onsdag 26 november 2008

Arbetsgivares syn på utseende

Såg som hastigast en studie på Di.se om arbetsgivares syn på de anställdas utseende. Nu räcker inte kompetens och utbildning för rätt yrke. De flesta arbetsgivarna i tjänstesektorn ställer också krav på utseende. Forskare vid avdelningen för arbetsvetenskap på Karlstads universitet har delat ut enkäter till arbetsgivare inom detaljhandel, turismnäring, banker, försäkringsbolag och advokatkontor.

Nio av tio arbetsgivare ville ha anställda som såg vältränade ut och sju av tio var skeptiskt inställda till överviktiga personer.

Wow! Eller alltså.... egentligen föga förvånande. Mer skrämmande. Fast, arbetsgivarna är ju också "bara" människor, och eftersom många omkring oss har den här synen på varandra så blir det den som dominerar.


PS _ Jag fick höra en kommentar idag på jobbet gällande vinterkräksjukan. Den är ju usch och fy och ingen vill ha den.... Citat: "Det enda positiva med den är ju att man går ner ett par kilon".
Behövs det kommenteras?

Smaskiga bilder

Jag sitter på ett café och bläddrar ointresserat i en skvallertidning. Tidningen är proppad med bilder på nedknarkade ätstörda Hollywoodstjärnor, och under tiden som moralkärringen i mig förfasas över hur dålig blaskan är, kommer jag på att den har en funktion jag inte tänkt på innan.

På ett uppslag visar de omslag till de stora modetidningarna, och pekar ut hur kvinnor som Scarlett, Mischa, Katie och Jennifer Lopez retuscherats. På sidorna innan visas andra stjärnor upp när de bakfulla ligger på stranden med både celluliter och makabert magra kroppar.

Visst reproducerar även de här blaskorna skönhetsideal, men mitt uppe i allt hyckleri visar de ändå på sprickorna i den retuscherade fasaden som andra medier skapar. Några döms ut som "för" smala, andra som "för" tjocka - men hur som helst blir det en röst som faktiskt går emot kören om felfria kroppar och naturliga skönheter.

Jag avskyr att behöva erkänna det, men slasktidningarna kan kanske hjälpa till att ge en mer nyanserad bild av verkligheten... på gott och ont...

tisdag 25 november 2008

Konspirationsteorier

Idag hittade jag en länk på Di.se om olika konspirationsteorier som figurerar.
Såna saker som tex, Huruvida fluor i dricksvattnet - växthuseffekten osv, läs i artikeln.

Det jag tänkte på är en liten konspirationsteori jag själv bär inom mig.

Under 1920-talet fick kvinnan rösträtt. Under 1920-talet började olika bantningsteorier tryckas på.
En bantande (svältande) kvinna tänker inte så mycket på omvärlden och rätt och fel... Hon är fullt fokuserad på sina lår, mage och rumpa. En utseendefixerad kvinna bryr sig mer om sitt utseende än omvärldsbevakning.

Under 1960-talet fick kvinnan p-piller. Under 1960-talet kom "nya kroppsidealet" med Twiggy, alla kvinnor ville då ha en tunn kropp. För att uppnå denna kropp krävs stor anstängning för dem som inte har den "naturligt".
Återigen, kvinnan kunde få kontrollera sin sexualitet, kvinnan kunde få bestämma hur många barn och när, och fick frihet. Återigen dök något upp och "distraherar"

Vad har vi nu - idag? Vilka tankar kan gå idag? Idealet är ju fortfarande förminskande för kvinnan. Dagens modebilder skriker inte direkt ut: Jag trivs med mig själv, jag står upp för mig själv, Jag vet vad jag vill och kan klara av allt jag vill!

måndag 17 november 2008

Mera Mama-Shopping

Jag var i Uppsala i helgen och passade på att titta lite i affärer för att se om jag inte hittade lite fler fina mamma-tröjor eller allra helst, mamma-byxor.

Följande inträffade i Uppsala lördagen 17 november:
* H&M, byxorna höll storlekarna 36-40 överlag, och inga av de byxorna jag var intresserad av, som var snygga fanns i större storlekar.
* KappAhl, efter en konkret fråga var "mammaavdelningen fanns?" fick vi till svar att "Vi har gjort som alla andra butiker i Uppsala. Vi har ingen mammaavdelning längre." I Uppsala får kvinnorna tydligen inga barn???
* Lindex, låg nära KappAhl, så vi chansade. Ingen mammaavdelning där heller. Vi blev tipsade om Polar'n och Pyret.
På väg irrandes dit gick vi förbi Åhléns, så jag sprang in där en snabbis:
- Har ni någon mamma-avdelning?
- Menar du en sån med kläder?
- Eh... ja... Mammakläder.
- Nej, det har vi inte.

Efter mycket om och men hittade vi till Polar'n och Pyret. Deras utbud var LÄÄÄÄNGST in i hörnet bland alla barnkläder. Tror det var två olika byxor (inga jeans, vilket var vad jag letade efter) och sen ett par olika tant-tunikor som låg på 3 gånger priset på H&M.

Mammakläder verkar vara svårt att hitta! Jag är glad att jag som inte är "en naturlig 36:a", är ute i god tid innan magen putar ordentligt.... Det verkar ta tid för mig att hitta dem!!!

torsdag 13 november 2008

Att vilja förändra världen

Jag har en stark inre vilja av att förändra världen. Den viljan delar jag med många fler.
Att vilja är inte samma sak som att göra.

Jag har träffat så många människor som sitter och säger att "det här vill jag verkligen förändra", eller "det här vill jag verkligen hjälpa till med", men så kommer det så mycket annat emellan. Det som i verkligheten kallas LIVET. Livet kommer emellan med alla dess faktorer som kan inträffa.

Men det blir lite grann de tomma orden som blir när någon sitter och gnäller framför en, ni vet de där som suckar och stönar över att de ALDRIG har några pengar. De har aldrig råd med något, och pengarna är alltid slut innan lön. Men de går med senaste modet på sig, de bär dyra märken, de går ut på krogen och köper den finaste champagnen och sitter sedan och gnäller.
De har aldrig upplevt att vara sjukskrivna efter att ha studerat. Levt på inget alls och kämpat för att få mat på bordet.

Jag efterlyser de som vill påverka. Och göra något. Att sitta och säga att man bara köper ekologiskt tex med inte gör det med vissa saker, eftersom just de är extra dyra, eller bökiga att handla. Eller de som talar om den svaga människan i samhället, eller orättvisor - sen väljer de att inte gå och rösta eller engagera sig i frågan för att förändra eller påverka.

De som sitter och säger att dagens skönhetsideal är orättvist och fel för framtida generationer, men samtidigt följer egna dieter och gladerligen berättar om sin viktförändring så fort man träffas.
Jag är inte så intresserad av att veta om låret ökat eller minskat med X antal cm sen sist vi sågs, eller om vågen visar X,X kilo mer eller mindre. För mig finns det viktigare saker att ta tag i. För mig är det dubbelmoral.

onsdag 12 november 2008

Kalla Fakta, söndag 16 november

Av en slump såg jag på TV4 idag och såg en trailer inför veckans Kalla Fakta som sänds på söndag 16 november kl 19.20. Jag gillar granskande program, Uppdrag granskning, Insider, Kalla Fakta och liknande, men brukar aldrig vara hemma så jag hinner se dem.
Däremot gillar jag INTE alla dessa B-dokumentärer som TV3 och/eller Kanal5 kan sända; som "Generation Fett", "Supersized VS Superskinny" osv osv.

MEN - veckans Kalla Fakta handlar om fett. (Se deras trailer här)

Såhär skriver TV4 och Kalla Fakta själva: "Vi blir allt fetare, men kan vi lita på forskare som samarbetar med livsmedelsindustrin? Varför avfärdas forskning som visar att vi rasar i vikt när vi äter mer fett? Nästa veckas Kalla fakta handlar om fett."

Åh vad jag tycker sånt är intressant. Det här att vi slutar lyssna på kroppen och "bara" lyssnar på alla experter som finns där ute. Oavsett om experterna har ett egensyfte i att presentera sina studier..... Denna kommer jag att sitta bänkad innan. Och jag hoppas att fler också gör det.

söndag 9 november 2008

Nya hemsidan!

Äntligen! Snart kommer SMALs nya hemsida upp! Har fått mail om det i helgen, medan jag varit bortrest! Dumma influensan kom emellan och förstörde och drog ut på tiden! Lång väntan, och många som har lovat att hjälpa till, men det har runnit ut i sanden, men nu fick vi äntligen SMALs nya ängel! TACK SNÄLLA!

tisdag 4 november 2008

Shopping Mama

Idag var jag för första gången och på "riktigt" testade och köpte mina första mammakläder. Även om man inte ska börja köpa sånt i början så kunde jag inte låta bli.

Med höga förväntningar och en liten tanke att "äntligen kommer det gå bättre att hitta kläder större än storlek 34-38, eftersom jag ändå går på MAMMA-avdelningen."
Men efter närmare 45 min på H&M kunde jag konstatera att de riktigt snygga jeansen sträckte sig max till storlek 44 i mammastorlek. Dessutom motsvarade de 44:orna en vanlig 42 på en "vanlig" avdelning (om man bortser från partiet som är anpassningsbart till mammamagen)

Är det bara små, nätta och smala mammor som kan handla på H&M? Vi andra, var handlar vi?

Jag brukar aldrig skriva storlekar eller siffror när jag skriver inlägg, men en efterlysning på mammakläder större än storlek 44 tycker jag är på sin plats.

måndag 3 november 2008

Du är vad du äter

Trailer inför veckans "Du är vad du äter" (jag ser det aldrig nu för tiden, men jag kan ju inte undgå att se reklamen ibland.)

Nästa avsnitt: Att påstå att familjen X är matglad är ingen underdrift. De älskar mat. Mat som badar i fett. Men det är inte familjens enda passion. De älskar även att äta stora portioner av sin feta mat. Enorma monsterportioner. Och så älskar de smågodis, chips, ciabatta, pasta, pizza, hamburgare, risifrutti och pucko. Familjemottot verkar vara – är det fett och går att äta så älskar vi det. Frosseriet har satt sina spår och de som drabbats värst är de stillasittande, dataspelande barnen. En allvarlig Anna Skipper konstaterar att detta är hennes viktigaste uppdrag någonsin. Hon inleder därför operation ”Rädda barnen” med stor beslutsamhet.

Varför får jag en panikkänsla i magen så fort man hänger ut barnen i såna här program? Det är ungefär som "Ensam mamma söker", vill mammorna dejta någon på tv-tid, varsågoda! Vi är alla vuxna människor. Men barn är barn. De är inte medvetna om vilken effekt ett medverkande i tv kan få!

Och - stackars barn! På reklamen säger Anna Skipper det att "de här barnen kan ju ingenting om näring eller motion". Ta detta på rätt sätt, men att använda en reklamkanal i Sverige 2008 och "kostexperten/rådgivaren/kunnaren" Anna Skipper kanske inte är rätt person att lära dem???

söndag 2 november 2008

Granskande av Rosa Bandet

Jag läste idag att Rosa Bandet ska granskas, att en tredjedel av de insamlade medlena går till ändamålet istället för 75 % som det ska vara enligt riktlinjerna för 90-konton.

"Miljonerna rullar in från svenska folket till Rosa Bandets insamling. Men vad givarna inte vet är att bara en tredjedel av stödet går till bröstcancerforskning.
/.../Men trots att Cancerfonden, som står bakom kampanjen, går ut med att stödet ska gå till forskning visar siffror att lejonparten går till annat. Hela 44 procent av pengarna täcker insamlings- och administrationskostnader. /.../ Nu ska en revisionsbyrå granska Rosa Bandet-insamlingen. Minst 75 procent av pengarna som har samlats in måste gå till det uttalade ändemålet. Det uppger Stiftelsen för insamlingskontroll, SF, som ser till att organisationer som har ett så kallat 90-konto följer reglerna."


Jag ska inte uttala mig om just det här. Men vem behöver inte pengar för sin överlevnad? Alla har vi hyror, bostadslån, mat, kläder och andra utgifter. Vi lär oss att mätta mun efter matsäck, men mycket vill ha mer. Får jag en löneförhöjning på 1500 kr, visst vill jag ha 2000 kr istället.

När det gäller insamlade pengar - de som samlar in pengar behöver ju också ersättning för sina utgifter och för sin överlevnad. Tro mig, efter många år av ideellt arbete, det är tungt att lägga ner all sin tid på något utan ersättning, och finns medel och möjlighet att få ersättning......... men EN TREDJEDEL av insamlade medel? Det verkar väldigt lite!!!

Bara vara....

Vad skönt det är att ha en helg när man inte gör NÅGONTING ALLS som "någon annan skulle ha velat att man gjorde".... Inga måsten, inga "jag ska bara". Den här helgen har jag i alla fall bara njutit, och det är precis vad jag mådde bra av!

Vi var till och med på en Halloweenfest idag när jag kände att, "nej, jag är trött", och gick helt enkelt bara och la mig. Perfekt. Det var vad jag behövde. :-)