tisdag 15 december 2009

Juluppehåll

SMALs blogg har nu ett juluppehåll inför kommande helger.
Som vanligt så här års kommer antagligen medierna svämma över av liknande "tips"

Julbord/julmat:
Såhär undviker du fett-fällorna vid julbordet, det här är säkert att äta på julen, så här gör du ditt nya sunda julbord, så här undviker du att gå upp i vikt vid julbordet, baka ditt eget hälso-julgodis, ät rätt på julen och undvik att gå upp i vikt.....

Sen direkt efter jul kommer följande löpsedlar och artiklar:
Såhär går du ner snabbast i vikt lagom till nyårslöftet, så här blir du av med jul-kilona, ditt nya jag efter all julmat, åt du för mycket till jul, nya efter-jul-dieten.,,,,,

Varje år är det precis samma sak. Det är inte förvånande. Förvånande är dock att människor och läsarna fortfarande köper lösnummer baserade på detta.
Förvånande är även att vuxna människor fasar inför en ev viktuppgång under helgerna. Istället för att lägga sin tankeverksamhet och energi på annat.

Vi har en av de största helgerna som kommer nu, med ofta mycket ledighet. Tillbringa den med nära och kära istället för med badrumsvågen.

God jul och gott nytt år!

söndag 29 november 2009

36 gånger om dagen tänker kvinnor negativt om sina kroppar....

36 gånger om dagen. Det är ruskigt många gånger. Eftersom man får hoppas att vi sover iaf 6 timmar varje natt (av dygnets 24 timmar) ger det i underkant ett dygn på 18 timmar. Och 36 gånger per dessa 18 timmar ger 2 gånger i timmen. Läskigt.... Eller?

I undersökningen, som gjordes via ett tv-program, deltog hundra kvinnor i åldrarna 35-69 år. De fick en så kallad klicker att använda varje gång de oroade sig för att bli äldre.
På en vecka tänkte kvinnorna i genomsnitt 252 negativa och oroande tankar, eller 36 om dygnet.


Främst åldern är det som belyses i den artikeln. Men 252 negativa och oroande tankar?! Är det värt det? Hur många andra tankar kan man inte tänka?

tisdag 24 november 2009

Skrämmande detaljer.....

1000 svenska kvinnor om sina kroppar

Expressens nya unika Demoskopundersökning visar att många svenska kvinnor är missnöjda med sin kropp.
En överväldigande majoritet (84 procent) vill gå ner i vikt och tre av tio kvinnor kan tänka sig att skönhetsoperera sig. Den kroppsdel som flest kvinnor är missnöjda med är magen - det gäller mer än varannan svensk kvinna.
Läs Demoskopundersökningen här!


84% vill gå ner i vikt. Tror vi att 84% av de som svarat på denna undersökningen faktiskt har ett medicinskt behov av detta? Eller är det endast vad man kallar "kosmetisk övervikt"?
Flera skrämmande insikter med den här undersökningen. 53% är missnöjda med sin mage. (Stackars mage, som alltid hamnar i blåsväder när det är liknande artiklar. "Alltid" magen som ska bort)
Eller den här insikten, och svaren på frågan.

Hur ofta tänker du på din vikt?
Alla -34 år 35-54 år 55- år
Varje dag 36% 37% 39% 32%
Några gånger per vecka 27% 27% 28% 26%


Låter det som en sund befolkning egentligen? Vi har valt att "gå på den här myten" i alltför många år. Att mer än en tredjedel av kvinnorna tänker på sin vikt varje dag. När de kan tänka på så mycket annat istället. Vikten förändrar sig inte över en dag. Varför lägga ner alla dessa tankar?

lördag 21 november 2009

Så tycker kvinnor om sina kroppar?

Tre av tio svenska kvinnor är missnöjda med någon del av kroppen, visar Expressens nya unika Demoskopundersökning. - Nu tycker jag att jag är för tjock - jag är som en tonåring i huvudet, säger Roza Karimova, 54, från Stockholm.

Tre av tio svenska kvinnor. Det är ju lite läskigt..... tycker jag. För nu talar vi ju inte om tonåringar. Vilka tonåringar med alla hormoner, sökande efter sig själva, osäkerhet, rädslor, nojor är helt nöjda? Inte alla. Iaf inte 7 av 10 tonåringar skulle jag tro.

Men vuxna svenska kvinnor? Som säkert har både bostad, jobb, barn och familj. Fokuserar fortfarande på sina kroppar. Att inte vara nöjd med sig själv när man passerat 50 är ju ledsamt. Och det är inte någon enstaka. 3 av 10....

onsdag 18 november 2009

Går ätstörningar i arv?

Ätstörningar ärvs i generationer säger rubriken.... "Ny undersökning visar hur vi ärver ätbeteenden. Akademikerbarn löper större risk att drabbas av ätstörningar. Särskilt stor risk löper flickor med höga betyg – och en välutbildad mormor.
– Det finns en hög ärftlighet. Kanske är det så att man ärver ätbeteende från sin mamma som ärver det från sin mamma, säger forskaren Jennie Ahrén-Moonga. "


Jag tror (utan att inneha proffessortitel) att det ligger mer i miljö här än i gener. Vi växer upp tillsammans. Vi ska således bilda våra matrutiner ihop. Lära vidare att man "inte bör dämpa mående med mat" att "mat är något vi mår bra av", och att "man är inte vad man äter". Vi ska lägga en grund i regelbundna måltider, frukost, lunch, middag och mellanmål. Regelbundet och ofta. Snarare än att gå och äta ingenting hela dagen, slänga i sig ALLT på kvällen.

Sjukdomarna i sig behöver inte vara ärftliga. Men att lära ett matmönster, och rutiner ligger det nog mer i. Även att vi duger som vi är, och att man inte behöver "lära ut" att banta är vad som leder till "lycka".

tisdag 10 november 2009

Lyx för smala?

"Aftonbladets läsare rasar mot att Lindex kollektion "Affordable luxury” bara finns i S och M.
– Varför fattar ingen att vi som är lite större vill ha samma tröja som hon i medium, bara den fanns i vår storlek, skriver signaturen Elienna.
Lindex lovar nu att ta till sig kritiken."

Jaha. Så skapas en "elit"...... Stora, hemska människor som drar en L eller XL, oberoende om de är 160 eller 180 cm långa får inte vara med??



Spontant iaktas Lindex hemsida (2009-11-10, samma dag som artikeln ovan) och i nedre vänstra hörnet syns denna text: "Förtydligande angående medieuppgifter om Lindex designerkollektion Affordable luxury"

Efter att ha bråkat lite om att tillåta pop-up-fönster får jag upp: "TACK FÖR ATT DU BESÖKER LINDEX WEBBSITE.Vi vill veta vad du tycker. Dina synpunkter är viktiga och hjälper oss att bli ännu bättre. Undersökningen tar bara några minuter och dina svar behandlas anonymnt."
Det var väl inget förtydligande??


RESULTATET: Tack för din medverkan! Förresten, visste du att Lindex Shop Online har över 2200 modevaror att välja bland. Att du får fri frakt när du hämtar ut ditt paket i en Lindex-butik. Och att du får kostnadsfri retur i Lindex-butiken. Och givetvis har Lindex Shop Online öppet dygnet runt. Välkommen in!

"
Lindex modekollektionen, Affordable Luxury som lanserade i början av november är gjord i samarbete med designern Ewa Larsson. Kollektionen är tillverkad i storleksspannet 36 till 42. Affordable Luxury är Lindex första designsamarbete och vi har då valt att göra det i en någon begränsad omfattning. Kollektionen finns till exempel bara att köpa i vissa utvalda Lindexbutiker. Lindex valde denna gång att börja i en liten skala för att se hur det tas emot av Lindex kunder. Lindex vill med kollektionen höja modegraden och hittills har intresset för Affordable luxury varit mycket stort.

Affordable Luxury består av 15 plagg och de flesta är gjorda i storlek 36 till 42. Endast fyra stickade plagg är i gjorde i de dubbla storlekarna S (36/38) och M (40/42). Storleksspannet valde Lindex för att det är inom storlek 36-42 som Lindex kunder köper flest plagg. Kollektionen är gjord med en flexibel passform vilket gör att storlekarna kan passa både till en mindre och en större storlek.

Vi på Lindex tycker att denna diskussion är viktig. Vi tar såklart till oss de reaktioner vi fått på designsamarbetet i vårt fortsatta modearbete.

/ Sofia Brax, HR- och informationschef Lindex"

söndag 8 november 2009

Tragiskt att äcklas över sig själv?

"Leia" från StarWars äcklas av sig själv..... anledningen: hon har gått upp i vikt...
"52-åringen uppträder just nu i en enkvinnasföreställning – "Wishful drinking" – på Broadway i New York. Men trots att showen hyllats av både kritiker och publik så vägrar hon att se på inspelningarna.
– Jag bjuder in folk till min show, men inte för att titta på min kropp utan för att titta på föreställningen. Jag är lite tung just nu, säger stjärnan till Female First. "


Att vara 52 år, ha ett halvt liv med livserfarenhet och kunskap - och fortfarande låta sig tryckas ner och äcklas av sig själv över en sån sak som viktuppgång.... Jag blir ledsen. Är man inte mer än sin kropp? I den åldern borde man veta bättre.
Tyvärr känner vi till många kvinnor 50+ som springer runt med sina Nutrilette och liknande och gör allt vad de kan för att "minska ner sig själva". Borde man inte njuta av livet istället?

onsdag 4 november 2009

Vill vi ha "normala kvinnor"?

Sparkar ut modellerna ur tidningarna? Så löd rubriken.
"Tysklands största veckotidning för kvinnor, Brigitte, sparkar ut alla fotomodeller från sidorna. Läsarna har klagat så mycket över de beniga modellerna att chefredaktören Andreas Lebert nu vill ha andra kvinnor. Läsare som vill vara med och illustrera mode, skönhet och hälsa uppmanas skicka in bilder av sig själva till tidningen.
– Vi vill visa kvinnor som har en identitet: den 18-åriga studenten, styrelseordföranden, fotbollsspelaren, säger Lebert till Sky News.
"

Följande artikel gavs med en frågeställning till Aftonbladets läsare (på nätet) SKULLE DU KÖPA EN TIDNING DÄR "VANLIGA KVINNOR" VAR MODELLER? Ställningen blev
JA 84,5%
NEJ 15,5%
Totalt har 1426 personer röstat. 2009-10-08

Alltså finns det ett intresse. Varför vågar medierna då inte riskera att kvinnor i alla åldrar mår bättre? Får se "vanliga" förebilder? Se kvinnor som ser ut som oss själva? Man kan fråga sig detta. Om "normalt" skulle sälja - varför fortsätter man att ge bilder av det som får så många att känna sig otillräckliga, inte duger?

lördag 31 oktober 2009

Magens utseende konvex/konkav?

"Vi gillar våra mjuka magar" skriker rubriken. Överst är en bild på en vacker kvinna med en mage som inte kantas av mediernas och allmänhetens (?) uppfattning om "perfektion"...

"Lizzie Millers modellagentur hade beordrat henne att banta. Med sina 80 kilo fördelade på 177 centimeter ansågs Lizzie för kraftig - till och med för att få vara plusmodell. Men sedan septembernumret av det amerikanska magasinet Glamour, där Lizzie illustrerar en artikel om att man ska vara nöjd med sin kropp, sålt slut i ett nafs har agenturen ändrat sig. Lizzies mage är sprängstoff. Den diskuteras till och med i Amerikas största morgon-tv-program "Today".
- Jag har alltid hatat min mage som ser ut precis som Lizzies. Men nu efter Lizzie, när jag såg hur vacker hon är, insåg jag att det är okej att se ut som jag gör, skrev en av läsarna till Glamour. "


Första reflektionen:
Med vikt och längd som är angivet kan man enkelt och matematiskt räkna ut att hennes nuvarande BMI är 25,5. (dvs BMI 0,5 över "normalviktig") Vilket måste betyda att sk "plusmodeller" är helt enkelt normalviktiga.....?

Andra reflektionen:
Artikeln menar så väl, men acceptansen kring "sin egen mage" är mindre än "andras".
På Expressens undersökning var svaret på frågan om du är nöjd med din mage:
Ja den är platt och perfekt 17%
Ja den är lite degig men fin 29%
Nej 54%
(2009-09-29, Frågan startades 24 september 2009.Totalt har 99 personer svarat på frågan. )

söndag 25 oktober 2009

Lära 4-åringar att gå catwalk?

Jag förfasades över att läsa om 4-åringar som övas i att gå på catwalken!

"Vill du göra som Anna Anka – dina barn till modeller? Nu finns catwalk-kurser för barn mellan fyra och tolv år i Sverige.
– Visst finns det föräldrar som pressar sina barn, men det finns det i skolvärlden och inom idrotten också, säger Angela Weihs på Cute Kids. "

Vill vi verkligen överföra detta till våra barn? Räcker det inte med all annan press som det finns på barn och ungdomar idag? Ska föräldrar leva "om" sitt liv, genom sina barn? Jag skulle aldrig komma på tanken....... Skönhetstävlingar och allt som har med att lära barn "vad som är vackert/snyggt/funkar/funkar inte/eliten från vanliga" är jag emot.

Barn är barn. De har hela livet på sig att vara vuxna. Men låt barnen vara barn.

torsdag 22 oktober 2009

Lisa Simpson drabbas av ätstörningar

Ett avsnitt av The Simpsons som sändes på TV6 här i augusti var en repris av ett avsnitt jag sett förut när Lisa Simpsons drabbas av ätstörningar.

Några stora drag av händelser i just det avsnittet:
* Det börjar med att barnen på skolgården ska hoppa hage, och Lisa böjer sig ner för att plocka upp en sten att kasta iväg att hoppa efter och tjejerna bakom henne börjar fnissa när hon böjer sig ner. ”Lisa’s got a big butt”! sjunger tvillingtjejerna…
Lisa börjar fungera over detta, hoppar over lunchlådan som mamma Marge har med sig för henne.

*Lisa går på en modevisning där tjejerna är så smala att de ”försvinner” när de ställer sig i profil (det är ju tecknat, så allt kan vara lite överdrivet) Kommentarerna kring modellerna är:
”Wow, she weighs like a newborn!”
Lisa stannar vid en skyltdocka, när en man kommer fram och utbrister att “This is all wrong!” Jaaaaa utbrister Lisa, det sänder ju helt fel signaler, dockan är alldeles för…. Smal tänkte hon säga, när mannen tar upp en hyvel och börjar hyvla dockans ben ännu smalare.

* Toppen av allt är när Lisa ska bevisa för sig själv att hon har ”besegrat maten” och bara ska ta en slick av glasyren på en tårta som står i kylen och sen kunna motstå att ta mer. Hon ”klarar” en slick. Men sen grabbar hon tag i grädden med hela handen och börjar sen att i glädjerus rulla runt i tårtan och hetsäta i sig den.

Ätstörningar, viktfixering och liknande är alltså så pass etablerat och välkänt att det till och med kommit till den tecknade världen – som en parodi eller ett ställningstagande. Varför gör man inte mer för att vända denna trend som suttit i under så många år??

söndag 18 oktober 2009

Snabbaste och effektivaste bantningskuren någonsin?

”Såhär går du ner tvåsiffrigt på endast en månad.” Wow, nyaste bantningstipset… kilona rasar. Fort går det. Så fort att du själv inte hinner med att registrera viktnedgången. Kläderna som tidigare varit för trånga passar helt plötsligt igen. Som en blixt från ovan. Låter det intressant? Varenda en som vill gå igenom denna ”blixtförvandling” borde spetsa öronen om de såg en sån löpsedel.

Men det är ingen löpsedel. Bara en reflektion från mig. Vad är metoden, undrar de som vill ner i vikt desperat nu…. Ja…. Ingenting. Försök leva som vanligt. Ja just det – kanske ska nämna, först kräver det en 9 månader lång graviditet med även där tvåsiffrig viktuppgång under de 9 månaderna. Alla är dock inte Hollywood-kändisar. Alla rasar inte. Ibland tar det några veckor. Men det glöms bort av allmänheten. Oss vanliga dödliga.

onsdag 14 oktober 2009

Badhusfenomenet

I de flesta badhus finns en våg inne hos kvinnorna i omklädningsrummet. Där kan man slänga handduken och väga sig spritt språngande naken efter simturen/träningspasset och få sin vikt – med decimaler om det är en elektronisk våg.

Detta är vad man kan se… mamma kliver upp på vågen. Förfasas över sin vikt och virar handduken om sig när hon kliver ner. Dotter kliver upp efter mamma. Lär sig att stirra på dessa siffror som under uppväxten – av naturliga orsaker – bara kommer att stiga. Och lär sig att associera viktuppgång med något negativt. För det är vad mamman överför till barnet.

Mamman förfasas om vågen visar MER än den gjorde förra gången. Vad sänder det för signaler till en 7-10-åring? Som de närmsta åren kommer att öka i vikt. Inte minst när puberteten kommer. Lär vi våra barn att ökande siffror är något dåligt? Hur kommer de då att reagera de närmsta åren, eller när de är vuxna?

fredag 9 oktober 2009

Smal, smalare, smalast?

Midjan på den retuscherade bilden är smalare än huvudet på modellen.... Jag iaktog bilden av den manipulerade bilden.... visst är det självklart att den är manipulerad. Det vet alla. Vuxna som barn som ser den. Alla vet att vi trixar och mixar med bilder i media (framförallt modellbilder/reklambilder)

Texten intresserar mig föga. Men jag läser runt bland kommentarerna till artikeln på Aftonbladet. Nedan är citerade kommentarer.... smaken är som baken kan man väl konstatera. Vissa har ingen alls, medan andra berikats med väldigt stor. :-)

haha, hon ser ju helt befängd ut. Kul när de är så smala så huvudet ser helt enormt ut! Jag tar inte ens illa upp som tjej av såna bilder, jag tycker bara det är mysko att det skulle kunna uppfattas som snyggt.

Varför gör "dom" detta gång efter gång efter gång? Ingen vill se dessa bilder längre. Folk har tröttnat. Allrahelst denna bild är ju helt extrem! Hon ser ju ut som en alien...

så ska tjejer se ut, gillar inte feta osunda brudar

Smala tjejer är fint, men detta är onaturligt och fult. Usch!!

Läcker, ser ut som min tjej ;)

Ser ut som en dåligt gjord karikatyr! Nästan som en barbiedocka! haha

Det ser seriöst inte mänskligt ut, ser helt fel.

tisdag 6 oktober 2009

Frossa i kändisbilder

I tidningsställen kunde man senast se tidningar av typen ”Frossa i så mycket bilder på kändisarna som möjligt” och stora omslag med ”Värsta kändiskroppen på beachen”. Förfasa dig över hur smala dessa är, eller hur hemska celluliter dessa har, se hur skinnet hänger på denna…. Bla bla bla. Nästa sommar är det jag som går där i min bikini, med en mage efter en graviditet. Med bristningar och förändringar. Så är det. Det är jag. Det är jag idag efter allt min kropp har gått igenom. Sån ser jag ut.

Så gick jag på stranden i bikini innan också. Fast utan bristningarna. Men jag hade min mage, jag har mina celluliter, leverfläckar, ärr, pigmentförändringar. Så ser jag ut. Ingen kan hålla mig borta från stranden för det. Om jag själv vill vara där. Ska jag behöva skämmas för min kropp? Den är ju jag. Jag vägrar. VVS – Våga Vägra Skämmas. Jag tänker inte krypa in i vassen som alla skämtar om inför sommarsäsongen. Jag står upp på mina ben, är tacksam över att jag över huvud taget har möjlighet att ta mig ner till stranden. Och jag tänker inte suga in magen. Varken på badhus i vinter eller stranden på sommaren.

torsdag 1 oktober 2009

Hört på BB – i juni 2009

Läskigt, läskigt, läskigt…. Vad hörde min man på BB? Han vågade inte ens berätta det för mig direkt, det dröjde flera veckor innan jag fick höra det. Han hade gått förbi ett av familjerummen och överhört ett samtal mellan en nubliven pappa och den nyblivna mamman.
- Nu är det dags att börja ta tag i din vikt.

Va? Nyförlöst kvinna som precis burit och fött ett barn. Är detta vad den pappan hade i huvudet? Det första han tänkte på? Jag blir mörkrädd. Jag är glad att det inte var jag som hörde den kommentaren. Jag hade gått i taket!

tisdag 29 september 2009

Sett på tv denna sommar

Som höggravid eller nybliven förälder är det lätt att fastna framför tvn på morgonen, innan dagen kommit igång ordentligt och ”vanliga aktiviteter” har öppnat för dagen, vännerna stigit upp och vaknat och livet utanför lägenheten är tillgängligt. I alla fall var det så för mig. Jag har lagt märke till dessa program som gått (i repris) varje dag. Serier som brändes igenom på ett par veckor istället för månader, eftersom ett nytt avsnitt kom varje dag istället för en gång i veckan. TopModel 9, Top Model 10, Make me a Supermodel, TopModel 1, TopModel 2, antar att TopModel 3 tar vid där tvåan slutade. De bara snurrar runt.

Personligen kan jag känna att Tyra Banks är rätt sund. Hon kan sitta på sin egen show och klämma på sin mage, visa bilder tagna på henne i bikini och säga: ”So what – this is what I look like, and I like my self”. Hon fångar även upp tjejer i sin TopModelserie som verkar ha ett stört ätbeteende och förklarar för dem att ”visst behöver man tyvärr vara smal i modevärlden, men inte genom ätstörningar”.

Det är värt en eloge. Sen när dessa ”berikande program” är över runt 9-tiden på morgonen så kommer stora tv-shop-sändningar. Inte direkt tv-shop, men inte långt ifrån. Varenda inslag verkar handla om hur du går ner i vikt, hur du förändrar ditt utseende. Ren hjärntvätt hela sommaren alltså.

Men snälla, om man sänder såna program, kan man i alla fall inte se till att översättningarna är korrekta? När någon står och säger att ”This made me loose 25 pounds.” Så kan man inte översätta det med att ”Den här gjorde att jag gick ner 25 kg.” Kilo och pounds är helt olika viktenheter.

torsdag 24 september 2009

Vi har det vi förtjänar…?

Läste en krönika i Aftonbladet av Annika Marklund

”Vi har det vi förtjänar: Sjuka ideal ger anorexia”. Skillnaden mellan prisbelönta viktminskningssajter och de livsfarliga alternativen är skrämmande liten.
Livsfarliga bantningssajter? Jo, sådana finns. Även i Sverige /…/ och får hundratals nya medlemmar varje vecka. Medlemmar som uppmuntras att spy och svälta sig själva. Som nästan alltid är tonårstjejer. Tonårstjejer som lever i en förvirrad och motsägelsefull värld. Medan de skriver matdagbok och räknar kalorier gör deras föräldrar samma sak. På sajter med andra adresser och dyrare design. Men med precis samma syfte: Att gå ner i vikt. Tillsammans.


Det är verkligen sant. ”Vi vuxna” sitter och surfar runt på viktminskningssiter, går på kurer, antecknar hur mycket de går ner i vikt. Hyllas av media och visar upp de ”nedgångna förebilderna” för att sen vara stylade och fixade för att få visa upp de ”fina efterbilderna”. Den enda metoden, att på ett sjukligt sätt svälta sig och hetsa varandra till viktnedgång ersätts av att på ett sjukligt sätt hetsa varandra till viktnedgång. Ingen skillnad?

Bara den att på den ena sidan står de som gör detta gratis. På den andra står de som tjänar enorma pengar på detta. Vilka signaler sänder vi till våra ungdomar? Vems ansvar är det? Den som tiger håller med? Jag tänker inte tiga. Jag vill inte tiga.

måndag 21 september 2009

Viktfixering vid graviditet

Under min graviditet kunde jag reta mig enormt mycket på denna viktfixering som var. Många, många, många frågade mig gång på gång kring hur mycket jag hade gått upp hittills. När mitt svar kom (om det kom) så skulle de berätta hur mycket de gick upp allt som allt: allt mellan att de gått ner i vikt – trots graviditeten – till att de gått upp 35 kg. Oftast så var det de som ”endast” gått upp 3-8 kg allt som allt som ville ha reda på MIN aktuella viktuppgång. Kanske för att sedan kunna säga: ”Har du redan gått upp så mycket? Jag gick upp X kg allt som allt”.
Och självklart kom det också – ”så här snabbt gick jag ner allt igen”. Stressen kan vara större för mindre. Jag fascineras fortfarande kring hur en gravid kropp blir ”allmän egendom”.

Den enda som verkligen inte var intresserad av vikten och väldigt sällan frågade om det var barnmorskan på MVC, och man kan väl tro att det snarare var hon som skulle varit intresserad – ur rent medicinskt synsätt….

Är det inte typiskt för dagens samhälle? Att vi aldrig känner att vi bara kan finnas i nuet och leva här och nu, och faktiskt kunna njuta av när det är bra? Ett stabilt tillstånd?

lördag 19 september 2009

Sönderklippta skönhetsideal?



Läste nyss om detta. En utställning med sönderklippta skönhetsideal.

"Österikiska konstnären Gabi Trinkaus skapar collage av sönderklippta artiklar och bilder ur mode- och livsstilsmagasin. Resultatet ifrågasätter dagens skönhetsideal.

Vad är syftet med att klippa sönder och kasta om innehållet i mode- och livsstilsmagasin?

- Att dekonstruera mediernas framställning av kroppen och avslöja det falska i en onaturlig och önsketänkande syn på skönhet."


Jag tycker att detta låter intressant. Ska se om jag själv har möjligheten att gå. :-)

Återknytning till SMAL efter uppehåll

Nu är hösten här i full karriär, och SMAL väcker liv i sin blogg efter ett välbehövligt (förlängt) sommarlov.

Skönhetsfesten som omnämnts tidigare blir fortfarande av 2009, men senare under året. Detta pga både mycket med skolor, jobb och föräldraledighet om vart annat för SMALs olika medlemmar och ideella krafter. Håll ut, och håll utsikt!

Tipsa gärna SMAL på hemsidan om artiklar eller liknande som SMAL kan blogga om. Ibland blir det ju idétorka! Med hopp om en trevlig höst!

lördag 4 juli 2009

SOMMARUPPEHÅLL

Nu är det sommaruppehåll på SMALs blogg.

Semestertider, småbarnstider och sommarlov kommer emellan. Även om löpsedlarna fortsätter att mata ut budskap om hur mycket man kan gå ner på hur kort tid, inför stranden, efter stranden, inför midsommar, efter midsommar, inför hösten.....

"Det är ännu inte försent" matas det ut hela tiden. SMAL hälsar att det ännu inte är försent att tänka om heller. Det är ännu inte försent att välja att ignorera dessa "budskap om sanning". Att faktiskt acceptera livet och gå vidare.

Man kan faktiskt välja att inte titta på repriserna av Top Model, Make Me a Supermodel eller "frossa" framför Supersized VS Superskinny. Man kan istället passa på att jobba de sista passen innan semestern, njuta av det fina vädret, svalka sig i regnskurar, hoppa i vattenpölar, träffa nära och kära eller göra något annat mer givande.

Kom ihåg den här historien:
Pippi Långstrump, Tommy och Annika går runt inne i staden för att shoppa järnet. De går förbi en affisch där ett fräknigt ansikte ler tillbaka mot dem med texten: "Lider du av fräknar?"
- Titta Pippi, säger Annika, "Lider du av fräknar?"
- Här går vi in, säger Pippi.
Pippi går fram till expediten vid kassan och följande dialog utspelar sig:
- NEJ. (Pippi)
- Förlåt, vad menar du? (Expediten)
- Jag menar NEJ. (Pippi)
- Nu förstår jag inte.... (Expediten)
- Jag lider INTE utav fräknar. (Pippi)
- Men kära unge, du har ju hela ansiktet fullt av fräknar. (Expediten)
- Men jag lider inte av dem, jag gillar dem. (Pippi)

Låt ingen annan tala om för dig vad du "lider av". Varken gäddhäng, kulmage, celluliter, rumpa, sned näsa eller något annat. Du kan själv välja att INTE LIDA AV DET - ATT GILLA DIG SJÄLV!

onsdag 27 maj 2009

Är det kurvor som "gäller" nu?

Med jämna mellanrum kommer det artiklar som berättar att "NU är det kurvor som gäller - glöm spinkigheten, nu är det att vara KURVIG som är inne!"
Jag tror iofs att "problemet" ligger djupare än så. För det första så gör man detta till en "modegrej", ungefär som att kjolen ska ha en viss längd under en viss period, eller våra jackor ska ha en viss färg under en viss säsong. För att sedan gå tillbaka till "normaltillståndet". Och i modellers, skådespelares och andra förebilders del verkar det vara allmänt nedbantad som gäller.

För det andra så berättar en liknande artikel att "nu är det ute med pinnsmalt och spinkigt". Då gör man ju det samma som problemet som är idag. Man berättar att någon kroppsform inte duger. Eller att någon kroppsform är mindre värd än någon annan.
Varför får inte alla bara vara som de är?

Expressens artikel hade en följdfråga
Vad föredrar du om du får välja - kurvigt eller spinkigt?

Kurvigt helt klart 57%
Spinkigt helst 4%
Mitt emellan är bäst 32%

Frågan startades 27 maj 2009Totalt har 9473 personer svarat på frågan. (28/5 06.00)

Tanken är såååååå god. Men tyvärr brukar det vara så att majoriteten av de som svarar "kurvigt helt klart" är samma personer som vid fikabordet sen sitter och pratar om att man ska "gömma sig i vassen inför beach 2009"....
Dessutom om man ser på bilden till artikeln så kan jag väl inte direkt påstå att de är så långt från ordet "mittemellan". De väger ju inte direkt 100 kg, utan är mer åt det normalviktiga hållet, än underviktiga.
Men allt är ju relativt. Beroende på vad man jämför med.

söndag 17 maj 2009

Får feta finnas i dagens samhälle?

Positivt överraskad blir jag när jag kliver upp på morgonen och får se en debattartikel på Aftonbladet.se från Lotti Törnros. "Låt feta finnas!"
Jag kan inte annat än att hålla med. Jag är inte fet själv. Kanske hade jag räknats som det, om det inte vore för att min övervikt nu är "legitim" i några veckor till pga en pågående graviditet. Men där vet jag också att "smal-samhället" vill gärna att den vikten ska bort gärna dagen efter att barnet är ute ur min kropp.

MEN - för att återgå till artikeln. Jag såg också programmet Debatt. Jag blev jätteupprörd över den attityden som fanns hos bland annat "mannen Skipper" kring vad överviktiga/tjocka/feta människor verkar ha för människovärde.
När han kläckte ur sig att man inte bör visa feta människor eftersom de då skapar en norm som är skadlig.... HALLÅ? Det är väl precis vad vi har idag? Vi har en norm istället på skadligt underviktiga, smala och magra. Det är DE bilderna som visas överallt!

Det SMAL har efterfrågat och efterlyst är "Den Normala Människan". Varför måste det vara extremt åt något håll? Vissa är väldigt smala och tunna - vi visar dem! Vissa är helt normalbyggda, medelbyggda - vi visar dem också! Vissa är större - vi visar dem också! Vissa är ännu tjockare och större - vi visar dem också!
Vi bör ju visa hur människor ser ut. Hur vi är skapta. Att vi vinns i alla olika storlekar. Det är helt ok.

torsdag 14 maj 2009

För fet för försäkring?

Jag har läst liknande artiklar förut. Om överviktiga personer som nekas sjukförsäkringar pga övervikt. Nu senast idag i Expressen.

Så här står det: "Anna Holten, 26, väger för mycket för en försäkring. Hennes BMI är för högt. Och det spelar ingen roll att hon födde barn för sju månader sedan och dras med graviditetskilon. - Du borde ha gått ned det vid det här laget, sa riskanalytikern på Trygg-Hansa."

Här reagerar jag mest på orden att hon "borde gått ner sina graviditetskilon vid det här laget". Säger vem? Kan hända är det en man på riskanalysen? Så fort det har att göra med kvinnor, graviditeter, menstrautionsbesvär, klimakteriet och barnafödande är det alltid MÄN som ska uttala sig om hur lite dessa saker spelar roll....

Det står vidare i artikeln såhär: "Björn Sporrong är produktansvarig vid Trygg-Hansa:- Kraftigt överviktiga personer löper en avsevärt större risk att råka ut för många allvarliga sjukdomar. Vår gräns är ett BMI på 35, alltså mycket kraftig övervikt. Det är för övrigt samma gräns som sjukvården har fastställt för rätten till operation för kraftig övervikt. WHO bedömer att gränsen för fetma går vid BMI 30. Vi har valt att sätta gränsen högre."

MEN - självklart. Här kommer det: "Underviktiga då?- Det bedöms inte vara någon hälsorisk på samma sätt. Det ska vara väldigt extrema fall och det har vi inte haft några. Ur folkhälsosynpunkt är övervikt det stora problemet i västvärlden i dag. "

Kan lägga till infon att WHO här har gränsvärdet 18,5 för undervikt. Skador som uppkommer pga detta (framförallt på längre sikt när alla våra "heltidsbantare" passerar 50-strecket och har spenderat de senaste 25-30 åren bantandes / svältandes. Benskörhet om inte annat. Den smällen får väl försäkringsbolagen ta senare..... Framtidens artiklar kanske?

tisdag 5 maj 2009

"Nya bantarpillret på Apoteket"

Nu har ett nytt "bantarpiller" kommit till Apoteket, och säljs där receptfritt. Bu eller bä? Ja, vad säger man?

Såhär skriver Expressen i en liten "faktaruta" som är bredvid artikeln: Ska bara användas av vuxna överviktiga som har ett BMI över 28. Jag tror att det är på just den punkten det kommer att brista.

Hur många kommer inte att använda dem "i onödan", alltså människor som anser sig själva behöva gå ner i vikt och bli smalare utan att ha det medicinska behovet av det? Ungefär lika många som svarar JA på frågan om de anser sig själv väga för mycket, fast de i själva verket är helt normalviktiga.

Jag klickar på Expressens resultat, för undersökningen: "Kan du tänka dig att testa det nya läkemedlet?" (2009-05-05, kl 13.15, antal svar: 1888) De som har svarat har svarat enligt följande:

Ja, har redan testat: 8%
Ja, det verkar bra: 67%
Nej: 25%

Tror vi att de sammanlagda 75% som svarat JA har ett BMI över 28, dvs kan vara i medicinskt behov av detta?

I artikeln uttalas en rädsla för att "detta kanske missbrukas av anorektiker" - men jag tror att rädslan ska vara större över att det må missbrukas av "normalviktiga" som VILL gå ner ännu mer i vikt, utan ett behov av det. DÄR kommer största delen av "missbrukarna" att ligga.
Anorektikerna (eller de med andra ätstörningar - som, som vanligt glöms bort!) är så otroligt få i förhållande till dem med "bara" ett stört förhållande till kropp, vikt, kroppsuppfattning och hälsa.

fredag 24 april 2009

Debatt i SVT (torsdag 23/4)

Jag satt bänkad framför "Debatt" igår kväll på SVT. SVT's hemsida: "Debatt 23/4: Vart tionde barn i Sverige överviktigt, hur ska vi stoppa utvecklingen och vems är felet? Debatten fortsatte i Eftersnack!"

Tjock och glad eller smal och bitter?
Redaktionsmötet inför kvällens Debatt innebär dragning av fakta och vad de inbjudna debattörerna kan tänkas säga.Två ämnen är planerade: Möjligheten att döma ungdomar under 15 i domstol och fetmaepidemin som sprids inte bara i Sverige utan hela världen.
Inför straffavgifter på feta och visa inte tjockisar i tv ? det blir norm, säger Du är vad du äter-paret Anna och Olof Skipper.
Är hetsjakten på feta farligare än fetman i sig?


JA. Hetsjakten är farligare än fetman i sig.
Jämför siffran "VART TIONDE BARN I SVERIGE ÄR ÖVERVIKTIGT" med följande:

Flickor i åldern 11 år - 25 % anser sig vara för tjocka
Flickor i åldern 13 år - 35 % anser sig vara för tjocka
Flickor i åldern 15 år - 47 % anser sig vara för tjocka

Pojkar i åldern 11 år - 15 % anser sig vara för tjocka
Pojkar i åldern 13 år - 22 % anser sig vara för tjocka
Pojkar i åldern 15 år - 22 % anser sig vara för tjocka

10 % av våra barn kanske ÄR överviktiga. Men betydligt fler anser SJÄLVA att de är för tjocka....


(Hämtat ur SMALs faktasammanställning av studierna "Svenska Barns Hälsovanor", studier från Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen.)

lördag 18 april 2009

Få fina lår inför sommaren?

Nu börjar ju alla "artiklar" ploppa upp inför sommaren för att vi ska "förändra vår kropp" och "slippa gömma oss i vassen i år".

Rubriker som skriker att "Så fixar du fina lår inför sommaren" - har de bestämt hur "fina lår" ser ut? Om jag tycker att mina lår är fina behöver jag ju inte "fixa dem"? Men de tror någonstans att de har bestämt vad som är fint. Vad "alla" ska vilja ha. Det presenteras "sanningen" om hur vi ska se ut. Vad som duger och vad som inte duger.

Här berättar de tydligt hur det perfekta resultatet ser ut. Och hur du ska fixa det. Och de vill att vi ska följa det.

MEN - vilka är "de"? Vem eller vad är det som bestämmer? Vem eller vad är det vi tillåter att bestämma?? Varför fortsätter vi att tysta sitta och acceptera detta? Är det för att vi alla är hjärntvättade? Är vi villiga att bara sitta och svälja "sanning" efter "sanning"?

torsdag 16 april 2009

Barnbantning på tv3

Råkade snubbla över en dokumentär om barnbantning på tv3 ikväll (2009-04-16 kl 22) vet inte om man kan "hitta den" någon annan stans, verkar inte gå i repris.

Men att höra barn i 12-års-åldern "skryta" om att de använder kläder anpassade för 8-åringar, och tänker på sin vikt, och inte vill få fett på kroppen, eller att de tycker att "normala, sunda" vuxna är äckliga och fula - SÅ BLIR JAG RÄDD.

Är det DIT vi har kommit? Alla vi vuxna som bär ansvaret för att samhället ser ut som det gör. I och med att vi tysta står vid sidan om och inte aktivt tar diskussionen gör att vi bär ansvaret för dessa barn som växer upp i vårt fett-fobiska samhälle.

Barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Bantar mamma, syster, bror, dagispersonal, fröken, grannen, media - vilken bild sänder vi till barnen? Vi offrar alltså våra framtida generationer för detta ideal. Är det verkligen rätt?
Är det något vi kan leva med?
Är det något som man bara rycker på axlarna för?

DÄRFÖR engagerar jag mig i SMAL. Därför fortsätter jag år efter år att lägga ner mina ideella timmar på att administrera namninsamlingen på hemsidan, svara på mail, skicka ut faktamaterial, administrera hemsidan, ringa, träffa folk. Jag lägger ner timme efter timme, vecka efter vecka, år efter år för att jag vill bidra till ett bättre samhälle.

Jag vill kunna meddela mina barn i framtiden att JAG HAR FÖRSÖKT. Jag har gjort något.
Att se en dokumentär om barn som bantar, och ser det som en självklarhet att "den som har minst fett på kroppen vinner" eller "den är bäst" och "de som inte har det är mindre värda/äckliga/onaturliga".
Barn som är på väg in i puberteten, framförallt flickor, behöver utveckla ett kroppsfett, så de kan utveckla de kvinnliga hormonerna och starta upp en menstraution och bli kvinnor SKA INTE BANTA. De ska inte drömma om en kropp mindre än den barnkropp de har.

Hur långt ska vi låta det gå innan vi på allvar tar vår framtid (våra barn) på allvar??????

söndag 12 april 2009

En cellulit!

Så har jag funnit min första RIKTIGA cellulit. Av en ren slump. På sidan av mitt vänstra lår, när jag satt i soffan.
Jag ska erkänna, jag har känt och sett celluliter på min kropp förr. Som små bubblor, ojämnheter i rumpa och lår. Men denna cellulilten tog verkligen priset och kan bära namnet CELLULIT. För detta var verkligen en GROP.

Men jag är 28 år gammal, jag föder inom kort mitt första barn. Och ja..... jag antar att min kropp förändras. Jag känner varken bu eller bä kring detta. Bara ett konstaterande. Ska jag lägga mig ner och gråta? Ska jag vägra ta på mig badkläder mer i detta liv? Nej. Med största sannolikhet inte. Det är bara att "gilla läget".

Mitt vänstra lår blir inte "mindre mitt" eller "äckligare" eller "mindre användbart" bara för att det fått sig en ordentlig grop.
Tror dessutom att om jag inte påpekar det för min man (komma dragandes med förstoringsglaset eller pressa och trycka fram den, så den framhävs inför honom) tror jag inte ens att han skulle lägga märke till den. Tror inte heller att han kommer att bry sig särskilt mycket om han upptäckte den. Framförallt så vet jag att han inte kommer att älska mig mindre. Så är det.

fredag 10 april 2009

GLAD PÅSK och påskmat

Då var det dags för en av våra "mat-helger" igen. Åter en gång ska tidiningarna svämmas över av information på hur "det nyttiga" påskbordet ska se ut. Vilka "fällor" och andra "farligheter" som frodas i våra familjehem.
Sockerbomberna som göms i färgglada små ägg, eller varför inte, "fyll äggen med morötter istället" (då blir säkert barnen jätteglada! Eller inte....)

Inte bara ska informationen flöda inför denna helg om vad vi ska äta, baka, njuta, frossa, fly, akta, älska, hata osv osv osv
Utan informationen kommer dränka oss efteråt också - så här går du ner det du "svullade" i helgen. Medierna är duktiga på att ge oss dåligt samvete. Tyvärr. För mat är ju något som vi BEHÖVER. Något som vi måste ha för vår överlevnad.
Människor utan mat är villiga att gå över lik för sin överlevnads skull. Vi måste ha mat.

Under mer "normala" omständigheter så njuter vi av mat tillsammans med våra nära och kära. Vi bjuder människor vi tycker om på middag och/eller fika som en del i att vi umgås. Det behöver inte betyda att vi missbrukar maten.

VI FÅR NJUTA AV DEN. Det är helt normalt. Det kan också vara fantastiskt gott och trevligt. EN enda gång i mitt liv har jag fått sitta på fin restaurang och äta en fem(5)rätters middag. Det var helt fantastiskt gott.
Det tog många timmar och portionerna var anpassade till att man varken gick därifrån hungrig eller övermätt. Det är ett av mina bästa mat-minnen. Speciellt gurksoppan med champagne i som kom som andrarätt, tror jag det var.....

MUMS. Njut av en glad påsk nu! Och VÅGA njuta.

torsdag 9 april 2009

Lika eller jämlika?

Orden lika och jämlika låter lika. Är lika. Och lika viktiga...
Jag läste en debattartikel av Carlos Ejemyr Rojas, om jämlikhet. Eller snarare, likhet. Ett citat där som jag gillade väldigt mycket:

"I Spanien pratar man om likhet. Inte jämlikhet, inte jämställdhet. Likhet. I like. För handlar det inte om att bli lika behandlade? Lika bedömda? Lika dömda? Vadå jämlika, eller jämlikt. Precis samma. Punkt. Lika."

Vi är lika. Vi är också olika. Vi behöver lära oss att respektera både ock av det. Lika som olika.

onsdag 8 april 2009

En av 20 dopad?

Jag läste att en av 20 på gymmen är dopade.
Vidare kan man läsa att: "En av 20 män som tränar på gym tar anabola steroider. Det visar en undersökning som Stad inom Beroendecentrum Stockholm gjort.
– Om man som ung kille befinner sig i en miljö där det finns god tillgång på anabola och androgena steroider och man kan se det som en smart genväg för att nå större resultat så är det en risk, säger Charlotta Rehnman, projektledare vid Stad. "

Jag är inte förvånad. Undersökningen har gjorts på 64 anläggningar runt om i Stockholm. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att även killarna påverkas av vårt skönhetsideal. För killarnas del ser idealet lite annorlunda ut jämfört med kvinnorna.
Men det är ju samma typ av stress.
Samma typ av känsla av att inte "passa in".
Samma tankar om att inte duga. Att inte räcka till.

måndag 6 april 2009

Verkligheten? Fettets vara eller inte vara...

Igår blev jag tipsad om att slå på Sveriges Radio, och programmet "Verkligheten".

"Lisa trodde att hon var stor som ett hus. Men i själva verket hade hon en tioårings kropp. Och Lisa var 25 år gammal. Det var för ett år sedan Lisa höll på att träna ihjäl sig, allt på grund av hennes förhållande till fett. Och medan hon sprang mot döden stod omgivningen och hejade på.
I Verkligheten ikväll berättar vi Lisas historia. Det är förstås en historia om oss alla, i ett samhälle där föraktet för det tjocka är så stort att vi till och med är villiga att dö för att inte bli det. För man skulle kunna tro att vi är besatta av att vara smala. Så är det inte: vi är besatta av att inte vara tjocka.


Men när det är som mest nattsvart syns en brinnande fackla. I Verkligheten avslöjar vi en ny, tidigare okänd motståndsrörelse. Dom kallar sig fettaktivister, och ikväll träder dom fram för första gången. Och så hänger vi på klubben för killar som älskar stora tjejer. Men frågan är om kärleken är besvarad."

Det går att lyssna på programmet via SRs hemsida. Jag hörde inte hela programmet, till det hade jag inte tid. Men det lilla jag hörde gör mig glad att de tog upp ämnet. Vi väljer alla att lyfta fram frågan på olika sätt, men frågan bör lyftas fram, och ju fler gånger den lyfts fram, desto bättre är det.
Alla frågor behöver ventileras och talas om. Detta är ett ämne som berör många, men få vill erkänna att det är ett problem, även om de själva är mitt uppe i det. Eller?

lördag 4 april 2009

America's next top Model (10)

Slötittande på tv såg jag förut reprisen på Tyra Banks Show, och hon hade någon form av "reunion" för deltagare i någon av säsongerna på A.N. Top Model. Där avslöjades vinnaren av säsong 10, och det visade sig vara en "plus-sized-model"!!! En av tio vinnare är alltså normalstor i kroppen!
De hade ett annat utryck för den typen av modell. De använder orden "Full figure model". Alltså liknande: hel figur, hel mall, hel modell.... Vad räknas de andra modellerna då som? Half figure? Inte hela?
Är det ett erkännande på att modeller inte ska vara helt nedsvältna så de inte får visa sig hela?

Jag såg vid något annat tillfälle bilder från "Make me a supermodel" och där är det tydligen både män och kvinnor som tävlar. Jag har aldrig sett det. Men det lilla jag såg fick mig att inse att killarna såg normala ut i kroppen. Visst de var väldigt vältränade och slimmade, men de såg inte sjuka ut i kroppen. Medan de kvinnokroppar jag såg var nedbantade, nedsvultna och såg ut att kunna gå av på mitten..

torsdag 2 april 2009

Min vikt är SÅÅÅÅ intressant

Jag får frågan ungefär 2-3 gånger per vecka av olika människor. "Hur mycket har du gått upp i vikt?"

Varför är jag allmän egendom? Jag får höra hur mycket eller lite andra gick upp i min situation och hur snabbt de var nere på sin "vanliga" vikt igen. Oavsett om de gick upp mer eller mindre än mig, så ska alla lägga sig i min vikt. Även kommentera hur stor eller liten de tycker att min mage är i förhållande till min viktuppgång.

Jag är chockad över människors fräckhet. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig hoppa på en gravid kvinna med alla dessa frågor. Det är inte konstigt att studier visar att typ 8 av 10 fd ätstörda faller tillbaka vid en graviditet. Vilken stress man utsätts för!

tisdag 31 mars 2009

Expressens uppmärksammande av "Snälla Sverige"

Expressen har haft några uppmärksammanden den senaste tiden, om "Snälla Sverige". Om svenskar som gör "snälla saker" utan egen ekonomisk vinnings skull. Tex olika former av volontärarbeten: läxhjälp till barn för den som har lätt för pedagogiken eller att lära ut, teknisk support för den som är tekniskt begåvad osv.
Att få ge vidare någonting utan att kräva något tillbaka.

Jag kan känna igen mig i SMALs arbete. I flera år, sedan 2004-2005 har projektet SMAL levat och arbetats för. Utan att någon som arbetat med det fått en krona för besväret. Men det är inte därför vi gjort det.

Jag kan bara tala för mig själv, när jag säger att jag gör det för framtida generationers skull. För mina framtida barn. För att de ska få chansen att kanske växa upp i en värld som inte domineras av utseendefixering, eller självsvält bland kvinnor eller pinande på gym för männen. Allt för att alla tror att man ska "vara hälsosam" eller "inte vara annorlunda".
Att som kvinna äta vanlig husmanskost istället för sallad är ovanligt. Och också något som människor lyfter på ögonbrynen för. Att en kvinna äter både blodpudding, rött kött, fisk, kyckling, pasta, potatis, såser, grönsaker, sylter väcker uppmärksamhet.
En kvinna som pillar i en sallad eller helt hoppar över lunchen anses som "norm" och "helt normalt".

Genom att engagera mig i SMAL och försöka bidra med något för en framtida, positiv förändring gör att jag kan sova gott på natten med vetskapen av att JAG HAR FÖRSÖKT. Jag har offrat tid från mitt liv för att försöka göra något lite bättre än vad det är idag.
Utan egen ekonomisk vinning skull. Jag gör bara mitt bästa. Så mycket jag hinner. När jag hinner. Jag försöker. Mer kan jag inte göra.
/Marianne

måndag 30 mars 2009

Som livet "borde vara"?

Är det verkligen såhär som "livet borde vara"? Läste att Coca-Cola-reklamen blivit fälld av ERK. Men "Coca-Cola medger att hemsidan är ”grabbig i tonen” men anser att det inte förekommit någon kränkning. Man anser att ”kvinnan framställs som en självständig person med självklar rätt att ställa krav i sin relation”. "

Haha! Så fortsätter man läsa denna text: "Anmälare har vänt sig mot att kvinnan, om ett antal frågor besvaras rätt, plötsligt står bredvid en säng i bara trosor och behå. Det kommenteras inte av Coca-Cola, som däremot upplyser om att kampanjen ska ge en föreställning om hur livet borde vara. "

Så är det. Eller "så borde det vara" Eller? Avklädda kvinnor används ofta i reklam. Jag är inte så förvånad. Men det är intressant att det är enklare att fälla reklam för könsdiskriminering, men har inte hittat ett fall av diskriminering där endast magra/smala modeller och kroppar används över "normala" eller "större"? Är inte det diskriminering? Fast KROPPSdiskriminering?

Men alla dessa som säger att man inte ska känna sig diskriminerad. Att det bara är "löjligt" med alla dessa som "tar åt sig".... Men ska ingen våga ifrågasätta någonting?

lördag 28 mars 2009

Årets ROBINSON på TV 4

Ikväll sänds andra avsnittet av årets Robinson på TV4. Det har ju varit uppehåll ett par år, men nu är det tillbaka. Inte helt aktivt tittade jag på första avsnittet (på reprisen, då jag var bortbjuden på lördagen) Men jag minns att jag hittade ett klipp på Aftonbladet som hade den feta rubriken "Jag sökte för att bli smal" - jag tittade tyvärr aldrig på klippet, och nu kan jag inte hitta det igen (är inte så intresserad av det heller) men jag vet att jag reagerade på texten. Bara att tanken fanns där.

Jag hittade däremot en artikel här.

En möjlighet att få vara på en "paradisö" och kunna "gå ner i vikt" och ha "semester" är väl många som tänkt kring Robinson. Denna säsongen verkar ju i och för sig vara hårdare än de tidigare, men att människor tänker de tankarna. Inte alls: jag kommer att få näringsbrist av ensidig kost utan "jag kommer att gå ner i vikt".
Är det bara jag som ser tragiken i det?

SMALs hemsida

För närvarande är det problem med SMALs hemsida.... detta pga yttre problem hos vår tidigare webhotell-leverantör.
Vi hoppas att detta kommer att ordna till sig snarast :-)


SMALs bloggande på SMAL-bloggen
Pga yttre omständigheter har det varit väldigt lite bloggande på SMALs blogg. Vi ber om ursäkt för det. Vi hoppas att vi kommer att bli bättre på detta. Vi undrar vart våra gästbloggare tagit vägen, och hoppas att de återkommer med nya och fler texter.

måndag 9 mars 2009

SMAL - till vilket pris som helst?

I helgen öppnade utställningen SMAL på Arbetets museum i Norrköping. Vi pratar kroppsuppfattning, ideal och ätstörningar med tre kvinnor som har koll.
Vi träffar psykoterapeuten Diana Lyrholm Ringborg som har jobbat med ätstörningar, anorexi och bulimi i många år. Hon får sällskap i soffan av Ronja Faltin, en av ungdomarna som ligger bakom SMAL-utställningen.
Vi träffar också Rebecca Holm, som har kämpat - och fortfarande kämpar - med sin anorexi. Hon har använt dansen som ett sätt att uttrycka känslor och tankar kring det här och kommer att dansa live i vår studio.

Eftersnack sänds på tisdagar och onsdagar med start kl 22.30 och repris dagen därpå kl 16.55 i SVT2.

Varför sådanna kommentarer?

Häromdagen var jag iväg och dansade, och träffade på många människor som jag inte träffat på länge (dvs människor som inte har en aning om att jag är gravid) och jag vet inte riktigt hur jag ska sortera alla kommentarer jag fick under eftermiddagen, kvällen.

Höjden av allt var att få kommentaren:
- Man får gratulera! Jag såg först inte att du var gravid, när jag såg dig bakifrån tänkte jag "vilken stor rumpa hon har fått", och sen när du vände dig om såg jag din mage.
Jaha? Intressant att vuxna människor (denna näst intill gammal nog att vara min farmor/mormor) orkar lägga ner energi på om min rumpa blivit större eller mindre. Ok att de kanske tänkte tanken, och sen fick en "förklaring" när de ser en gravid mage. Men måste de BERÄTTA om tanken för mig???

Eller bara kommentaren som
- Ja, när är det dags? Jag visste inte om jag skulle våga säga något, för det händer ju att man går upp i vikt ändå.... även om man inte är gravid.
Ja. Jo, det stämmer. Jag fascineras över människors sätt att lägga sig i MIN kropp.

EN människa tror jag sa "så snart?" när jag berättade när det var beräknat. Det vanligaste jag hört är "det är ju låååååångt kvar" eller "hur många är det där inne?" och "hur ska det här sluta?" Jag brukar bara svara att det slutar nog med en stor mage.

söndag 8 mars 2009

Utställning SMAL i Norrköping


I går hade utställningen SMAL premiär i Norrköping. Där SMAL står för Snygghet, Makt, Ansvar, Lidande.

Läs mer om utställningen HÄR


Jag hade själv inte möjlighet att närvara på lördagens premiär, men jag kommer definitivt att åka till Norrköping och titta! Det såg jättefint ut på inslaget i SVT. Jag är jättestolt över alla de unga som arbetat fram denna utställning! För ungdomar - av ungdomar. Ni gör en insats för framtida generationer. Tack för det.

söndag 1 mars 2009

Skräddarsy människor?

Nätdejtingen ökar. Personligen har jag haft erfarenhet av det för några år sedan, och jag tycker inte att det är något fel i det. Snarare tvärtom. Om man använder sig av det på ett vettigt sätt, först mailar/chattar, pratar i telefon ett tag och bestämmer avslappnade träffar i offentliga miljöer för sin säkerhets skull ser jag snarare fördelarna i att man ger sig tid att lära känna MÄNNISKAN först, och inte blir förblindad av ytan.

Men jag läste nu att nätdejtingsiterna har börjat nischa sig.

Nätdejting fortsätter öka i populäritet. Och i takt med att allt fler singlar kastar sig ut på kärlekjakt i cyberrymden så startas allt fler dejtingsajter – inom fler och fler områden.
Så nu behöver du inte längre leta i en höstack – här är några av de nischade dejtingsajerna.
Ofta är det något speciellt vi letar efter i en potentiell livskamrat. Någon egenskap som 'måste finnas' – eller kanske absolut inte får finnas. Kanske drömmer du om en partner inom en viss yrkesgrupp, en person med eller utan barn, en snygging, en lantis?


När man läser vidare i artikeln visar det sig att de siterna är mer åt hållet: här hittar du andra högutbildade, här finns de 50+ och här finns de som..... Men jag började se ett ansökningsformulär framför mig med att kryssa i alternativ och matcha: hon ska vara smal, lång, blond, blåögd, han ska vara muskulös, bruna ögon, svart hår, bart bröst.... osv osv. DÅ går man ju tillbaka till att lyfta fram ytligheten.
Vi måste lära oss att se förbi detta. Ja. Ytan påverkar. Vi får ett första intryck av människors yta. Men om personen har pressveck eller jeans säger inget om personens egenskaper eller värde.

lördag 28 februari 2009

Byter inte min kropp mot någon annans!

När jag tittar runt över utbudet av media på förmiddagen (för att se vad som hänt i världen) möts jag av en rubrik hos Expressen som får mig att le, "Byter inte min kropp mot någon annans" sagt av Charlotte Kalla. När man väl klickar på artikeln så ändras rubriken dock och heter då "Charlotte Kallas kamp mot jättarna" och handlar om att Kalla är bra mycket kortare än konkurrenterna och inte "kan åka lika stort" som dem.

"Hon är den lilla utmanaren i Jättarnas dal. Men Charlotte Kalla, 162 centimeter, har inget alls emot att slå underifrån i damskidåkningens världstopp. - Jag skulle inte vilja byta ut min kropp mot någon av de andras, säger Kalla. "

På frågan vad de andra har för fördel av sin längd svarar hon: "Jag kan inte riktigt åka lika stort som dom. Jag måste i stället kompensera det med högre frekvens."
Men jag älskar ändå meningen att hon inte skulle byta sin kropp mot någon annans. Det är DET som gäller. Det är DET man bör komma till insikt med. Denna gång handlade det om längden. Allt oftast handlar det om vikten eller formerna istället.

Jag är inte ett dugg intresserad av sport. Som liten var jag längre än "alla andra" och alla i klassen ville välja mig till laget när det skulle spelas basket. Tills dess att de insåg att jag inte alls kunde använda mig av min längd, hade ingen koll på vare sig bollen, stegen eller vart jag skulle göra mål eller hur :-)
Men jag vill heller inte byta min kropp mot någon annans.
/Marianne

fredag 27 februari 2009

Ytlighetens värde?

Jag satt och slösurfade och hittade följande text när jag surfade runt på Hanna Fridéns blogg. (WOW - vilken energi att orka fortsätta blogg med samma uthållighet! All eloge till dig!)

"Titta! Ett rynkigt ägg. Aldrig sett förut. Tänkte oj, så märkligt. Haha. Så skulle jag slänga det.
Men sedan kom jag på. Varför då? Det är ju bara rynkigt. Det är fult. Det är säkerligen inte dåligt. Och jag ska ju inte ligga med ägget, direkt. Så varför applicera samma ytlighet..?"

Texten påminner lite grann om den där historien om läraren som plockar upp en femhundralapp ur plånboken och frågar om någon av hans elever vill ha den - räck upp handen då. Alla eleverna räckte upp handen. Läraren tog 500-lappen och slängde den på golvet. Han stampade på den och smutsade ner den med sina skor. Ville eleverna fortfarande ha den? Ja. Han skrynklade ihop 500-lappen och frågade om de fortfarande ville ha den. Det ville de. Han frågade varför - den var ju både skrynklig och smutsig. Men eleverna var överrens om att den trots det ytliga var VÄRD 500 kronor.

Varför glömmer vi att MÄNNISKOR har samma värde? Oavsett yta, utseende och det yttre?
Såhär spontant. Och pretantiöst skrivet. :-)

torsdag 26 februari 2009

Smal - Snygghet, Makt, Ansvar och Lidande

Utställningens logotype. Design: Unna Design

Smal - en utställning om snygghet, makt, ansvar och lidande

Den 7 mars öppnar Smal – en utställning om snygghet, makt, ansvar och lidande på Arbetets museum i Norrköping. En utställning skapad av ungdomar för ungdomar om ett utseendefixerat samhälle där jakten på evig ungdomlig skönhet ställer omöjliga krav.




onsdag 25 februari 2009

Den rätta för Rosing?

Jag vet inte om någon mer än jag gluttade på programmet "Den rätta för Rosing" som hade premiär i går på Kanal 5? Jag väljer att inte uttala mig om programmet, men jag har ju inte kunnat undvika att se allt mediautrymme Linda fått i samband med denna premiär. Jag fastnade för lite uttalanden i en artikel jag hittade.

Under rubriken "Linda Rosing om....." så ges ett ämne och sen ska Linda uttala sig om det.

...BOTOX
Botox gör jag regelbundet, vem gör inte det? Men jag är så trött på att prata om Botox.
("Vem gör inte det?" Jag gör inte det. Jag har inte en enda person i min närhet som jag vet använder botox. Två människor jag känner har silikoninlägg. En person jag känner har gjort en bröstförminskning av medicinska skäl. Av ganska många personer.)

...ATT VARA EN BRA FÖREBILD FÖR SIN DOTTER - TROTS PLASTIKKIRURGI
Jag säger som det är, det syns ju att jag gjort ingrepp. Men hon har inte det intresset och är så pass trygg i sig själv.
(Absolut bra att säga som det är! Positivt! "Men hon har inte det intresset och är så pass trygg i sig själv." Betyder det att Linda inte känner att hon har varit trygg i sig själv, men att hennes plastikkirurgi har fått henne att känna sig trygg i sig själv? Dottern är född 1994 - dvs hon fyller 15 år 2009.)

tisdag 24 februari 2009

Är utseendet VIKTigt?

Mer på temat utseende och arbete: "utseendet har fått ökad betydelse och att även män bryr sig mer om hur de ser ut och klär sig" Det är ju inte konstigt om män påverkas av detta! Vi lever ju i ett samhälle där fokus ligger på det ytliga, typ "operera bort dina komplex så blir du lycklig"....

Men kanske lyfter mannen i artikeln lite på ögonbrynen om han tänker på det, trots att han fortsätter ovan citat med dessa ord: "För egen del tänker jag mer på mitt utseende nu än för några år sedan." Det har hänt mycket de senaste åren. Kanske har främst skönhetsidealet och även ett fokus på män tilltagit. Pressen på männen har ökat de senaste åren. Det kan ätstörningsenheterna intyga, då de kommer i kontakt med fler och fler pojkar och män nu.
Det är inte samma krav på oss dock. Män behöver inte svälta sig och vara smala och smärta. De "ska" ha stora muskler, vara vältrimmade, starka, långa, välvårdade, se unga ut (och - tror jag, en klassiker - vara välutrustade intimt sett) Eller?

måndag 23 februari 2009

"Snygg" = jobb?

"Utseendet spelar roll vid rekrytering, visar ny forskning. Även om få vågar säga det rakt ut så är ett snyggt yttre en faktor att räkna med i ett anställningar."

Ja... ett representativt yttre kan jag köpa om man efterfrågar. Också lite grann beroende på VAD man arbetar med. Eller så har det att göra med mina fördomar. Att gå upp i luckan på banken för att göra mina bankärenden skulle jag nog göra med darrigare ben om jag möttes av en KISS-sminkad, totalpiercad 2 meter lång jätte.
Men jag har inga problem med om den som hjälper mig är klädd i blåa jeans eller inte har kavaj på sig. Men det säger kanske bara mer om mig än om ovan artikel?

De skriver däremot att "Utseende – vad är det? Enligt National-encyklopedins koncisa uttydning av begreppet handlar det om det syn-intryck ett föremåls eller en persons fysiska uppenbarelse gör. " Synintryck. Ja, det var väl det jag talade om ovan. Men VEM är det som bestämmer vad som är snyggt? Eller vad som ger ett positivt synintryck? Är det om personen i fråga är smal, smal, smal? Normal, överviktig eller fet?

söndag 22 februari 2009

Gravidfotografering

Nu har vi bestämt att vi ska beställa gravidfotografering av oss och vår mage framåt våren. Vi vill vänta tills magen blir lite större. Har tittat runt bland lite olika fotografer, och vissa har tagit så oerhört vackra bilder att man häpnar.
Någon kanske skulle känna att ta bilder naken för att dokumentera en mage, inför en manlig fotograf.... det vågar man inte.

Men vi vågar. Jag vill gärna göra detta. Jag är bekväm i min kropp, och svartvita bilder på nakna, gravida kvinnor är ju såååå vackert! Har man dessutom en proffessionell fotograf som vet att använda sig av skuggor och kontraster blir det oerhört vackra bilder. Och man behöver ju inte skylta upp med att man är naken och blotta kroppen om man inte vill. Det är ju magen som ska lyftas fram.

lördag 21 februari 2009

Det underbara med badhus

Jag var på vanligt kommunalt badhus idag. Det var evigheter sedan jag var det. Men nu påmindes jag om min egen lilla filosofi som jag brukar tipsa om och tänka på själv.
Nämligen det här: Är man på ett offentligt badhus så är man helt omgiven av människor. Lättklädda människor, som är just människor.

Vad menar jag med det då? Jo, att alla människor man ser i ett badhus är livs levande och riktiga människor. De är inte datamanipulerade i några redigieringsprogram, de är inte fixade och trixade. De ser ut precis som du och jag. En del är större än mig. En del är mindre än mig. Men de är alla människor. De har också veck i huden, eller valkar. De har också födelsemärken, ärr och bristningar.

Det är så himla skönt att se det. Människor som är som människor är mest.

onsdag 18 februari 2009

GÄSTBLOGGARE - En frisk vind, ett friskt bidrag

SMAL fick ett mail som vi blev mycket glada över!
Hon tipsade om ett inlägg hon själv gjort som en del i debatten kring skönhetsidealet idag. Jag citerar fritt nedan:
"
Jessica Simpsons modesatsning för kurviga

De elaka kommentarerna kring Jessica Simpsons nya kurviga figur har inte låtit vänta på sig. Nu lanserar hon en kollektion med kläder som ska passa alla figurer. Bilderna på Jessica, som glatt meddelat att hon är nöjd och stolt över sin kropp, har kablats ut med utlåtanden som "osmickrande" och "mulligt", skriver Female First. Nu lanserar Jessica Simpson en kollektion med kläder för alla kroppstyper enligt samma källa. - Jag vill skapa kläder som passar alla figurer. Jag vet hur en illasittande klänning kan kännas, och vad det gör för självkänslan, säger hon. Och hon lovar samtidigt att hennes varianter inte kommer ha den effekten. /.../

Egen kommentar: Jag tycker att Jessica ser frisk ut och dessutom är sångfågeln alldeles strålande vacker. Härligt med lite sundare kroppsvikt och fortfarande hellre lite över viktig än underviktig. Det är inte snyggt med människor som är så smala att alla benknotor syns och ögonen är mörkt insjunkna i sina hålor. Anfrätta tänder utan emalj är heller inte vackert anser jag. Hälsosamma och lagoma ideal är härliga."

You go, girl! SMAL gillar detta skarpt! :-)

tisdag 17 februari 2009

GÄSTBLOGGARE - Medias dubbelmoral angående skönhetsideal

För någon vecka sen läste jag en mycket bra krönika av Annika Marklund i Sofis Mode, en systertidning till Aftonbladet. Hon skrev om rockdottern/modellen/stilförebilden Daisy Lowe som hyllades av brittiska medier för sin kurviga kropp, hon hade ansett vara för tjock för att vara modell men hade nu fått massa erbjudanden.

Äntligen går idealen åt det hälsosammare hållen utropade pressen. Problemet som Annika så bra uttrycker, är att Daisy inte är ett dugg kurvig. Hon är en liten storlek 38 och nästintill lika tunn som sina modellkollegor, Annika beskrivver hur det tyder på något helt annat än att vi år på hälsosammare tider.

Åh så bra att svenska tidningar förstår hur det egentligen ligger till och säger ifrån! Det här är inte ända gången Sofis mode tar upp sjuka skönhetsideal, de har skrivit interjuver med folk som haft träningsberoende, massa krönikor om hur hemskt det är att unga flickor bantar ihjäl sig och att enbart tunna modeller används i reklam. Deras budskap är dock väldigt svårt att ta på allvar när de i numret innan tipsar om ännu en superdiet, den här gången ska man bara dricka juice i 5 dagar. Jag vet inte vad ni tycker, men personligen känns det ju inte sådär jätte hälsosamt att fasta i nästan en vecka.

Svenska medier har en enorm dubbelmoral. Speciellt kvällstidningar. Häromdagen skrek löpsedel om ”Den nya GI-gurun”, vartannat nummer har bantingstips samtidigt som man har en artikelserie kring hur hemskt det är att kvinnor bantar sönder sina skelett. De seriösa kvinnliga journalisterna skriver tårfyllda krönikor om hur hemskt dagens ideal är, samtidigt som de själv har en bantningsdagbok online. (Belinda Olsson)

Skribenterna i kvällspressen måste börja sätta krav på sina chefer. Det skadar inte bara oss läsare att ständigt bli bombade av dubbla budskap, utan även de journalisterna som jobbar på tidningen. Det förlorar hela sin yrkesmässiga trovärdighet när det först säger en sak, och sen propagerar för det motsatta.

Nej det är dags för den svenska pressen att bli konsekvens. Det är dags för dem att välja. Antingen stödjer de den hälsosamma vågen, eller så håller det fast vid det som orsakar kroppstvivel Sverige över. Det går inte längre att skylla på att det är vad läsarna vill ha. Skriv gärna hälsotips, eller träningstips då och då.

Men skippa fettpaniken och alla galna dieter som att bara leva på julmat eller kakor. Det finns inget sådant intresse hos allmänheten från början, utan det var ni som skapat det

måndag 16 februari 2009

Påminnelse - TV3 idag

Jag vill bara påminna om dokumentären ikväll på TV3 kl 22.00.

Plastikdrömmar - tonåringars snabba väg till skönhet?, dokumentär från 2007
"Dokumentären följer två 16-åriga flickor försöka uppfylla sin stora dröm att plastikoperera sig."

Jag känner bantningshetsen

Tori Spelling om vikthetsen: Jag känner pressen.
"Nu talar Tori Spelling ut om bantingshetsen i Hollywood - som fått henne själva att rasa i vikt. - De granskar en så hårt. Man försöker vara en som säger "Jag bryr mig inte", men jag känner hård press, säger hon till US Magazine. "

Detta är vad en kvinna säger som lever i det klassiska "offentlighetens ljus" och som granskas av media och allmänheten. Än vi "vanliga" då? Vi granskas också. Inte kanske av media i sig, men media matar våra bekanta med bilder av hur det "ska vara" och hetsar våra nära och kära att börja tänka i de banorna att de iaktar varandra och sig själva och jämför och fixerar.
De vanliga känner också pressen.

Jag har bestämt mig för att jag inte vill känna den pressen igen. Jag vill inte uppleva allt det där "måste", "bör", "ska". Jag ÄR. Det räcker :-)

lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans dag!

14 februari.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Varmaste alla hjärtans dag till alla där ute!
Framförallt går mina tankar till de som inte har någon käresta att dela den dagen med - och som SAKNAR DET!

Tänker lite på Mauro Scoccos låt "Till De Ensamma". Och den här hälsningen går just till dem. Ofrivilliga.

Om inte annat - en väldigt trevlig helg till alla!

fredag 13 februari 2009

Vinterkräksjukan

Hur kan någon "trösta en" efter att man gått igenom vinterkräksjukan (eller annan maginfluensa för den sakens skull) med att det i alla fall kommer något gott ut av det - "man går alltid ner några kilon i vikt"?!

Antagligen har man tappat massa salter, mineraler och vätskor i kroppen. Därav mattheten och tröttheten. Efter total diarée och kräkningar känns det bara UNDERBART att få äta och behålla mat igen :-)

torsdag 12 februari 2009

Plastikdrömmar - tonåringar snabba väg till skönhet?

Jag har sett en trailer som snurrat runt på TV3 inför en dokumentär som går

Plastikdrömmar - tonåringars snabba väg till skönhet?, dokumentär från 2007
TV3 16/2 (måndag) kl 22.00 med repris 17/2 kl 04.00

"Dokumentären följer två 16-åriga flickor försöka uppfylla sin stora dröm att plastikoperera sig. Efter att ha nekats operationer av läkare i Storbritannien reser de till Texas för att träffa plastikirurgen Dr. Peter Driscoll. Men innan de själva tillåts lägga sig under kniven måste de bevittna ett kirurgiskt ingrepp på en annan flicka. Kommer upplevelsen att få dem att ändra sig?

Under tre månade följer vi tjejerna när de förbereder sig inför Texasresan, träffar kirurgen och andra flickor som opererats, mamman till en flicka som nästan dog på operationsbordet, och slutligen genom läkningsprocessen. Genom intervjuer med tjejerna själva, samt deras familjer och vänner får vi veta vad som drivit dem att ta till plastikkirurgi till varje pris."

Kan tänka mig att den kan vara intressant att titta på. För den som är intresserad inom ämnet.
/Marianne

onsdag 11 februari 2009

Smygreklam för event på Facebook

Självklart är detta event UTANFÖR Facebook, men eventet är upplagt där för att ge händelsen en liten extra marknadsföringsskjuts.

Sök på eventet som heter: "SMAL - en utställning på turné"
Smal - en utställning om snygghet, makt, ansvar och lidande
7 mars - 31 maj, läs mer här

En utställning skapad av ungdomar för ungdomar om ett utseendefixerat samhälle där jakten på evig ungdomlig skönhet ställer omöjliga krav.

Ungdomarna kommer från Östersund, Stockholm, Norrköping och Malmö och har arbetat med utställningen i studiecirkelform under drygt ett halvår.
Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden.

Bjud in vänner ni känner och hjälp till att sprida informationen kring ett viktigt projekt.

tisdag 10 februari 2009

Måste det vara perfekt? Svart eller vitt?

Många av alla dessa "duktiga flickor" - eller "duktiga män" för den delen skulle må bra av att släppa lite på fixeringen kring att allt måste vara så himla perfekt hela tiden. Känna att det är tillåtet att misslyckas ibland, att komma sent till mötet eller göra ett arbete som är ok (inte perfekt)

Tips för hur du släpper taget - och börjar LEVA:

1. Vänta! Du måste verkligen vara motiverad, för det kommer att vara jobbigt i början!

2. Vad vill du? Utöver att kontrollera, vad vill du med ditt liv? Vill du tillbringa mer tid med barnen? gå ner i arbetstid eller utveckla ett fritidsintresse? Vad skulle du vilja ha mer av?

3. Börja enkelt. Släpp kontrollen över lättare saker. Till exempel: låt köket vara stökigt eller gå osminkad till jobbet. Testa att våga bryta kontrollbehovet, se om den negativa känslan ebbar ut.

4. Negativa tankar. Skriv ner dina negativa tankar och granska dem. Är de verkligen sanna? Inse att tankar inte är sanningar.

5. Skriv en positiv dagbok. Det du skriver ska vara saker som bekräftat dig som person, inte dina prestationer. Till exempel ”Jag fick en komplimang av kollegan, min dotter log och skrattade med mig i morse, vännen frågade om råd... ”. Om du inte tycker att det finns något positivt, skriv ner det som hänt, som vill förändra.

6. Motionera. Om kroppen aktiveras blir känslorna mer lättväckta och du kan komma i kontakt med de negativa känslor som döljer sig bakom kontrollbehovet.

7. Pausa. Tryck på den inre pausknappen. När du känner att tankarna rusar i väg och kontrollbehovet kommer fram, pausa och ignorera tankarna just då.

8. Prioritera. Lär dig att stå ut med negativa känslor genom att prioritera. Till exempel: gå hem från jobbet i tid fast du inte är klar, eftersom du vill ha mer tid med familjen – för den betyder mer än jobbet för dig.

9. Ha tålamod. Det tar tid att bryta tankar och vanor. Sök hjälp om du inte kan lösa dina problem på egen hand..

måndag 9 februari 2009

Män ska donera pengar till bröstförstoring och fettsugning

Vad säger man om detta? Räcker orden ens till? Jag tror inte ens att jag behöver använda mina egna ord när jag berättar om detta. Jag tror att citaten från artikeln säger tillräckligt.

"HOLLYWOOD. Här är sajten som lockar med gratis plastikoperationer.
Bakom den bisarra satsningen i Los Angeles står två skandinaver.
Vi vill göra världen lite vackrare, säger den ene av grundarna, svenske Martin Wahlström.
Operation perfect riktar sig till män. Duon använder bilder på lättklädda kvinnor för att få nätbesökarna att öppna plånböckerna.
– Visst är det så. Tjejerna vill visa upp sig och killarna vill titta, säger Wahlström.
Satsningen som lanseras i veckan bygger på donationer.
Utan bidrag blir det inga ingrepp. "


"Operation Perfect riktar sig till män." Men det är självklart inte männen som ska under kniven och "göra världen vackrare" utan det är kvinnorna som ska förändras...


"Först ut är en svensk tjej som kallar sig Thina.
”I dag bor jag i Stockholm. Jag är 20. Med större, rundare och sexigare bröst skulle jag känna mig så mycket sexigare”, skriver hon på sajten.
Hittills har hon fått in lite över en procent av totalsumman.
Det är upp till tjejerna själva att bestämma vilken typ av ingrepp de vill göra. Det behöver inte bara vara bröst. Det kan vara fettsugning, rumpa, lår. "


"Det behöver inte bara vara bröst." Jag antar att man kan göra världen vackrare på fler sätt... låt mig tänka: Fettsugning, rumpa eller lår. Jag hoppas att ni som läser detta ser min ironi????

lördag 7 februari 2009

Allt magrare och lägre BMI men större bröst...?

Föga förvånande läser jag följande text hos Aftonbladet:
"Amerikanska kvinnor blir allt större – men inte i tidningen Playboy. Där blir de istället allt magrare, och är i dag närmast underviktiga. – Medierna både speglar och bidrar till det smalare idealet, säger medieforskaren Hillevi Ganetz."

Då bör tilläggas att "playmate-kvinnorna" knappast blir magrare kring bysten... så om deras BMI blir mindre och mindre, men ändå bibehåller en stor byst så borde ju BMI motsvara ändå mindre..... Bröst väger också. Stora bröst väger en hel del. Mer än många tror.

Men jag vill också tillägga att det står i artikeln att: Modellerna får själva uppge längd och vikt i Playboy. Kanske har de därför dragit från eller lagt till något kilo.
Alla studier som visar att vi blir "fetare och fetare" och vissa "smalare och smalare" faller så fort de som deltar själva får uppge sina siffror!
Ställer man frågan till en tonåring, eller för den delen måååånga vuxna: "Anser du att du är medicinskt överviktig?" Skulle förmodligen inte lika många svara ja som de skulle göra på en fråga som "Skulle du behöva/vilja gå ner i vikt?" eller "Tycker du att du behöver gå ner i vikt?"

Så grundar man studier på helt normalviktiga människor som anser att de borde gå ner "lite till" i vikt som att "VI BEHÖVER gå ner i vikt." Eller?

/Marianne

Kronprinsessan Viktoria och mode

Jag är själv inte så insatt i vad som händer i modebranschen (har aldrig blivit en intresse för mig helt enkelt) men nu har jag läst lite artiklar kring vår kronprinsessa Viktoria och lite skriverier där.
Som jag har tolkat det, och för de som inte vet det: Kronprinsessan är i London för att skapa intresse kring svenska kläder och designers, lagom till Londons modevecka senare i februari, samt ge PR till utställningen ”Swedish fashion – exploring a new identity” som pågår på London fashion and textile museum fram till den 17 maj.

Detta säger inte mig så mycket, men jag snubblade över en artikel i Expressen som däremot fick mig att lyfta på ögonbrynen och ge vår kunglighet en klar tumme upp och liten ovation från mitt inre :-)

"I en stor intervju med Kvällsposten berättar Victoria nu om sitt modeintresse och ilskan över designers som använder sjukligt smala modeller. - Jag förstår inte att det ska vara positiv reklam för ett plagg när man ser att de som bär plaggen på en catwalk mår alldeles tydligt uruselt, säger kronprinsessan."

"Jag antar att kronprinsessan tycker att det är viktigt att man också använder rätt typ av modeller när man gör reklam för plaggen, att det är sunda kroppar...- Ja. Det tycker jag är lite jobbigt att se när modellerna mår dåligt. - Framför allt, jag förstår inte att det ska vara någon positiv reklam för ett plagg när man ser att de som bär plaggen på en catwalk mår alldeles tydligt uruselt. - För mig skulle den optimala reklamen vara att man ser att de som har på sig plaggen också mår bra."

Go kronprinsessan, go! Äntligen! Trodde aldrig att kungahuset skulle uttala sig, även om Viktoria själv lidit av ätstörningar och fått uppleva det störda i att ena stunden bli HYLLAD av media för att hon gick ner i vikt, för att i nästa stund ha media som förfasar sig över samma sak..... Det är inte lätt.

/Marianne

torsdag 5 februari 2009

Basic Mat Kunskap

Hm - jag botaniserar i "tråkiga böcker" så som
* Att föda barn * Ett barn blir till * Att vara gravid * Att bli pappa * Att bli mamma * Mitt första år som mamma * Stora Barnboken * Barnens ABC * Att amma *
- jag antar att jag är en helt normal kvinna som befinner mig mitt i en graviditet. Nyfikenheten. Kunskapstörsten.

Men jag kan rekommendera böcker om Näring och Mat för barn. Jag snubblade över en bok från Vi Föräldrar "Mat & Näring", som tar upp allt från amning till barns näringsbehov. Och lite reflektioner hela tiden.
Boken nämner fantastiska saker som _ BANNLYS TAL OM BANTNING VID MATBORDET KRING SMÅ BARN _ barn gör inte som vi säger, utan som vi gör. Bara för att "du" behöver skära ner på något behöver du faktiskt inte lära ditt barn sådant.
De har sina behov. Du har dina. Barn måste få lära sig att mat är en glädje och något nödvändigt.

Den här boken fick MIG i alla fall att se på mat på ytterligare ett sätt.
Är ni intresserade. Försök läsa lite sånt. Kan vara nyttigt att få nya perspektiv på det man "trodde att man visste."

onsdag 4 februari 2009

"Släng vågen, tjejer!"

"Släng vågen, tjejer" säger Hanna Fridén (eller den som satte rubriken, i alla fall)
Våga Vägra Vågen säger jag.

Tänk vad man har tid att inte tänka på allt detta när man ligger sjuk. Jag tänkte blogga om denna artikeln redan när jag läste den, men så körde det ihop sig på jobbet, och sen blev jag sjuk. Så kan det gå. Men det SISTA jag tänkte på när jag var sjuk var 1) hur jag såg ut 2) hur stora jag är över lår/rumpa/mage 3) hur mycket jag väger.

Nu talar vi om att vara sjuk i feber, snuvighet och host och hack. Inget annat än det. Men de där sakerna känns inte ett dugg viktiga när det känns som om huvudet ska explodera, näsan vägrar sluta rinna och... ja, ni vet själva hur det är. Jag besparar detaljerna.


För att återgå till artikeln:
"Bloggaren Hanna Fridén är oroad över att vikthetsen ökar på nätet. Att kända bloggare blir smalare och idealiserar - Smal, smalare – lyckligast? Bantningsbråket mellan bloggdrottningarna Isabella Löwengrip, Carolina Gynning och Katrin Zytomierska har satt vikthetsen på nätet i fokus. – Det rör sig om svälttips till tjejer som är helt normala, säger bloggaren Hanna Fridén, 21."
Är det någon som helt undgick den debatten som rasade "överallt" när detta var på tapeten som mest för någon vecka sedan? Jag hände aldrig med i hur det gick mot slutet, och sen verkar det bara ha dött ut.

Men jag välkomnar debatten. Debatten behövs. Idealet behöver debatteras lite mer, ifrågasättas lite mer och framför allt - visas lite fler alternativ.

tisdag 3 februari 2009

Grymma influensatider

Äntligen reser man sig starkt (om än snuvigt) efter långa tråkiga vändor av influensaliknande sjukdom. Febertoppar, snor och andra tråkigheter.
Men - efter regn kommer solsken!

Dags för nya friska tag (haha, NU stämde det uttrycket verkligen bokstavligen talat)

fredag 23 januari 2009

Thinner is the winner?

Detta har jag helt missat. Jag har inte läst vad hon skrivit innan. Jag känner igen namnet och har sett ansikte, namn och text i andra sammanhang.
Av en slump läser jag ett helt inlägg. "Smalast när hon vinner dör", en rubrik som får mig att ryyyyyysa. Jag känner till slagorden: All you need is water" och "thinner is the winner".

Annika Marklunds krönika träffar mig i magen. Ett citat:
"Nätet är fullt av så kallade ”pro-ana”-sajter, där medlemmarna – oftast unga flickor – lägger upp bilder av utmärglade kroppar, utbyter vansinnigt ohälsosamma bantningstips och stöttar varandra i kampen mot kilon som bara existerar i deras egna huvuden. De sjukas svar på Viktklubb.se.
Man förfasas över dessa sajter. Talar om att förbjuda dem, kallar dem livsfarliga. Vad flickorna som besöker sajterna tycker vet ingen. Eftersom ingen bryr sig om att fråga.
"

De sjukas svar på Viktklubb.se. Att gå med i viktklubbar, räkna kalorier, mäta sig, väga sig, tvinga sig, unna sig, träna sig, forma sig, deffa sig, detoxa sig, banta sig, diciplinera sig, svälta sig... Allt det där är vad - tragiskt många - människor kallar "normaltillstånd".

Ungefär som kommentarer jag kan få som gravid: "passa på att äta nu när du är gravid, det är grejen med att vara gravid, att man då får äta vad man vill".....
/Marianne

torsdag 22 januari 2009

SMAL av kyla

"Smal av kyla Köld nytt vapen mot fett" så lyder länken, rubriken på Expressens hemsida. Jag har sett den flera gånger och tänkt skriva om det, men sen så har jag glömt av det, eller annat har kommit ivägen.

När man klickar på länken ändras rubriken. Nu lyder den istället "Fett kan bli vapen mot fetma" - vilket i sig är en felskrivning, misstänker jag. Det korrekta borde nog varit menat att vara "Köld kan bli vapen mot fetma". En felskrivning som funnits sedan 7 januari utan att någon reagerat på rubriken? Hm...

I alla fall. Det de säger i den första rubriken är att köld ÄR ett nytt vapen mot fetma.
Det de säger i den andra rubriken är att det KAN bli ett nytt vapen mot fetma. Vilket för mig är en stor skillnad.
Att något ÄR är inte samma sak som att något KAN VARA. Inte i min värld i alla fall.

Sen som en liten parantes ska jag kanske nämna att studien som artikeln grundar sig i är en studie på MÖSS. (det nämns även att detta gäller - om du är en mus) Samtidigt visas en bild på en smal, smal midja, och man spär på drömmen om den smala kroppen (om du utsätter dig för kyla?)

Därefter nämns detta citat: "Resultat från djurförsök är aldrig möjliga att göra direkt giltiga för människans räkning, i synnerhet inte om experimenten innebär ständig frusenhet – mössen i de aktuella experimenten vistades i blott fyra plusgrader."

Är det värt att gå ner i vikt och bli "smal" för att för att vistas i ständig frusenhet - 4 grader!? Vilket är svalare än ett normalt kylskåp..... En tanke från mig.
/Marianne

onsdag 21 januari 2009

Bearbeta bort något som är FINT?

Man kan ju vrida och vända på ord för att få dem att låta annorlunda än vad de är. Jag har alltid trott att något som är FINT är något som är bra.
Tills jag såg en annons om att "bearbeta bort de fina linjerna".
Då var ju fina linjer, det som i vanlig folkmun kallas för rynkor. Och de vill man ju enligt skönhetsbranschen inte ha.

Jag börjar få rynkor längst munnen / kinderna när jag ler. Ska jag sluta le därför? Nej, då får jag ju rynkar när munnen "drar nedåt" av tyngdkraften.
Jag får även rynkor i pannan när jag lyfter ögonbrynen. Detta är "helt normalt för alla" säger folk, men jag fick dem faktiskt först när jag var i 25-årsåldern. Men jag har sett dem på barn i 10-årsåldern. Vi är alla olika.

Men vill jag utplåna en del av mig? Nej.
Inte ens utplana. Det är en del av mig.

/Marianne

tisdag 20 januari 2009

Åka hiss

Måste man vara ett mattesnille för att åka hiss?
Jag har tänkt på det väldigt ofta när jag åker hiss. Ni vet de där skyltarna "Max X antal kilon eller X antal personer i hissen"
Jag kan inte sluta räkna lite olika exempel på det, och om jag ska åka i hissen flera våningar hinner jag börja tänka ut massor av kombinationer.

500 kg eller 6 personer.
Det ger ett "snitt" på att varje människa väger drygt 83 kilo.
Oftast är det svårt att klämma in fullt så många personer - bekvämt - i en hiss. Kanske om det är barn med. Om tre barn är med, som väger 30 kilo var blir det 90 kg för dem. Då kan de övriga tre vuxna väga 136 kg var innan lampan för "övervikt" börjar blinka.

Men jag har varit med om att den blinkat innan ändå. Vi var 4 personer i en hiss (vet inte hur många just den hissen skulle rymma) och jag vet att vi hade flera av oss som vägde under medelmåttet för just den hissens personvikt. Lite förvirrande matte.
/Marianne

PS - Talar man om kombinationer... Jag såg en skylt om en lokal innan, sån där skylt som berättar hur många som max får vistas i lokalen samtidigt. Denna skylt sa: "Max 320 personer får vistas i lokalen samtidigt, varav 2 rullstolsbundna".
Jag har aldrig sett en sån skylt innan som pekar ut enskilda individer på det sättet. "Max 5 personer med kryckor, 1 person med rullator och 2 rullstolsbundna.......?"

måndag 19 januari 2009

Mat, träning och ångest

Boken som ger unga med anorexi hopp

"22 unga tjejer och killar berättar om sin kamp mot anorexi och andra former av ätstörningar i Fridas bok" Mat, träning och ångest - berättelser ur verkliga livet, jag gillar idén. Jag gillar att det kommer ut berättelser ur verkliga livet som berättar att dessa sjukdomar faktiskt finns.

En bok för att ge unga sjuka i ätstörningar hopp om FRI(sk)HET.
Men - fy skäms media! Än en gång har man jämställt ÄTSTÖRNINGAR = ANOREXI. De nämner i texten att det är anorexi och andra ätstörningar.

Men när man läser vad författaren skrivit själv på sin hemsida:
Anorexi, bulimi, ortorexi och träningsmissbruk – benämningarna på olika typer av ätstörningar är många. Här berättar några personer fritt om sina egna erfarenheter av ätstörningar och hur de har påverkat deras liv. Ingen berättelse är den andra lik.
Varför ska alltid media i rubriker lyfta fram anorexin? Det sänder signalerna att får du anorexi får du uppmärksamhet, för det uppmärksammas.
De andra ätstörningarna sopas under mattan. (Där de hör hemma - i skammen?????)

Svälttrender kan stoppas?

Påväg från jobbet snubblar jag över denna rubrik: Lag kan knäcka svält-trenden.

"Kulturministern delade ut designpriset på Elle-galan i fredags. Inför hela Sveriges modeelit riktade hon skarp kritik mot branschens sjuka kroppsideal. Bland annat tog hon upp den omdebatterade BMI-lagen, som varit aktuell både i Frankrike och Spanien. ”Hade man kunnat stifta en lag om en BMI-gräns på 18 för modeller så skulle jag göra det” menade ministern.
Efteråt förklarar hon att det främst handlar om att uppmärksamma själva frågan. – Det går ju inte att lagstifta. Vem skulle se till att en sådan lag efterlevs till exempel, säger hon. "

(Kulturminister: Lena Adelsohn Liljeroth) BRA JOBBAT!

söndag 18 januari 2009

Top Modell Skinny

Jag såg på America's Next Top Model i veckan, kom att tänka på det när jag såg en trailer på tv om det. Faktiskt för första gången så frågade Tyra Banks en av tjejerna under bedömningarna hur hennes matvanor såg ut.

Domarna förklarade att de tyckte att hon var väl mager. De använde inte ens orden smal. Det var mager hon var. Samt att de förklarade för henne att de faktiskt behövde retuchera hennes bilder och göra armar och ben större än vad de faktiskt var.

Tjejen åkte tyvärr ut, innan man fick höra något om hennes tankar kring deras uttalanden där. Jag har träffat många, många som är naturligt smala. Några som varit naturligt magra också. Men oftast så är de "bara" naturligt smala.
Oftast är hela deras kroppar mindre. Handleder, höfter, knän, ben - allt är mindre. Det är inte oproportioneligt.
Men inte så många efter puberteten är "naturlig anorektiskt magra."

tisdag 13 januari 2009

Mammaklädernas vara eller inte vara.

Äntligen kom det efterlängtade paketet från Ellos. Äntligen skulle jag få sätta på mig ljusblå jeans....

Som jag nämt innan kommer jag inte i H&Ms 44:or, utan måste hitta 46:or. (som mer eller mindre är omöjliga att få tag på) MEN - till min glädje hittade jag byxor i storlek 46 hos Ellos.
Idag kom de.

Jag totalt badar i dem. De motsvarar kanske 1-2 storlekar för stora för mig.
Tack för att min mammatid halvvägs har varit ett helvete enbart ur klädessynpunkt. *ironi*

måndag 12 januari 2009

Ensam om att vara normal?

Efter tidigare inlägg om den sjuka vikthetsen på tv fann jag denna artikel. Programledaren Ann Söderlund (som jag känner igen från något debattprogram på tv med flera kvinnliga programledare för flera år sedan, stämmer mitt minne?) uttalar sig om skönhetsidealet inom media.

"Hon tycker att hon är den enda normala på hela tv och uppfattas mycket hellre som smart än snygg. För Fredag berättar Kanal5-programledaren Ann Söderlund om att vägra ge vika för det sjuka idealet. "

Det mest tänkvärda i denna artikel (HURRA!!!) är
"Ann är övertygad om att det är farligt med smalhetsen i rutan och efterlyser fler sunda förebilder. – Mina kompisars unga döttrar sitter och säger att de har tjocka lår och stora rumpor. Vi vuxna är helt chockade och undrar var de får sånt ifrån.
Ann fortsätter:– Och så sitter Carolina Gynning och vikthetsar på sin blogg och ger tips på hur man ska bli ännu smalare. Det finns en fara med att det bara finns ett ideal, barn och ungdomar tror att man bara får bli känd och jobba med tv om man är jättesmal. Jag tycker att det är så synd att det knappt finns bra förebilder. Man behöver få se mångfald så att man kan identifiera sig. "

ANN - välkommen till SMAL! Snälla ta upp oss i något reportage!!

Den sjuka vikthetsen

Idag på jobbet snubblade jag över denna länk, men hade så mycket att göra att jag helt enkelt inte hann med den. Men nu hinner jag :-)

Rubriken skrek på Expressens hemsida. DEN SJUKA VIKTHETSEN, med följerubriken att "Tjejerna på TV4 talar ut om kroppsidealen". Jag blev lite besviken dock när jag läste notis-artikeln. Först tänkte jag att "ÄNTLIGEN" är det någon som verkligen talar ut och ifrågasätter. Men men.

"– Man kände att man var tvungen att banta, många tjejer som jobbar på TV4 är ju 34:or, berättade ”Let's dance”-aktuella programledaren Jessica Almenäs, 33, för Fredag nyligen och avslöjade även att hon tyckt att det varit jobbigt med folk som kommenterat hennes utseende."

Det är Sofia Rågenklint, Carina Berg, Carolina Gynning och Jenny Östergren som berättar om erfarenheter av allt från den upplevda hetsen över "extrakilona som kameran lägger på" till erfarenheter av att spy eller vara sjukligt smala.
Jag tar det med en klappspark.

/Marianne

fredag 9 januari 2009

Mama-shopping _ följetången

Jag har skrivit innan om min frustration att inte hitta mammakläder i "större storlekar". Det är faktiskt väldigt svårt att hitta mammakläder överhuvudtaget (nu när Lindex har slutat helt med mammakläder) KappAhls avdelning består av BH och trosor och H&M är mest mindre storlekar.

Jag beställde över nätet jeans från H&M (tack och lov var jag ute i god tid!) i oktober, direkt när jag fått veta att jag var gravid, och alltså inte hade någon mage alls.
Leveranstid på dem var februari 2009. "Bara" en månad kvar nu. *suck*

MEN jag har hittat lite kläder på Ellos av alla ställen. De har ett väldigt bra system med att man kan få sortimentet sorterat utefter sin storlek. Jag kan ju säga att utbudet för de mindre storlekarna var klart tvåsiffrigt (goooood mariginal) medan mina storlekar - som INTE är över 50, fanns det 6 artiklar för.... Länge leve friheten. Eller?

Det intressanta är att företagen som inte erbjuder mammakläder till mig självklart har MASSOR av barnkläder!!! Men jag överväger att handla mina framtida barnkläder på ICA Maxi eller liknande i stället. Hellre det. Känns det som idag i alla fall.

onsdag 7 januari 2009

Det bortglömda nyårslöftet

Tanken slog mig NU.
Jag gjorde inte ett enda nyårslöfte inför 2009. Eller, ja, jag har ju haft fler år när jag inte gjort löften, men den här gången kom jag på det NU. Inte en enda tanke har jag haft. Superskönt.

Vad skulle jag lovat? Skulle jag gjort som "alla andra" och lovat att : äta nyttigare, börja träna mer, äta mindre godis och gå ner x antal kilon i vikt?

Jag vet ju att äta "nyttigt" är en definitionsfråga. För vissa innebär det att leva kalorisnålt genom att leva på tex sallad eller följa någon diet. För mig innebär att äta nyttigt att GE KROPPEN VAD DEN BEHÖVER. Kroppen behöver lite av allt möjligt. Det betyder att jag inte dör av att äta av det jag tycker är gott. Uppenbarligen går jag inte upp i vikt av det heller. Hellre äta vad jag gillar än att spendera all tid och tänka på allt jag missar att äta.
Äta mindre godis och gå ner X antal kilon hör liksom ihop med ovanstående. Inga övriga kommentarer på det.

Börja träna. Jag avskyr att träna. Det är det absolut tråkigaste jag vet. Att röra på mig kan jag tycka är skönt. Men för mig är det skillnad på det. Jag dansar istället. Det mår jag bra av.

Kanske ska det vara mitt nyårslöfte? Att göra sånt jag mår bra av detta år??

Men båda kvällstidningarna hade idag ett inlägg på förstasidan: den ena skulle man gå ner 4 kilo på 4 veckor tror jag det var, och den andra var 5 kg på en månad.... grattis.