

Är det en komplimang? Jag tycker i alla fall inte om det. Det är säkert jättesnällt menat, det är säkert menat som något positivt - ungefär som när vi säger: "Vad fin du är, har du gått ner i vikt?" (väldigt sällan hör vi, du ser för jä-lig ut, har du lagt på dig?

Varför tycker jag då inte om att höra en kommentar som: "Bantar du, du ser ut att ha gått ner i vikt?" - Jo, för att det betyder att:
  • någon har noterat hur jag kanske såg ut för ett par veckor sen, lägger märke till att jag (eventuellt) har förändrats i vikt.
  • någon har tillräckligt lite att göra för att komma ihåg och memorera hur stora/små ens medmänniskor är i kroppen
  • MIN KROPP är min kropp, om man känner mig vid det här laget så borde man veta att den sista människan på den här jorden som MEDVETET skulle banta - så är det jag!

Jag säger som min dietist sa en gång: Ibland blir det mer, ibland blir det mindre. På en vecka jämnar det ut sig.
Vi äter inte julbord varje dag, till frukost, lunch, middag. Vi äter inte pizza varje dag; frukost, lunch, middag. Vi äter inte ens sallad varje dag till frukost, lunch, middag. Eller godis varje dag; frukost, lunch, middag.

Lagom av allt. Ibland blir det mer, ibland blir det mindre. På en vecka jämnar det ut sig.

söndag 28 september 2008

Normal och fin?

Jag måste bara få skriva lite kort och tipsa om en väldigt läsvärd bok:

NORMAL OCH FIN av Caroline Eriksson


Kroppsidealet "smal och fin" är inget nytt och inte heller är det en nyhet att det får många kvinnor att må dåligt och tycka illa om sina kroppar. För många leder detta till en energikrävande fixering vid vikt, mat och träning.Från ett personligt perspektiv har beteendevetaren Caroline Eriksson skrivit en självhjälpsbok, där hon förespråkar rätten att vara normalbyggd utan att ständigt behöva känna press på att vara smal(are). Hon ifrågasätter starkt både mediernas och hälsofrontens enhälliga budskap om att gå ner i vikt, och ger handfasta råd hur man stärker sin självkänsla och blir vän med sin egen – fullt normala – kropp.

Det är -också - fint att vara normal, det glömmer vi lätt i dagens samhälle.

VAD ÄR DÅ NORMAL? (säger jag att det inte är fint att vara smal nu, eller att det inte är fint att vara tjock nu?)
Jag säger bara att vara normal är fint! Det som är normalt för DIG - där du är normal, där du själv trivs och mår bra! Det är normalt.

Skönhetsideal

Jag satt och sökte på ordet: "skönhetsideal", och råkade snubbla in på en liknande blogg: Tankar via Rymden där ägarinnan skrivit "Mot Skönhetsideal" (18 september) och skriver bland annat:

"Det är en sådan extrem vikthets i vårat samhälle och det ena påståendet säger emot det andra. Jag tänker att det allra bästa är att försöka äta det allra mesta, försöka att äta regelbundet, röra på sig och inte hoppa över någonting i kostcirkeln. Man kan dra ner på olika saker, man kan "hålla igen", men man måste i grund och botten förändra sitt tänkande. /.../
I dagens samhälle är det svårt att förstå att man faktiskt duger som man är och att människans värde inte sitter i vikt och utséende. Jag tror att detta kan ha en stor del i att människan mår öppet sämre idag. Jag tror att det kan ha en del i att fler unga människor idag blir inlagda på slutenpsykiatriska avdelningar, skickas vidare till olika behandlingshem, hamnar på rättspsyk eller det värsta av allt, att de faktiskt inte orkar leva vidare."

Hon skrev dessutom om en t-shirt hennes vän hade som inte var någon mindre än : SMALs t-shirt från 2005. Liten nostalgitripp över att den fortfarande finns där ute!

Fortfarande finns budskapet. Och det ÄR skönt att snubbla över bloggar/artiklar och liknande där man kan se att "du är inte ensam". Ibland kan det kännas ensamt i en utseendefixerad värld. Men tänk vad lite som behövdes!

Tack alla ni som finns där ute! Tack!

Sanna Nielsen: "Vägra galna skönhetsideal!"

Jag subblade över ett nr av VeckoRevyn ute i en butik i helgen. (nr 20 18/9 2008) på omslaget var en stor bild av Sanna Nielsen mot chockrosa bakgrund: "Vägra galna kroppsideal! Sanna Nielsen: "Kom igen! Nu bojkottar vi de sjuka förebilderna"

Vad kan jag säga annat än - BRA JOBBAT SANNA; jag är stolt över dig att du ändå vågar gå ut i media och säga en sån sak. Bra gjort VeckoRevyn som tryckte en sån . (tänk bara på att med det följer att inte fortsätta trycka artiklar som "Så här kommer du i favoritklänningen på två veckor" och liknande)

Sanna säger i artikeln att "Jag känner ingen smalpress från branschen, men jag känner det ifrån mig själv."
Nu är jag inte inne i branschen, och vet därför inte vad det finns för olika "presser" där. Men jag vet att tidningarna gärna dissekerar de som ev går upp i vikt, hånar lite grann, påpekar "sladdriga lår", celluliter m.m. Kanske inte lika mycket i Sverige som i utlandet.

Men Sanna säger i VR att hon känner den pressen från sig själv. Varför? Varför skapar vi den pressen på varandra? Vi duger ju som det är, huvudsaken är att du MÅR BRA. Få människor mår kanonbra när kroppen inte orkar med, när den skriker av värk både här och där..... vilket kroppen kan göra vid både undervikt och övervikt. Men om JAG med min längd mår bra av att väga kring ett visst antal kilon, behöver det inte betyda att någon som är lika lång som jag mår bäst av att ligga på samma antal kilon. Vi är individer.

Ju förr vi inser att vi är individer, ju bättre är det. Annars försöker vi ju bara vara, se ut som och bete oss som någon annan... Jag är JAG. Jag beter mig som jag beter mig, bra eller mindre bra. Jag väger vad jag gör, och jag ser ut som jag gör. Men jag är i alla fall stolt över mig själv.

Jag behöver inga dieter eller operationer för att se ut som något annat.
HÄR ÄR JAG - med celluliter (hallå, jag är snart 30 år!) med de fräknar jag har, med födelsemärken, ärr, sårskorpor, hår, tänder (icke att förglömma - med mina lagningar i tänderna) mina händer, mina fötter. Mina tår och fingrar.... Sån är jag. Det här är jag.


Och NEJ, jag behöver inte okroppsvänliga ideal! Jag är mitt eget ideal för mig själv.

Svenska barns hälsovanor

Den här helgen har jag suttit och pluggat och skrivit massor. Faktasammanställningar bland annat om svenska barns hälsovanor.

Kort information om studierna:

I Sverige genomförs sedan 1985/86 en riksomfattande enkätundersökning vart fjärde år bland landets femte-, sjunde- och niondeklasser. Sedan 1993 har undersökningen genomförts av Folkhälsoinstitutet.

Undersökningen är internationell och den senaste genomfördes år 2005/06 i ett drygt 40-tal olika länder eller regioner. I enkäten ställs en rad frågor som rör olika dimensioner av hälsa, hälsobeteende och miljöer som på olika sätt har betydelse för hur barn och ungdomar mår.
Denna rapport innehåller i huvudsak resultat från den svenska undersökningen 2005/06 med vissa jämförelser till tidigare datainsamlingar. De internationella resultaten publiceras i en separat rapport från WHO.


Frågor om kroppsuppfattning har varit med sedan 1993/94"



Kroppsuppfattningen skiljer sig mellan åldrarna fast på olika sätt hos pojkar och flickor. Andelen pojkar som tycker att de är för smala ökar med åldern och andelen pojkar som tycker de är lagom minskar.

På motsvarande sätt minskar andelen flickor som tycker de är lagom med åldern och andelen som tycker att de är för tjocka ökar.


I en nationell studie undersöktes längd- och viktutvecklingen mellan 7 och 18 års ålder för barn födda 1973 och 1981. I den senare gruppen ökade den andel vars relativa vikt minskade under tonåren markant, i synnerhet bland flickor.

Detta talar för att medveten viktminskning genom bantning har blivit betydligt vanligare bland svenska tonåringar.

I ”Skolbarns hälsovanor” 2001–2002 uppgav 15 procent av flickorna och 4 procent av pojkarna i 15-årsåldern att de aktivt hade försökt minska sin vikt genom bantning.



Vilka siffror! Mina två dagars arbete framför datorn gav resultat, när man nu kan ge klara och tydliga referenser till ATT barn och ungdomar påverkas av vårt skönhetsideal!

Vad är det man säger: "Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör....."

fredag 26 september 2008

"En tårtas liv i Sverige 2008"

På vägen hem från jobbet så hade jag Sveriges Radio P3 på och strölyssnade lite.
De pratade om lite allt möjligt, så pratade de om lite nyheter som hänt, och nämde "Tårt-Polisen", började prata mer om tårtor, och den underbara repliken dök upp: "Det kan inte vara lätt att vara tårta i Sverige 2008". (Saman och Cynthia, Din Gata P3)

Tårtorna är ju faktiskt helt missförstådda och utsatta. Som de nämde i radio, när folket är arga på politiker eller liknande, så kastar man en tårta i ansiktet. En form av förolämpning mot tårtan som då får stå för hånet och förlöjligandet som den som blir tårtkastad på får utstå....

För att inte tala om clowner - i tecknade filmer, om inte annars - kastar tårtor hej vilt.

ELLER - det som "alla" utsätter den stackars tårtan för ibland kring vissa fikabord.

Se det här scenariot framför er: Jag fyller år. Det råkar vara dagen före lön. Jag tar mina surt förvärvade pengar, de få jag har kvar på kontot precis innan lön, för att springa och köpa en tårta. För man "bör" ju följa den outtalade traditionen på arbetsplatsen och ta med en tårta när man fyller år. Jag dukar upp tårtan på bordet och de flesta tackar NEJ TACK till tårtan."

Varför NEJ då? Inte såhär: "Nej tack, jag är mätt, jag har precis ätit lunch". "Nej tack jag är inte sugen." eller bara den snälla "Nej tack, det är bra."

Nej, nej, nej... Det ska vara under stora stön och stånk. Det finns fyra typer av "tårtätare" i Sverige:


  1. Den ursäktande, bortförklarande personen
    Äter av tårtan, men ursäktar sig hela tiden, att han/hon egentligen inte borde:
    "Nej men guuuuuud, inte ska jag äta tårta, tänk vad fet man blir" eller "Lagom mycket fett i den där va? Kolla grädden! Jag ska nog inte ha, men jag tar en LIIIIIITEN bit". "Ojoj, nej, det där kan inte jag äta, det hamnar mitt här - pekar / tar på valfri kroppsdel med komplex, men man borde ju i alla fall smaka" "En tårta kan man ju inte äta mitt på en onsdag, jag tänkte ju äta/dricka DET HÄR i helgen." (ursäktande, för att man "bara" får äta en sak i veckan)

  2. Den anklagande personen
    Sitter bredvid och tittar på de som "har mage att äta, trots att de borde låta bli":
    "Ska du verkligen ta en sån stor bit?" "Du är mån om figuren, det ser jag, det var en lagom stor bit", "Visste ni hur många km man måste promenera för att förbränna allt det där som ni sätter i er?", "Jag tänker minsann inte äta, för jag är mån om att se efter mig själv, men förfall ni andra bara.", "Jag har karaktär nog att stå emot." (det har inte ni!) Kommenterar gärna hur mycket eller lite alla andra äter....

  3. Den otacksamma eller "bantaren" - person som är mycket mån om allt man äter, och är petnoga med träningen, maten och allt som rör "hälsa": "Man borde verkligen inte äta tårta mitt i veckan", "Ojojoj, vad mycket tårta det blev över nu, var hade du tänkt att göra av det?" (riktat till den som köpt med tårtan) "Jag kan inte äta det här för då går jag upp i vikt igen - berättade jag att jag provar DEN HÄR nya dieten nu, och då kan man inte äta tårta". "Bortkastade pengar med det här!"

  4. Den "normala ätaren" - klart i minioritet!! Den "normala ätaren" kan ta en bit tårta, så mycket som den personen nu vill ha. Äter. Berättar om hur god tårtan var (det hör lite till "god ton") Ignorerar allas anklagande eller ursäktande påståenden. Tackar så mycket för fikat!

Känner ni igen det här????? TÄNK nästa gång på personen som betalat tårtan eller som bara vill få uppmärksamma "sin dag". Eller tacka företaget för den sakens skull, om det är de som står för tårtan.

Ja, jag kan verkligen hålla med Saman och Cynthia. "Det är inte lätt att vara en tårta i Sverige 2008".

torsdag 25 september 2008

Nyhetsmorgon... "löpsedlar"

Som hastigast i morse hade jag Nyhetsmorgon i bakgrunden på tv:n, medan jag vaknade till liv.
Runt tio i sju hörde jag något om "Dagens Löpsedlar", och de pratade om finanskrisen och skottdramat i Finland bland annat. (mycket hemskt som händer i världen nu!!!)

Min snabba spontana tanke var bara: "Jaha, är det DET som står på löpsedlarna? Det brukar ju för det mesta vara: 'Gå ner i vikt på 3 veckor', 'Mirakelkuren som får dig att rasa i vikt' och liknande??"
MEN - det är ju skönt att tidningarna faktiskt skriver om nyheter och omvärldsbevakning också! Inte bara om olika sätt att gå ner i vikt... Är vi verkligen i behov av att bli matade med det budskapet hela tiden?

Jag kan ibland när jag sitter och väntar på något - en buss, en tunnelbana, sitter på ett fik eller liknande - titta på människorna som går förbi mig. Jag ser inte alls ett sånt behov av att vi behöver gå ner i vikt. Den klara majoriteten av de människor jag ser omkring mig ser ut att ha väldigt normala kroppar. I alla fall ser jag inte ett skrikande behov av att hela Sveriges befolkning behöver "rasa i vikt".

Kanske de osäkra påverkas av löpsedlarna, och köper tidningen. Men är det säkert att det är just DE som verkligen behöver budskapet? Och är kvällspressen-dieten rätta metoden? Varför inte en klassisk, hederlig DIETIST (legitimerad sådan, ingen "kostexpert"!!!)

Det är dyrare, ja. Men kanske billigare i längden och definitivt mer kroppsvänligt och hälsofrämjande! (enligt mina egna erfarenheter)

onsdag 24 september 2008

Motsägelsefulla bantningsprodukter

Jag satt och kvällssurfade lite och tittade igenom mail och liknande och jag såg en banner när jag surfade runt som sa: "Är du trött på alla bantningskurer som aldrig fungerar? - Nu är X äntligen här!"

Självklart lanserades den bantningprdukten och innehåller nyckelorden: snabbt, enkelt, utan ansträngning och ger resultat (direkt)

Som alla andra metoder..... de som aldrig fungerade. Men denna "gjorde det". Självklart.

Hittade lite fina, reklamaktigt utformade texter såsom:

"Ryktena är sanna. Medlet som hjälper dig att gå ned mycket i vikt har äntligen upptäckts. Produkten X, en bantningsgel /.../ som gör att fettansamlingar under huden försvinner som snö för solen!"

En gel? En lotion?

"Det gör ingenting om du inte har tid eller tålamod att träna. Det gör ingenting om du inte kan hålla diet. Om du är överviktig och vill ändra det, är XX här för att hjälpa! Det behövs ingen träning Det behövs ingen diet. XX är lösningen för dig."

Den enkla Lösningen...

En sökning på Google med ord som att gå ner i vikt snabb får vi 245 000 träffar.
En sökning på Google med ord som att må bra trivs med dig själv, får vi 94 900 träffar
(2008-09-24)

Ungefär 150 000 sidor fler som fokuserar på att gå ner i vikt snabbt..... Att må bra och trivas med sig själv lockade inte lika många. Kanske spelar inte det någon roll hur man mår?

För mig spelar det roll.

Underbara människor

Alla dessa underbara människor som finns där ute! En del som lägger ner all sin tid och energi på (tex) ideella projekt, arbetar för en bra sak, som alltid ställer upp, är fyllda av positiv glädje, som kämpar och står i...
Man uppskattar inte alltid dessa människor - men ni ska veta allihopa att ni är så fantastiskt underbara!

Alla kan inte vara bra eller bäst på allt. Men vi har alla något speciellt hos oss som gör oss unika och vi kompletterar varandra. Ni som finns där och ställer upp, jag hoppas att ni vet vilka ni är! Jag vill bara säga tack.

Man behöver inte värdera människor utifrån. Om en person är blond eller brunette spelar ingen roll har vi fått lära oss; reklamen med den mobbade pojken som bär hem elaka ord i svart text som följer honom överallt, glåpord - ni vet? Som sen får ett rött ord "HEJ" som räddar hans dag...
Mer sånt behöver vi.
MEN, det jag tänkte skriva var, vi värderar ju inte människor efter hårfärg, längd eller vad de har för skostorlek - VARFÖR ska vi då värdera dem utefter kroppsstorlek, klädstorlek eller storlek på mage, rumpa, lår?

En del säger att "övervikt innebär dålig karaktär" - är motsatsen, undervikt bra karaktär?
Genuina handlingar och osjälviskt tänkande och handlande är ett exempel på vad vi värderar. Tror vi att blinda frågar personer i deras omgivning om dennes vikt - bara för att få veta om han/hon är en "bra person"?

tisdag 23 september 2008

Top Modell

Jag sitter och slötittar på tv:n en vanlig tisdagskväll efter arbete, fix och don. På tv:n har jag hört att Top Modell (amerikanska versionen, den med Tyra Banks) går igen. Jag lyssnar lite svagt på allt som sägs.

Men jag börjar tänka på Tyra Banks och skvallret om henne man kan uppfatta lite här och var. Hon går upp i vikt och blir hånad över att hon inte uppfyller dagens skönhetsideal. Hon fotograferas i en del osmickrande situationer och poser (gärna lättklädd) och hånas över hur "fet" hon blivit.

Sen går hon ut i sin egen tv-show och säger att hon minsann är stolt över sin kropp, precis som den är - HURRA, mer sånt!
Sen läser man att när det är dags att spela in nästa säsong bantar hon ner sig igen. För att "passa in", hon är dock inte "tillräckligt smal" för branschen i sig, den branschen hon presenterar tjejerna in i. Och hon berättar för tjejerna att de MÅSTE leva upp till idealet, även om hon inte gillar det.... "för sån är branschen"....

MEN TUMMEN UPP. De senaste åren har de tagit med en normalt och vacker tjej med karisma, utstrålning och helt normal kropp (kallas då för plus-sized-modell)
(Men tummen ner, hon brukar tillslut åka ut....)

När är egentligen branschen redo att förändras?

måndag 22 september 2008

95% av ditt imunförsvar kommer härifrån....

Ni vet den där reklamen "95% av ditt imunförsvar kommer härifrån" - magen.
Magen är ju ett väldigt omdiskuterat ämne.
Butfetma, läs och mät om du "duger" eller om du är en fara för dig själv.
Stressmage, "kan vara dold sjukdom".
Ballongmage, mjölkmage....

Medan reklamen rullar på tv-skärmen så rullar bilder av olika magar upp. Det är gamla gubben med stora magen, äldre gubben med lilla magen, det är den håriga magen, det är den välvaxade och vältränade magen, den med utåtstående navel och den med en stor grop.
(om ingen har märkt det så är ju våra magar oftast lika induviduella som vi är som människor)

Ibland vill jag minnas att det kommer barn och visar sina "barnamagar".


Men sen kommer de kvinnliga magarna och "flashar förbi". Jag hinner nog ana en mage som verkar vara lite kvinnlig i formen. Men annars är det endast den tunna, platta, smala magen som visas - absolut inget fel på den!
Men mannen hade ju så många olika typer av magar att visa upp - hade inte kvinnorna det? JO - man slänger in ett par gravida magar också. Då får ju kvinnor med större mage visa upp sig också.

Var är det normala? Var är mellanläget, där så många befinner sig? Någon med en liten kula här, en större kula där, ett litet kärlekshandtag där, och ett större kärlekshandtag här.

Kvinnornas kroppsformar förändrar sig också. Någon har bristningar på sina magar (efter graviditeten kanske?) andra har tagit bort blindtarmen, det syns också på magen.
Men kvinnors magar är platta, vältränade eller gravida. Är de verkligen det?

söndag 21 september 2008

Energi

Sitter och bläddrar i en av de stora damtidningarna, som presenterar en klassisk snabbdiet. Tidningen poängterar flera gånger att den energi- och fettfattiga (och matfattiga) dieten
-inte brukar ge några bestående resultat (svält dig i fyra dagar, sen går du upp det dubbla)
-avråds av läkare
-går emot de senare rönen vad gäller dieter
-under inga villkor får följas mer än fyra dagar - den femte dagen MÅSTE man börja äta normalt igen.

Läser med skräckblandad fascination recepten för de fyra dagarna, medan ilskan växer allt mer. Tidningen avråder nästan sina läsare från att följa dieten, men väljer ändå att publicera den.

Bortsett från alla risker vad gäller skev kroppsbild och ätstörningar så blir ju den självklara följden av att knappt inte äta under fyra dagar att man inte har någon som helst energi. Hur bra kommer en kvinna som går till jobbet utan frukost i magen kunna prestera under dagen? Hur ska hon kunna hålla sig framme i konkurensen? Bortsett från alla hälsofaror så är det ju så förbannat fördummande! Vill tidningen göra sina läsare till zombies som i stället för att koncentrera sig på det man ska göra sitter och längtar efter frukosten man inte fick äta?

Ett litet steg för tidningen, ett stort steg bakåt för jämställdheten...

torsdag 18 september 2008

Modeller med kurvor är störst

Kvinnor föredrar kurviga modeller.

"Störst genom tiderna – Elle Macpherson, 44.
Trådsmala modeller har visat upp kläder under modeveckan i London, men om de brittiska kvinnorna fått bestämma hade det sett annorlunda ut på catwalken.
De tycker mer om mannekänger med byst och rumpa, visar en ny undersökning. "


men om de brittiska kvinnorna fått bestämma hade det sett annorlunda ut på catwalken...
Kanske för att kvinnorna då hade kunna känna igen sig själva?
Att se kläder som jag själv kan sätta på mig, att känna igen sig, att inte vara annorlunda. Kan det ligga bakom?

Så överdrivet jättekurviga skulle jag inte kalla Elle Macpherson, Cindy Crawford eller den idag 58-åriga Twiggy.... Helt enkelt bara mer åt det medelaktiga och normala hållet....
Vad nu normalt skulle vara.

För smal för tv

"90120"-stjärnorna för smala för tv

Två av stjärnorna i USA:s mest omtalade tv-serie just nu, ”Beverly Hills”-spinoffen ”90210”, har beordrats att gå upp i vikt.
— Jag har aldrig sett Jessica eller Shenae äta, säger en insider från inspelningen till Us Weekly.
Enligt veckotidningen är alla som jobbar med serien oroade över huvudrollsinnehavarna Jessica Stroup och Shenae Grimes pinnsmala figurer, och producenterna försöker övertala dem att ta tag i sina problem:
— De vill att tjejerna ska gå upp i vikt. De fokuserar alldeles för mycket på att vara smala och det börjar synas på dem. Det är inte hälsosamt, säger en källa.


Underbart att höra något uttalande och ett reagerande. Inte bara för deras hälsa - självklart - utan även för alla de tittare som kommer att titta på serien och ha dem som förebild.
För det mesta brukar det väl vara yngre kvinnor som följer serier som detta, och de vill kanske också leva och se ut som dem de tittar på i rutan.

Tummen upp för lite ansvar!

Vikthets mot gravida

Många gravida kvinnor upplever vikthets på barnavårdcentralen.

"Fettsnål kost och inget godis. Många gravida kvinnor upplever vikthets på barnavårdcentralen.
- Jag kände pressen att låta bli mat, säger Helén Ekman. "

Läskigt är ordet som kommer in i huvudet när det gäller vikthets och framför allt mot gravida kvinnor (samt barn och tonåringar) En graviditet är att ge ett nytt liv chansen att komma till världen. Ska den lilla bebisen matas med viktnoja och bantning redan i magen? Räcker det inte att man föds in i en värld där bantning och utseendefixering är en norm?

Rasade i vikt - barnet dog

"Evelina fick rådet att dra ner på ätandet.
- Barnmorskan sa att jag skulle äta tuggummi i stället för att äta mat hela tiden. "

Barnen är vår framtid, och du behöver all energi du kan ta av sen när barnet kommer: sömnlösa nätter, amning i tid och otid, du sätter barnet före dig själv helt enkelt. Barnets behov före dig själv när det kommit till världen. Vad ska de kvinnorna leva av då?

Hon var tjock innan....

Igår på tunnelbanan i Stockholm satt två tjejer i 16-årsåldern och pratade olika dieter, vikt och kropp.

Den ena berättar att hon nu ska gå över till dieten X för att den är jättebra har hon hört. En kompis till henne hade provat den och gått ner flera kilon på kort tid. Hon var jättenöjd. Kompisen alltså.
Så nu skulle den första tjejen (tonårsaktigt smal i kroppen) prova denna diet. Hon var lite orolig över att hon skulle behöva gå runt hungrig, men den funkade ju, och då så....


Det man kunde reagera på var detta:
  1. Tjejen som skulle "diet:a sig" hade inget som helst behov av detta.
    Men hon kände ett behov av att ändå göra detta, eftersom det var så "lyckat" för hennes kompis.
  2. Kompisen som gått ner i vikt var tidigare var "tjock innan. Eller alltså inte tjock, men hon var kvinnlig. Hon hade lite här, och lite här." men nu var det ju inte helt bra, eftersom kompisen "nu ser typ anorektisk ut".

Varför vill man då gå igenom detta kan man fråga sig?
Man kan också fundera över ordvalen tjejerna använde. Kompisen var TJOCK, "eller alltså inte tjock, men hon var kvinnlig"

De talade om någon som bantade bort sin kvinnlighet och detta ville tjejerna prova..... Hm....

Idol 2008: "Du behöver gå ner några kilo"

Imponerade på juryn, men uppmanades att börja träna

Efter ett avsnitt av IDOL häromkvällen fick man se en kille, Alexander, som varit med och tävlat förut, men fallit ur precis i slutet.

En jättefin röst, jättefin utstrålning. Han stod inför juryn (bara det, vilket mod!) och utförde sin audition. Responsen blev direkt:

"Fan vad skönt med power!" och sen kom det:
"Alexander, du behöver gå ner några kilo."

"Jättebra, du ser jättebra ut, fantastisk röst men du behöver droppa några kilon."

För vem behöver han "droppa några kilon?"
För att publiken då ska kunna uppfatta hans vackra röst? För att ingen skulle köpa en "normalt utseende" killes skiva/musik?
För att han själv ska må bättre? Känner han sig begränsad själv av sin kropp, eller är det så att någon annan får honom att känna sig obekväm?

Killen vågade ju ställa upp i det omtalade programmet, han hade nerver och begåvning att ta sig igenom sin audition med bravur.

1,83 cm lång var han till och med talade de om. Är vikten relevant?
För att publiken ska lyssna på musik genom öronen, behöver vi synen för musikens skull?
Vad händer då med de blinda musikerna?
Eller är det bara så att, "så är det, vi är vana vid det?"

onsdag 17 september 2008

"Bort med idealbildernas tvångströja"?

Eva-Britt Svensson, v: Bort med idealbildernas tvångströja!

(eller är tvångströjor - mentala - vår tids mode?)

"Madelaine Levy skriver att "Eva-Britt Svenssons kamp inte handlar om jämställdhet utan om att kidnappa de kommersiella budskapen för att föra fram sin egen, snäva bild av idealmänniskan."Men betänkandet handlar ju om motsatsen: Om frihet från snäva, fördummande ideal.Vi lever i en ström av idealbilder som visar hur en man respektive en kvinna ska vara. Strömmen är så monoton och bedövande att det kan vara svårt att tänka sig att saker skulle kunna vara annorlunda."

Frihet från snäva fördummande ideal.... Är inte det vad SMAL arbetar för? Ett snävt ideal begränsar människan, och låter henne tro att ett ideal, oavsett om det är snävt eller skadligt är vad alla "måste" uppnå.

Påminner inte detta väldigt mycket om vad SMAL säger att:

"SMAL anser att en ny typ av diskriminering nämligen ”kroppsdiskriminering” existerar i dagens samhälle, kroppsdiskriminering används gentemot individer som inte passar in i den mall som skapats för kvinnokroppen.
Kroppsdiskriminering används också för att hålla flickor och kvinnor i schack genom en illusion som säger att uppnår flickan/kvinnan idealkroppen så blir hon automatiskt mer framgångsrik, lycklig och hälsosam. SMAL anser att denna illusion är en förvrängning av verkligheten. Verkligheten är att flickor och kvinnors kroppar kommer i olika storlekar och former."


Vi mår inte automatiskt bättre om vi försöker anpassa oss till något vi inte mår bra av. Eller?

fredag 12 september 2008

SMALs grundtanke


Vad är egentligen SMAL?

S.M.A.L är en ideell förening som arbetar för att befria flickor och kvinnor från det negativa tankemönster som orsakas av en strävan efter en viss kroppstyp/storlek, olik den förutbestämda.

Vi vill förmedla samt väcka medvetenhet att det inte enbart finns en ”ideal” kropp utan att varje flicka/kvinna är olik den andre. Detta gör vi bland annat via föreläsningar, skolprojekt samt utställningar.

Vi verkar för ett mångsidigt skönhetsideal, ett ideal som inte skadar flickor och kvinnor. Rådande skönhetsideal är på många sätt skadligt, fysiskt såväl som psykiskt, för de som eftersträvar att exempelvis väga mindre, trots en normalvikt, eller forma sin kropp till något den inte är anpassad för.


SMAL, som förening, grundades 2006 och är för att man vidgar dagens skönhetsideal (i dubbel bemärkelse) SMAL är inte emot att människor får vara naturligt smala. SMAL vill att alla människor ska kunna anses vackra, oavsett kroppsform.


Alla storlekar bör få bli tillåtna och börja visas.


-.