fredag 24 april 2009

Debatt i SVT (torsdag 23/4)

Jag satt bänkad framför "Debatt" igår kväll på SVT. SVT's hemsida: "Debatt 23/4: Vart tionde barn i Sverige överviktigt, hur ska vi stoppa utvecklingen och vems är felet? Debatten fortsatte i Eftersnack!"

Tjock och glad eller smal och bitter?
Redaktionsmötet inför kvällens Debatt innebär dragning av fakta och vad de inbjudna debattörerna kan tänkas säga.Två ämnen är planerade: Möjligheten att döma ungdomar under 15 i domstol och fetmaepidemin som sprids inte bara i Sverige utan hela världen.
Inför straffavgifter på feta och visa inte tjockisar i tv ? det blir norm, säger Du är vad du äter-paret Anna och Olof Skipper.
Är hetsjakten på feta farligare än fetman i sig?


JA. Hetsjakten är farligare än fetman i sig.
Jämför siffran "VART TIONDE BARN I SVERIGE ÄR ÖVERVIKTIGT" med följande:

Flickor i åldern 11 år - 25 % anser sig vara för tjocka
Flickor i åldern 13 år - 35 % anser sig vara för tjocka
Flickor i åldern 15 år - 47 % anser sig vara för tjocka

Pojkar i åldern 11 år - 15 % anser sig vara för tjocka
Pojkar i åldern 13 år - 22 % anser sig vara för tjocka
Pojkar i åldern 15 år - 22 % anser sig vara för tjocka

10 % av våra barn kanske ÄR överviktiga. Men betydligt fler anser SJÄLVA att de är för tjocka....


(Hämtat ur SMALs faktasammanställning av studierna "Svenska Barns Hälsovanor", studier från Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen.)

lördag 18 april 2009

Få fina lår inför sommaren?

Nu börjar ju alla "artiklar" ploppa upp inför sommaren för att vi ska "förändra vår kropp" och "slippa gömma oss i vassen i år".

Rubriker som skriker att "Så fixar du fina lår inför sommaren" - har de bestämt hur "fina lår" ser ut? Om jag tycker att mina lår är fina behöver jag ju inte "fixa dem"? Men de tror någonstans att de har bestämt vad som är fint. Vad "alla" ska vilja ha. Det presenteras "sanningen" om hur vi ska se ut. Vad som duger och vad som inte duger.

Här berättar de tydligt hur det perfekta resultatet ser ut. Och hur du ska fixa det. Och de vill att vi ska följa det.

MEN - vilka är "de"? Vem eller vad är det som bestämmer? Vem eller vad är det vi tillåter att bestämma?? Varför fortsätter vi att tysta sitta och acceptera detta? Är det för att vi alla är hjärntvättade? Är vi villiga att bara sitta och svälja "sanning" efter "sanning"?

torsdag 16 april 2009

Barnbantning på tv3

Råkade snubbla över en dokumentär om barnbantning på tv3 ikväll (2009-04-16 kl 22) vet inte om man kan "hitta den" någon annan stans, verkar inte gå i repris.

Men att höra barn i 12-års-åldern "skryta" om att de använder kläder anpassade för 8-åringar, och tänker på sin vikt, och inte vill få fett på kroppen, eller att de tycker att "normala, sunda" vuxna är äckliga och fula - SÅ BLIR JAG RÄDD.

Är det DIT vi har kommit? Alla vi vuxna som bär ansvaret för att samhället ser ut som det gör. I och med att vi tysta står vid sidan om och inte aktivt tar diskussionen gör att vi bär ansvaret för dessa barn som växer upp i vårt fett-fobiska samhälle.

Barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Bantar mamma, syster, bror, dagispersonal, fröken, grannen, media - vilken bild sänder vi till barnen? Vi offrar alltså våra framtida generationer för detta ideal. Är det verkligen rätt?
Är det något vi kan leva med?
Är det något som man bara rycker på axlarna för?

DÄRFÖR engagerar jag mig i SMAL. Därför fortsätter jag år efter år att lägga ner mina ideella timmar på att administrera namninsamlingen på hemsidan, svara på mail, skicka ut faktamaterial, administrera hemsidan, ringa, träffa folk. Jag lägger ner timme efter timme, vecka efter vecka, år efter år för att jag vill bidra till ett bättre samhälle.

Jag vill kunna meddela mina barn i framtiden att JAG HAR FÖRSÖKT. Jag har gjort något.
Att se en dokumentär om barn som bantar, och ser det som en självklarhet att "den som har minst fett på kroppen vinner" eller "den är bäst" och "de som inte har det är mindre värda/äckliga/onaturliga".
Barn som är på väg in i puberteten, framförallt flickor, behöver utveckla ett kroppsfett, så de kan utveckla de kvinnliga hormonerna och starta upp en menstraution och bli kvinnor SKA INTE BANTA. De ska inte drömma om en kropp mindre än den barnkropp de har.

Hur långt ska vi låta det gå innan vi på allvar tar vår framtid (våra barn) på allvar??????

söndag 12 april 2009

En cellulit!

Så har jag funnit min första RIKTIGA cellulit. Av en ren slump. På sidan av mitt vänstra lår, när jag satt i soffan.
Jag ska erkänna, jag har känt och sett celluliter på min kropp förr. Som små bubblor, ojämnheter i rumpa och lår. Men denna cellulilten tog verkligen priset och kan bära namnet CELLULIT. För detta var verkligen en GROP.

Men jag är 28 år gammal, jag föder inom kort mitt första barn. Och ja..... jag antar att min kropp förändras. Jag känner varken bu eller bä kring detta. Bara ett konstaterande. Ska jag lägga mig ner och gråta? Ska jag vägra ta på mig badkläder mer i detta liv? Nej. Med största sannolikhet inte. Det är bara att "gilla läget".

Mitt vänstra lår blir inte "mindre mitt" eller "äckligare" eller "mindre användbart" bara för att det fått sig en ordentlig grop.
Tror dessutom att om jag inte påpekar det för min man (komma dragandes med förstoringsglaset eller pressa och trycka fram den, så den framhävs inför honom) tror jag inte ens att han skulle lägga märke till den. Tror inte heller att han kommer att bry sig särskilt mycket om han upptäckte den. Framförallt så vet jag att han inte kommer att älska mig mindre. Så är det.

fredag 10 april 2009

GLAD PÅSK och påskmat

Då var det dags för en av våra "mat-helger" igen. Åter en gång ska tidiningarna svämmas över av information på hur "det nyttiga" påskbordet ska se ut. Vilka "fällor" och andra "farligheter" som frodas i våra familjehem.
Sockerbomberna som göms i färgglada små ägg, eller varför inte, "fyll äggen med morötter istället" (då blir säkert barnen jätteglada! Eller inte....)

Inte bara ska informationen flöda inför denna helg om vad vi ska äta, baka, njuta, frossa, fly, akta, älska, hata osv osv osv
Utan informationen kommer dränka oss efteråt också - så här går du ner det du "svullade" i helgen. Medierna är duktiga på att ge oss dåligt samvete. Tyvärr. För mat är ju något som vi BEHÖVER. Något som vi måste ha för vår överlevnad.
Människor utan mat är villiga att gå över lik för sin överlevnads skull. Vi måste ha mat.

Under mer "normala" omständigheter så njuter vi av mat tillsammans med våra nära och kära. Vi bjuder människor vi tycker om på middag och/eller fika som en del i att vi umgås. Det behöver inte betyda att vi missbrukar maten.

VI FÅR NJUTA AV DEN. Det är helt normalt. Det kan också vara fantastiskt gott och trevligt. EN enda gång i mitt liv har jag fått sitta på fin restaurang och äta en fem(5)rätters middag. Det var helt fantastiskt gott.
Det tog många timmar och portionerna var anpassade till att man varken gick därifrån hungrig eller övermätt. Det är ett av mina bästa mat-minnen. Speciellt gurksoppan med champagne i som kom som andrarätt, tror jag det var.....

MUMS. Njut av en glad påsk nu! Och VÅGA njuta.

torsdag 9 april 2009

Lika eller jämlika?

Orden lika och jämlika låter lika. Är lika. Och lika viktiga...
Jag läste en debattartikel av Carlos Ejemyr Rojas, om jämlikhet. Eller snarare, likhet. Ett citat där som jag gillade väldigt mycket:

"I Spanien pratar man om likhet. Inte jämlikhet, inte jämställdhet. Likhet. I like. För handlar det inte om att bli lika behandlade? Lika bedömda? Lika dömda? Vadå jämlika, eller jämlikt. Precis samma. Punkt. Lika."

Vi är lika. Vi är också olika. Vi behöver lära oss att respektera både ock av det. Lika som olika.

onsdag 8 april 2009

En av 20 dopad?

Jag läste att en av 20 på gymmen är dopade.
Vidare kan man läsa att: "En av 20 män som tränar på gym tar anabola steroider. Det visar en undersökning som Stad inom Beroendecentrum Stockholm gjort.
– Om man som ung kille befinner sig i en miljö där det finns god tillgång på anabola och androgena steroider och man kan se det som en smart genväg för att nå större resultat så är det en risk, säger Charlotta Rehnman, projektledare vid Stad. "

Jag är inte förvånad. Undersökningen har gjorts på 64 anläggningar runt om i Stockholm. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att även killarna påverkas av vårt skönhetsideal. För killarnas del ser idealet lite annorlunda ut jämfört med kvinnorna.
Men det är ju samma typ av stress.
Samma typ av känsla av att inte "passa in".
Samma tankar om att inte duga. Att inte räcka till.

måndag 6 april 2009

Verkligheten? Fettets vara eller inte vara...

Igår blev jag tipsad om att slå på Sveriges Radio, och programmet "Verkligheten".

"Lisa trodde att hon var stor som ett hus. Men i själva verket hade hon en tioårings kropp. Och Lisa var 25 år gammal. Det var för ett år sedan Lisa höll på att träna ihjäl sig, allt på grund av hennes förhållande till fett. Och medan hon sprang mot döden stod omgivningen och hejade på.
I Verkligheten ikväll berättar vi Lisas historia. Det är förstås en historia om oss alla, i ett samhälle där föraktet för det tjocka är så stort att vi till och med är villiga att dö för att inte bli det. För man skulle kunna tro att vi är besatta av att vara smala. Så är det inte: vi är besatta av att inte vara tjocka.


Men när det är som mest nattsvart syns en brinnande fackla. I Verkligheten avslöjar vi en ny, tidigare okänd motståndsrörelse. Dom kallar sig fettaktivister, och ikväll träder dom fram för första gången. Och så hänger vi på klubben för killar som älskar stora tjejer. Men frågan är om kärleken är besvarad."

Det går att lyssna på programmet via SRs hemsida. Jag hörde inte hela programmet, till det hade jag inte tid. Men det lilla jag hörde gör mig glad att de tog upp ämnet. Vi väljer alla att lyfta fram frågan på olika sätt, men frågan bör lyftas fram, och ju fler gånger den lyfts fram, desto bättre är det.
Alla frågor behöver ventileras och talas om. Detta är ett ämne som berör många, men få vill erkänna att det är ett problem, även om de själva är mitt uppe i det. Eller?

lördag 4 april 2009

America's next top Model (10)

Slötittande på tv såg jag förut reprisen på Tyra Banks Show, och hon hade någon form av "reunion" för deltagare i någon av säsongerna på A.N. Top Model. Där avslöjades vinnaren av säsong 10, och det visade sig vara en "plus-sized-model"!!! En av tio vinnare är alltså normalstor i kroppen!
De hade ett annat utryck för den typen av modell. De använder orden "Full figure model". Alltså liknande: hel figur, hel mall, hel modell.... Vad räknas de andra modellerna då som? Half figure? Inte hela?
Är det ett erkännande på att modeller inte ska vara helt nedsvältna så de inte får visa sig hela?

Jag såg vid något annat tillfälle bilder från "Make me a supermodel" och där är det tydligen både män och kvinnor som tävlar. Jag har aldrig sett det. Men det lilla jag såg fick mig att inse att killarna såg normala ut i kroppen. Visst de var väldigt vältränade och slimmade, men de såg inte sjuka ut i kroppen. Medan de kvinnokroppar jag såg var nedbantade, nedsvultna och såg ut att kunna gå av på mitten..

torsdag 2 april 2009

Min vikt är SÅÅÅÅ intressant

Jag får frågan ungefär 2-3 gånger per vecka av olika människor. "Hur mycket har du gått upp i vikt?"

Varför är jag allmän egendom? Jag får höra hur mycket eller lite andra gick upp i min situation och hur snabbt de var nere på sin "vanliga" vikt igen. Oavsett om de gick upp mer eller mindre än mig, så ska alla lägga sig i min vikt. Även kommentera hur stor eller liten de tycker att min mage är i förhållande till min viktuppgång.

Jag är chockad över människors fräckhet. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig hoppa på en gravid kvinna med alla dessa frågor. Det är inte konstigt att studier visar att typ 8 av 10 fd ätstörda faller tillbaka vid en graviditet. Vilken stress man utsätts för!