söndag 21 december 2008

Världens bästa julklapp

Så här i jultider vill SMAL passa på att önska alla som läser detta
En riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR

Den bästa julklapp vi kan önska oss är att fler människor uppmärksammar vår NAMNINSAMLING för en förändring av ett stereotypt ideal.

Namninsamlingen och mer information om den finner ni på SMALs hemsida
www.skonhetsideal.com

torsdag 18 december 2008

Ett tips om debattartikel

Jag blev tipsad om en debattartikel som Anna Book skrivit i Expressen.

Citat:
En folkkär och begåvad artist som Magnus Uggla borde veta bättre än att driva med människor som lider av fetma, anser Anna Book: "Det är just den typ av humor som får överviktiga att deppa ihop hemma istället för att orka ta tag i sina problem." "Jag förstår inte varför Magnus Uggla som är så känd för sin träffsäkerhet sänker sig till att ägna sig åt vuxenmobbing".
/.../
Det problem som är svårast med att komma till rätta med är psykologiskt. Men jag tänker inte på de psykologiska orsaker som kan ligga bakom till exempel ätstörningar - dessa går ju att göra någonting åt med till exempel terapi.
Nej, den tuffaste psykologiska utmaningen som överviktiga människor får kämpa mot sitter i huvudet på dem som har turen att vara smala. De som tycker att de har rätt att driva med andra människors funktionshinder - och därmed lägga ytterligare skam på de överviktigas skuldkänslor.

Jag tycker att den är klart läsvärd! SMAL "tar inte sida", arbetar inte specifikt för de med ätstörningar, eller specifikt för de med medicinsk övervikt. SMAL arbetar för en förändring av skönhetsidealet. Att vidga vyerna och våga erkänna att skönhet kommer i alla dess former.
Därför kan det vara bra att ta upp alla olika delar. Varje mynt har två sidor.

onsdag 17 december 2008

Kalla mig inte "tjockis"!

"Tjockis" är för mig inte ett ord som folk säger till varandra i välmening. Det är inte en komplimang eller några fina ord man ger till någon annan för att vara snäll. Det är snarare återberättat i historier om mobbade överviktiga (eller normalviktiga) som ett sätt att trycka ner någon. Det är i och för sig kanske MINA TANKAR och reflektioner.

Men - hur kommer det sig att så fort någon är gravid så ger det alla automatiskt rätten att säga "tjockis" till en.
Nu är det säkert en jättegullig tanke, men inte går jag runt och kommenterar alla andras utseende?
Av erfarenhet och vana så kommenterar jag varken upp- eller nedgång i vikt. Varför skulle man?

Men sluta kalla mig tjockis, bara för att jag är gravid!

tisdag 16 december 2008

Receptet för en perfekt (?) jul

Är det fler än jag som tänker och reflekterar över allt medialt uppmärksammande av mat så här i jultider?
Å ena sidan skriver tidningarna hur du tillagar julens läckerheter, å andra sidan hur du unviker "farorna" med julen.

Det smaskigaste julgodiset.
Det nyttigaste julgodiset.
Det farligaste på julbordet.
De största fällorna med julen.
De mest effektiva dieterna inför julen.
Det häslosamma alternativet till julbord.

Jag blir förvirrad. Eller det blir jag inte. Jag har gått igenom detta förut. Jag vet vad jag tycker om att äta under julen, och vad jag inte tycker om. Jag äter tills jag är mätt. Jag brukar vara nöjd och glad. Ingen ångest, ingen större hysteri från min sida.

Dessutom handlar jag julklappar redan i augusti/september. Så ingen ekonomisk kris just nu heller :-)

Tjockisbloggen

SMAL fick nyligen ett mycket glädjande mail från några som uppmärksammade SMALs arbete. Gissa om vi blev glada?? Precis den typen av mail älskar vi att få, precis den typen av respons. Två tjejer som drev en hemsida/blogg: http://www.tjockisbloggen.se/

Med precis samma värderingar och tankar som SMAL har. Vi är inte ensamma.

"Är du också trött på ideal och ständigt prat om bantning?
Tycker du att du duger som du är, oavsett storlek och vikt?
Anser du att hälsa handlar mer om vad du gör och hur du mår än vad vågen visar?
Så kände vi, och därför startade vi denna blogg


Vi startade Tjockisbloggen i maj 2008 eftersom vi båda vet hur det är att ha dåligt självförtroende och att skämmas för hur man ser ut. Vi vill visa att det går att vara stor och tycka om sig själv, vara ett stöd och en förebild för andra kurviga tjejer.

Tyvärr så är fakta att man i dagens samhälle bör vara trådsmal och lång för att passa in i mallen av ”den perfekta kroppen”. Man ska se ut som en modell och vart man än vänder sig så styrs våra tankar in på det smala idealet. Det kastas i ansiktet på oss i reklam på tv, på bussar, i tidningar, på internet… Vart du än tittar så finns den senaste dieten, senaste bantningskuren där.

/.../

Var stolt över den du är hela tiden, tro inte att du är värd mindre bara för att du är större, lyssna inte på vad andra säger, lyssna till hur du själv mår.

Det är därför vi startade den här bloggen, för att visa att det är okej att vara annorlunda, kurvor är bra och mjuka kroppar är bland det vackraste som finns!

Tyck om dig själv som du är nu, inte sen!"

Ju mer jag läste ju mer myste jag..... Tjejer som vågar stå upp för sig själva, för sin egen skönhet, och som säger vad de tycker och tänker är det bästa jag vet! :-)

fredag 12 december 2008

Luciadags

En liten spontan tanke jag fick.... :-) En "mot-tanke" nu när all stress och press härjar som mest inför julen - men kanske närmast - luciafirandet.

Ett minne som jag har från skolan, som jag tror att vi är många som bär med oss är detta med att välja "klassens Lucia", det skulle självklart vara den där populära tjejen och en bonus är om hon har långt, ljust hår. Jag var ingetdera. (Men jag var den längsta tjejen!) I vår klass bestämde fröken att vi skulle lotta, och JAG blev faktiskt den där Lucian. Trots att jag inte ens var i närheten av populär...

Till dig som ska gå i luciatåg denna vinter
Till er där ute som har ångest över att gå och bära de traditionella lucia-kläderna och se oformliga ut och känna er allt annat än snygga, fina och populära. VI SER ALLA LIKADANA UT I DESSA KLÄDER. Det spelar ingen som helst roll att det är den långa, smala, populära. Eller den korta, stubbiga eller rultiga.
Vi ser likadana ut. Varje år.
Ett luciatåg är klassiskt och vackert, och tanken är att vi ska njuta av musiken, traditionen och sångerna. Jag tror att endast ett fåtal, ytliga kommer att fundera över kläderna eller dem som bär dem.

Njut av luciafirandet, det är snart jul!

torsdag 11 december 2008

Ännu mera skönhetstävlande för barn...

Jag kom på att jag sett en dokumentär om skönhetstävlingar för småtjejer (barn) innan. Jag vet inte om det var många år sedan, eller om det "bara" var ett par år sen...

I vilket fall som helst, en detalj jag mindes från den dokumentären var inte bara det här med att småflickorna poserar i klänning och baddräkt precis som "de stora skönhetsdrottningarna gör", eller att dessa såflickor har sina föräldrar (oftast mammor) som hänger över dem och vill att de ska le, le, le och inte gråta och förstöra sminket. "Le och var vacker".

Jag mindes en liten 5-6-åring som hade tappat sina framtänder. Tjejen hade en supersöt klassisk glugg mitt i munnen som visar att hon höll på att byta framtänder (en naturlig del av livet!!!!) men denna lilla flicka fick bita om en liten bit med "FEJKTÄNDER" för att skapa det "perfekta leendet", eftersom hennes ursprungliga leende var "förstört" pga gluggen.....

onsdag 10 december 2008

Skönhetstävlingar för småbarn

Jag höll på att sätta kaffet i halsen häromdagen när jag såg rubriken på Aftonbladets hemsida: Skönhetstävlingar för småflickor och bebisar i USA

Är det sant - ja, det vet jag ju att det är.... jag har både sett det, läst om det och förfasats över det makabra innan. Även om jag vet att det gör mig ledsen kan jag inte låta bli att läsa det.

Med citat som till exempel:

Flickan ler inte längre.
När hon lämnar scenen utan statyett står de andra barnen kvar.
Hon är ful. Det har vuxenvärlden just klargjort med all önskvärd tydlighet.
Välkommen till Universal Royalty Beauty Pageant.
Vackrast unge vinner.

/.../
De minsta har än så länge inte lärt sig skillnaden mellan vinnare och förlorare.
Det har däremot den magra flickan i tioårsåldern med glasögon och brun långklänning.
Hon vet, när hon lämnar scenen först av alla, att hon är ful. Det har vuxenvärlden just slagit fast. Och de vuxna är ju experter, de om några borde väl veta.
Flickan kämpar mot gråten och klarar sig hela vägen ner till platsen där hennes familj sitter.
Då går det inte längre.
Tårarna tvättar bort sminket under ögonen.
Fulstämpeln sitter kvar.



Stackars små barn. Lilla, lilla oskuldsfulla mini-människor som vi vuxna "hjälpt till" att forma in i vår "fina" värld. Då kanske man tänker att : jag tittar ju inte på sånt här, jag stödjer inte det här.... men passiv tystnad är väl någon form av medhåll?
Vi vuxna måste ta ett ansvar. Allihopa. Även om det inte är just JAG som gör något så bär jag mitt ansvar som vuxen att säga emot, att sätta ner foten. Det här vill jag ta avstånd ifrån.

lördag 6 december 2008

En av fem män vill plastikoperera sin fru

VA? I godan ro sätter jag mig för lite ledighetssurfing. Efter att ha kollat av privata mailen, skummat de stora nyhetstidningarna surfar jag in för att kolla om det dykt upp något "nytt" och "intressant" inom skönhetsområdet. Och vad hittar jag inte?

En av fem äkta män vill skönhetsoperera sin fru.
Brittisk undersökning: Fettsugning populärast. En av fem engelsmän medger att han skulle vilja att hans fru genomgick något slags skönhetsingrepp. Överst på listan står en fettsugning av magen.
Undersökningen genomfördes i ett lite oväntat sammanhang; ett operahus i Leeds ska i januari sätta upp en operett som handlar om vår tids besatthet av skönhet och yta, ”Skin deep”. Inför premiären tillfrågades 2000 män om hur de såg på sina fruars kroppar – och då visade det sig alltså att drygt 20 procent gärna skulle se att deras fruar lade sig under kniven (eller sprutan). 16 procent tyckte det räckte med ett lite enklare ingrepp, medan 6 procent ville se en helrenovering, skriver Daily Mail.


Man blir ju helt mållös... Är det detta som är kärlek? En sån god idé från början - och spännande - med en operett som handlar om vår tids besatthet av skönhet och yta! För den besattheten finns verkligen! Men att det är så "den äkta mannen" tänker om sin hustru. Det vill jag bara inte tro.

Vad tänker dessa män/kvinnor om sina barn då? Skulle de också behöva "lägga sig under kniven"? Talar pappa i familjen om detta högt? Att mamma är "tjock"? Att barnen "börjar lägga på sig"? Precis sånt skapar oroliga tankar och är sådant som kan jaga en i många, många år!

Jag vet. Jag fick ett sånt uttalande om min mage när jag var ungefär 11 år. Det jagade mig hetsigt i över tio år. Tankarna kommer fortfarande, men jag väljer att inte lägga mitt liv kring dem idag, jag försöker välja att inte låta sådana tankar dominera mitt liv.

tisdag 2 december 2008

Julhets i juletider

Jag har redan börjat märka av stressen.... Inte kan vi njuta av att vi precis dammat av gamla adventsljusstakar och fått in fint och mysigt ljus i vinterrusket (väl behövligt nu när snön försvann!) utan nu ska det redan börjas... det ska vara "gå ner i vikt lagom till jul", det ska vara "fixa midjemåttet lagom till nyår" osv osv.

Nu verkar många "måsten" komma in i våra liv. Det är sånt som är tradition som ska göras om och om och om igen. Men vi måste faktiskt ingenting! Jag måste ingenting.

Jag firar jul där jag mår bra, jag bestämmer själv över min tid, vart jag ska fira lucia, vad jag ska göra på julafton osv osv.

DESSUTOM - bestämmer jag själv om jag behöver fixa till midjemåttet lagom till jul/nyår. (för övrigt ska mitt midjemått bara fortsätta att växa av naturliga orsaker, så det finns inte ens på världskartan!) :-)

NJUT av veckan, och njut av att tända det andra adventsljuset på söndag! Det ska vara HÄRLIGT med julemys! Inget tvång!

onsdag 26 november 2008

Arbetsgivares syn på utseende

Såg som hastigast en studie på Di.se om arbetsgivares syn på de anställdas utseende. Nu räcker inte kompetens och utbildning för rätt yrke. De flesta arbetsgivarna i tjänstesektorn ställer också krav på utseende. Forskare vid avdelningen för arbetsvetenskap på Karlstads universitet har delat ut enkäter till arbetsgivare inom detaljhandel, turismnäring, banker, försäkringsbolag och advokatkontor.

Nio av tio arbetsgivare ville ha anställda som såg vältränade ut och sju av tio var skeptiskt inställda till överviktiga personer.

Wow! Eller alltså.... egentligen föga förvånande. Mer skrämmande. Fast, arbetsgivarna är ju också "bara" människor, och eftersom många omkring oss har den här synen på varandra så blir det den som dominerar.


PS _ Jag fick höra en kommentar idag på jobbet gällande vinterkräksjukan. Den är ju usch och fy och ingen vill ha den.... Citat: "Det enda positiva med den är ju att man går ner ett par kilon".
Behövs det kommenteras?

Smaskiga bilder

Jag sitter på ett café och bläddrar ointresserat i en skvallertidning. Tidningen är proppad med bilder på nedknarkade ätstörda Hollywoodstjärnor, och under tiden som moralkärringen i mig förfasas över hur dålig blaskan är, kommer jag på att den har en funktion jag inte tänkt på innan.

På ett uppslag visar de omslag till de stora modetidningarna, och pekar ut hur kvinnor som Scarlett, Mischa, Katie och Jennifer Lopez retuscherats. På sidorna innan visas andra stjärnor upp när de bakfulla ligger på stranden med både celluliter och makabert magra kroppar.

Visst reproducerar även de här blaskorna skönhetsideal, men mitt uppe i allt hyckleri visar de ändå på sprickorna i den retuscherade fasaden som andra medier skapar. Några döms ut som "för" smala, andra som "för" tjocka - men hur som helst blir det en röst som faktiskt går emot kören om felfria kroppar och naturliga skönheter.

Jag avskyr att behöva erkänna det, men slasktidningarna kan kanske hjälpa till att ge en mer nyanserad bild av verkligheten... på gott och ont...

tisdag 25 november 2008

Konspirationsteorier

Idag hittade jag en länk på Di.se om olika konspirationsteorier som figurerar.
Såna saker som tex, Huruvida fluor i dricksvattnet - växthuseffekten osv, läs i artikeln.

Det jag tänkte på är en liten konspirationsteori jag själv bär inom mig.

Under 1920-talet fick kvinnan rösträtt. Under 1920-talet började olika bantningsteorier tryckas på.
En bantande (svältande) kvinna tänker inte så mycket på omvärlden och rätt och fel... Hon är fullt fokuserad på sina lår, mage och rumpa. En utseendefixerad kvinna bryr sig mer om sitt utseende än omvärldsbevakning.

Under 1960-talet fick kvinnan p-piller. Under 1960-talet kom "nya kroppsidealet" med Twiggy, alla kvinnor ville då ha en tunn kropp. För att uppnå denna kropp krävs stor anstängning för dem som inte har den "naturligt".
Återigen, kvinnan kunde få kontrollera sin sexualitet, kvinnan kunde få bestämma hur många barn och när, och fick frihet. Återigen dök något upp och "distraherar"

Vad har vi nu - idag? Vilka tankar kan gå idag? Idealet är ju fortfarande förminskande för kvinnan. Dagens modebilder skriker inte direkt ut: Jag trivs med mig själv, jag står upp för mig själv, Jag vet vad jag vill och kan klara av allt jag vill!

måndag 17 november 2008

Mera Mama-Shopping

Jag var i Uppsala i helgen och passade på att titta lite i affärer för att se om jag inte hittade lite fler fina mamma-tröjor eller allra helst, mamma-byxor.

Följande inträffade i Uppsala lördagen 17 november:
* H&M, byxorna höll storlekarna 36-40 överlag, och inga av de byxorna jag var intresserad av, som var snygga fanns i större storlekar.
* KappAhl, efter en konkret fråga var "mammaavdelningen fanns?" fick vi till svar att "Vi har gjort som alla andra butiker i Uppsala. Vi har ingen mammaavdelning längre." I Uppsala får kvinnorna tydligen inga barn???
* Lindex, låg nära KappAhl, så vi chansade. Ingen mammaavdelning där heller. Vi blev tipsade om Polar'n och Pyret.
På väg irrandes dit gick vi förbi Åhléns, så jag sprang in där en snabbis:
- Har ni någon mamma-avdelning?
- Menar du en sån med kläder?
- Eh... ja... Mammakläder.
- Nej, det har vi inte.

Efter mycket om och men hittade vi till Polar'n och Pyret. Deras utbud var LÄÄÄÄNGST in i hörnet bland alla barnkläder. Tror det var två olika byxor (inga jeans, vilket var vad jag letade efter) och sen ett par olika tant-tunikor som låg på 3 gånger priset på H&M.

Mammakläder verkar vara svårt att hitta! Jag är glad att jag som inte är "en naturlig 36:a", är ute i god tid innan magen putar ordentligt.... Det verkar ta tid för mig att hitta dem!!!

torsdag 13 november 2008

Att vilja förändra världen

Jag har en stark inre vilja av att förändra världen. Den viljan delar jag med många fler.
Att vilja är inte samma sak som att göra.

Jag har träffat så många människor som sitter och säger att "det här vill jag verkligen förändra", eller "det här vill jag verkligen hjälpa till med", men så kommer det så mycket annat emellan. Det som i verkligheten kallas LIVET. Livet kommer emellan med alla dess faktorer som kan inträffa.

Men det blir lite grann de tomma orden som blir när någon sitter och gnäller framför en, ni vet de där som suckar och stönar över att de ALDRIG har några pengar. De har aldrig råd med något, och pengarna är alltid slut innan lön. Men de går med senaste modet på sig, de bär dyra märken, de går ut på krogen och köper den finaste champagnen och sitter sedan och gnäller.
De har aldrig upplevt att vara sjukskrivna efter att ha studerat. Levt på inget alls och kämpat för att få mat på bordet.

Jag efterlyser de som vill påverka. Och göra något. Att sitta och säga att man bara köper ekologiskt tex med inte gör det med vissa saker, eftersom just de är extra dyra, eller bökiga att handla. Eller de som talar om den svaga människan i samhället, eller orättvisor - sen väljer de att inte gå och rösta eller engagera sig i frågan för att förändra eller påverka.

De som sitter och säger att dagens skönhetsideal är orättvist och fel för framtida generationer, men samtidigt följer egna dieter och gladerligen berättar om sin viktförändring så fort man träffas.
Jag är inte så intresserad av att veta om låret ökat eller minskat med X antal cm sen sist vi sågs, eller om vågen visar X,X kilo mer eller mindre. För mig finns det viktigare saker att ta tag i. För mig är det dubbelmoral.

onsdag 12 november 2008

Kalla Fakta, söndag 16 november

Av en slump såg jag på TV4 idag och såg en trailer inför veckans Kalla Fakta som sänds på söndag 16 november kl 19.20. Jag gillar granskande program, Uppdrag granskning, Insider, Kalla Fakta och liknande, men brukar aldrig vara hemma så jag hinner se dem.
Däremot gillar jag INTE alla dessa B-dokumentärer som TV3 och/eller Kanal5 kan sända; som "Generation Fett", "Supersized VS Superskinny" osv osv.

MEN - veckans Kalla Fakta handlar om fett. (Se deras trailer här)

Såhär skriver TV4 och Kalla Fakta själva: "Vi blir allt fetare, men kan vi lita på forskare som samarbetar med livsmedelsindustrin? Varför avfärdas forskning som visar att vi rasar i vikt när vi äter mer fett? Nästa veckas Kalla fakta handlar om fett."

Åh vad jag tycker sånt är intressant. Det här att vi slutar lyssna på kroppen och "bara" lyssnar på alla experter som finns där ute. Oavsett om experterna har ett egensyfte i att presentera sina studier..... Denna kommer jag att sitta bänkad innan. Och jag hoppas att fler också gör det.

söndag 9 november 2008

Nya hemsidan!

Äntligen! Snart kommer SMALs nya hemsida upp! Har fått mail om det i helgen, medan jag varit bortrest! Dumma influensan kom emellan och förstörde och drog ut på tiden! Lång väntan, och många som har lovat att hjälpa till, men det har runnit ut i sanden, men nu fick vi äntligen SMALs nya ängel! TACK SNÄLLA!

tisdag 4 november 2008

Shopping Mama

Idag var jag för första gången och på "riktigt" testade och köpte mina första mammakläder. Även om man inte ska börja köpa sånt i början så kunde jag inte låta bli.

Med höga förväntningar och en liten tanke att "äntligen kommer det gå bättre att hitta kläder större än storlek 34-38, eftersom jag ändå går på MAMMA-avdelningen."
Men efter närmare 45 min på H&M kunde jag konstatera att de riktigt snygga jeansen sträckte sig max till storlek 44 i mammastorlek. Dessutom motsvarade de 44:orna en vanlig 42 på en "vanlig" avdelning (om man bortser från partiet som är anpassningsbart till mammamagen)

Är det bara små, nätta och smala mammor som kan handla på H&M? Vi andra, var handlar vi?

Jag brukar aldrig skriva storlekar eller siffror när jag skriver inlägg, men en efterlysning på mammakläder större än storlek 44 tycker jag är på sin plats.

måndag 3 november 2008

Du är vad du äter

Trailer inför veckans "Du är vad du äter" (jag ser det aldrig nu för tiden, men jag kan ju inte undgå att se reklamen ibland.)

Nästa avsnitt: Att påstå att familjen X är matglad är ingen underdrift. De älskar mat. Mat som badar i fett. Men det är inte familjens enda passion. De älskar även att äta stora portioner av sin feta mat. Enorma monsterportioner. Och så älskar de smågodis, chips, ciabatta, pasta, pizza, hamburgare, risifrutti och pucko. Familjemottot verkar vara – är det fett och går att äta så älskar vi det. Frosseriet har satt sina spår och de som drabbats värst är de stillasittande, dataspelande barnen. En allvarlig Anna Skipper konstaterar att detta är hennes viktigaste uppdrag någonsin. Hon inleder därför operation ”Rädda barnen” med stor beslutsamhet.

Varför får jag en panikkänsla i magen så fort man hänger ut barnen i såna här program? Det är ungefär som "Ensam mamma söker", vill mammorna dejta någon på tv-tid, varsågoda! Vi är alla vuxna människor. Men barn är barn. De är inte medvetna om vilken effekt ett medverkande i tv kan få!

Och - stackars barn! På reklamen säger Anna Skipper det att "de här barnen kan ju ingenting om näring eller motion". Ta detta på rätt sätt, men att använda en reklamkanal i Sverige 2008 och "kostexperten/rådgivaren/kunnaren" Anna Skipper kanske inte är rätt person att lära dem???

söndag 2 november 2008

Granskande av Rosa Bandet

Jag läste idag att Rosa Bandet ska granskas, att en tredjedel av de insamlade medlena går till ändamålet istället för 75 % som det ska vara enligt riktlinjerna för 90-konton.

"Miljonerna rullar in från svenska folket till Rosa Bandets insamling. Men vad givarna inte vet är att bara en tredjedel av stödet går till bröstcancerforskning.
/.../Men trots att Cancerfonden, som står bakom kampanjen, går ut med att stödet ska gå till forskning visar siffror att lejonparten går till annat. Hela 44 procent av pengarna täcker insamlings- och administrationskostnader. /.../ Nu ska en revisionsbyrå granska Rosa Bandet-insamlingen. Minst 75 procent av pengarna som har samlats in måste gå till det uttalade ändemålet. Det uppger Stiftelsen för insamlingskontroll, SF, som ser till att organisationer som har ett så kallat 90-konto följer reglerna."


Jag ska inte uttala mig om just det här. Men vem behöver inte pengar för sin överlevnad? Alla har vi hyror, bostadslån, mat, kläder och andra utgifter. Vi lär oss att mätta mun efter matsäck, men mycket vill ha mer. Får jag en löneförhöjning på 1500 kr, visst vill jag ha 2000 kr istället.

När det gäller insamlade pengar - de som samlar in pengar behöver ju också ersättning för sina utgifter och för sin överlevnad. Tro mig, efter många år av ideellt arbete, det är tungt att lägga ner all sin tid på något utan ersättning, och finns medel och möjlighet att få ersättning......... men EN TREDJEDEL av insamlade medel? Det verkar väldigt lite!!!

Bara vara....

Vad skönt det är att ha en helg när man inte gör NÅGONTING ALLS som "någon annan skulle ha velat att man gjorde".... Inga måsten, inga "jag ska bara". Den här helgen har jag i alla fall bara njutit, och det är precis vad jag mådde bra av!

Vi var till och med på en Halloweenfest idag när jag kände att, "nej, jag är trött", och gick helt enkelt bara och la mig. Perfekt. Det var vad jag behövde. :-)

tisdag 28 oktober 2008

Dagens Metro

I dagens Metro 2008-10-28 är det en tjej som svarar på "Idag Frisk"s insändare om Anna Skippers program "Du är vad du äter".

Anna Skippers tips är inte till för anorektiker. Svar till: ”I dag frisk”, (27/10), som menade att AnnaSkipper i ”Du är vad du äter”, bidrar till ätstörningar. Anna Skipper sätter människor med väldigt osunda kostvanor eller regelrätt matmissbruk på en strikt diet för att de ska vakna och se snabba och tydliga resultat.
Människor med normala matvanor behöver inte äta så strikt och det är absolut inget för anorektiker. Dessutom är det frivilligt att anmäla sig till programmet.
Anna Skipper ringer väl inte på hos vem som helst och börjar rota i dennes kylskåp, hoppas jag.
Man måste sätta saker och ting i sitt sammanhang. LINDA


Jag kan själv inte hålla med Linda som skriver denna. Jag brukar inte titta på detta program, men såg ett par avsnitt precis i början, och sen har jag snubblat över ett par repriser genom åren.

Anna Skippers program är skräckproparganda över mycket. Bland annat i reklamen inför att hennes program skulle börja sändas gick hon runt och meddelade: JU VITARE BRÖD, JU SNABBARE DÖD! (det är väl inte direkt att säga som riktiga dietister att allt är ok att äta i rimlig mängd?)

Nej, programmet vänder sig INTE till ätstörda människor, men det triggar ett stört beteende som tyvärr idag har blivit "norm".

Svält under graviditeten påverkar barnets gener

Dagens Nyheter skriver idag om att forskare upptäckt att människor vars mammor svalt under fostertiden har genetiska "ärr" i arvsmassan. Svälten kan orsaka sjukdomar hos barnen. De hade undersökt barn till kvinnor som svalt under andra världskriget, men nu är det ju tyvärr så att svält bland kvinnor inte direkt är begränsat till uländer och krigsoffer...

För några veckor sedan kom rapporterna om att kvinnor med ätstörningar kan bli sjuka igen när magen växer under graviditeten. Något som om man ska tro de här rönen alltså kan drabba barnet senare i livet...

Artikel:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=845085

måndag 27 oktober 2008

Dagens Metro

I dagens Metro (2008-10-27) fanns en insändare från en som gått i behandling mot ätstörningar som vänder sig emot TV3:s "Du är vad du äter" med Anna Skipper.

Skipper sprider ett ätstört ideal i tv. Jag har haft en ätstörning i åtta år och går i behandling nu och tycker att
Anna Skipper från programmet ”Du är vad du äter” är helt patetisk. Hon predikar för normala icke-ätstörda människor att skapa
sig ätstörda matvanor. Där jag går i behandling för anorexi och bulimi får vi lära oss att man kan äta utav allt, men i
måttliga mängder.
Det Anna Skipper lär sina tittare är att man ska sluta äta godsaker och avstå från vanliga livsmedel som
är helt normala och bra för kroppen. Har man inte fått en ätstörning ännu får man det snart.
Det är inte friskt att utesluta alla normala livsmedel och bara äta sådant som ”låter” nyttigt, det är sådant folk med ätstörningar
gör. ”Jag har slutat äta godis”, man utesluter livsmedel, slutar äta helt eller hetsäter allt det ”förbjudna” för att sedan
kräkas. På ätstörningsenheten Mandometerkliniken får vi lära oss att oavsett om man är underviktig eller överviktig ska man kunna
äta precis alla livsmedel, också onyttiga saker men i rimliga mängder utan skuldkänslor för det. Alla ni som lever med ätstörningar
och skam, sök hjälp och sluta lyssna på Anna Skipper. Uteslut inga livsmedel, våga äta av allt. Att utesluta 60
procent av Sveriges mest normala livsmedel är tragiskt, jag äter allt som Anna Skipper anser är onyttigt nu och jag har definitivt
inte blivit en ”tjockis” av det. Jag har bara blivit frisk!
I DAG FRISK


Den enkla frågan kom i insändaren: Varför säger Anna Skipper till alla att de ska skaffa sig ätstörda vanor och mönster, istället för att göra så som vi lär oss som gått i behandling mot ätstörningar : ÄT ALLT, ät varierat och överdriv inte åt något håll....

Detta är vad jag tyckt hela tiden.
Om Strix (produktionsbolaget) minns ett samtal för några år sedan när FÖRSTA säsongen av detta skulle sändas så ringde jag för att informera om skillnaden mellan att vara dietist (legitimerad sådan) eller diplomerad kostexpert/näringsrådgivare/kostvetare/whatever.

Jag frågade även om UPPFÖLJNING för dessa medverkanden som får lära sig att HYLLA viktnedgång och att hålla igen på mat. Men får de lära sig en balansgång???
Ingen uppföljning skulle finnas, "det har de ju inte i utlandet"

tisdag 21 oktober 2008

Pjäs på dramaten

Jag fick ett tips om detta. Marius von Mayenburg, som räknas till den unga europeiska samtidsteaterns starkaste namn, har skrivit en högaktuell, rapp komedi om identitet och utseendefixering.

Uppfinnaren Lette drömmer om att få presentera sitt senaste succépatent på den stora mässan. Men det finns en hake – hans chef tycker att han är för ful för att få vara företagets ansikte utåt. Det visar sig att alla håller med, inklusive hans fru. Efter ett besök hos en plastikkirurg som totalrenoverar hans ansikte förändras allt för Lette. Kvinnorna trånar och chefen hårdlanserar sin numera bildsköna medarbetare.
Men när kirurgen anser sig äga rätten till Lettes ansikte och det börjar dyka upp kopior på stan uppstår förvirring ...

Premiär 25 oktober på Lilla scenen, Dramaten.

Låter spännande, ska kanske försöka få mig dit!

Hemsideinformation

SMALs hemsida är under stor omgörning - en MAKE OVER - och beräknas vara klar inom kort (i oktober) SMAL ber om ursäkt för detta, men vi hoppas att ni kommer att gilla vår nya hemsida.


Återigen är det ideella krafter som ligger bakom arbetet - stort, stort tack!!!

(Med stort hopp om att SMAL snart får in pengar som kan täcka upp dessa eldsjälar och medmänniskors vänliga sinne!)

måndag 20 oktober 2008

Graviditetsnoja

Jag kan inte låta bli. Efter att jag fått veta att jag själv ska bli en av de där "småbarnsföräldrarna" så har jag tittat runt på en hel del sajter som behandlar gravida, barn och förlossning (det är imponerande hur mycket man hinner läsa på bara ett par dagar!)

En läskig och tråkig sak som ständigt återkommer är: VIKTEN under/efter en graviditet

GucciMama: "Det enda jag tänker på just nu är min vikt"
(Va? Jag har precis givit liv till ett underbart barn, men det enda jag kan tänka på är inte att vi alla mår bra utan min vikt?)

Foruminlägg: "Jag undrar om det finns något bortsett från bantning och piller att ta till när man vill gå ner i vikt.Jag är i v.14, och skulle vilja bli av med min övervikt.Vet att man ska undvika onyttiga saker, och röra på sej.Men behöver tips på vad jag kan äta & göra för att gå ner i vikt på sunt vis..."

(Sa det själv. Är inte det ett sunt tips? Rör på dig, ät regelbundet, ät varierat - inget behöver vara hysteriskt - och är det verkligen DET man ska fokusera på när man fått veta att man är gravid???)

Vi föräldrar: "Jag vill bränna graviditetskilon! Jag undrar om jag kan ta morgonpromenader före frukost för att förbränna lite ”graviditetsvikt” trots att jag ammar? Räknas det som bantning?"

(Är det ingen som tänkt på att det kanske finns en anledning till att kroppen samlar på sig extra reserver inför småbarnslivet? Sömnlösa nätter, barnets väl och ve framför ditt eget. Eller ska "jag" bara brännas upp snarast möjligt?)

Bebisen prioriterar INTE huruvida du har maghull eller ridbyxlår. Det är inte det viktigaste i barnets värld. Hur mamma ser ut i kroppen är inte relevant. Däremot så LÄR VI våra barn att bry oss om det. Kanske är det därför våra dagisbarn är medvetna om sina och andras kroppar?
Kanske är det därför våra dagisbarn vill banta?

Barn gör inte som vi säger. Barn gör som vi gör.

söndag 19 oktober 2008

Inga måsten...

En hel helg utan "måsten". Helt fantastiskt! Tänk vad jorden vore ett bättre ställe om vi släppte alla måsten för ett tag och bara tog hand om oss själva. (Utan att för den sakens skull löpa vild amok!) Lugnt och skönt, med hela TVÅ DAGAR åt bara det som får mig att må bra.
Det unnar jag alla!

tisdag 14 oktober 2008

"Min treåring blir kallad Tjockis"

Svenska Dagbladet har precis avslutat en artikelserie om vårt förhållande till kroppen, utseendet och skönhetsidealen. Första artikeln hette" Nya krav", andra hette " På bättringsvägen", tredje " Skönhetsideal" och den fjärde " Fusksnygg". Idag gav läsarna respons på artiklarna.

Svenska Dagbladet 2008-10-14

Lite citat från läsarnas reaktioner:

”Skönhetsidealen genom tiderna har alltid varit svåra att uppnå. Förr i tiden skulle man vara fet och blek, för det ­visade att man var rik och mäktig.
Nu är det tvärtom. Nu ska du se ut som Barbie och vara solbränd.
Men varför anstränga sig så hårt när man kan njuta av det man har? Din kropp är den vackraste ägodel du kan äga. Ändra inte på den. Använd den. /Ungdom

”Även tjejer som anser att de ideal som syns i tv och tidningar är fel kan påverkas av dem – det är så reklambilder fungerar. Alla vet att det är lögn att ett visst tvättmedel får kläderna att se ut som nya, men påverkas ändå ­undermedvetet.
Det behövs åtgärder mot de allt sjukare ideal som syns i media. Företagen tjänar pengar på bekostnad av vanliga medborgare, som inte vill ha den här typen av samhälle. /Maria

"Jag (kvinna, 55) oroas ofta av kraven på ungdomar. En flicka i yttre delen av min bekantskapskrets fick bröstförstoring i 18-årspresent av sin far. Det går knappt att kommentera, eller hur?
__________________________

OCH - vill jag tillägga. Så fort de t kommer artiklar som belyser skönhetsidealen så är det alltid någon som ska peka högt och skrika: TÄNK VAD SYND DET ÄR OM POJKARNA DÅ! (ungefär som det här med rosa bandet, pratas det om det ska många börja skrika: men prostatacancer då!?) Det är synd om ALLA som lider under skönhetsideal!!

Eller dessa som pratar om hur otroligt farlig fetmaepedemin är - jag förringar den INTE.

_ MEN _ (á la Tony Erving) det är snarare undervikt som börjar bli ett problem bland våra ungdomar - främst tjejerna. Men tjejerna TYCKER däremot att de är tjockare.

Och våra ungdomar i tonår och förpubertet minskar i vikt tyder på medveten viktminskning (bantning) enligt Svenska Skolbarns Hälsovanor.

Och jag tror (ovetenskapligt) att det är vanligare i dagens Sverige att tjejerna bantar/kontrollerar sin vikt medvetet/tränar sig smala eller underviktiga, snarare än att vi i Sverige svälter pga att det saknas mat på bordet och näring i hemmen (även om det säkert finns såna hem också)


måndag 13 oktober 2008

Tugga och le?

Är det bara att tugga och le, så som min mamma lärde mig att göra när man äter borta. (Du behöver inte säga att det var det godaste du ätit om du inte tycker det - då är risken stor att du får samma mat igen - men du ska tugga och le.)
Mat borta är inte äcklig. Kanske på sin höjd mindre god. Men mest: Tack, bra. *tugg tugg*

Jag har hört så många prata om de som är sjuka i ätstörningar, och "på riktigt" har svårigheter med att äta. Detta är självklart samma lekmän som lägger egna diagnoser och uttalanden om detta - är det så lätt att vara forskare i dagens Sverige att man kan uttala sig om vad som helst bara man läst lite artiklar i någon kvällspress????

I alla fall. Det jag tänkte säga - en gång för alla är att när någon är sjuk i en klinisk sjukdom som ätstörningssjukdomarna är - snälla, söta, rara: säg inte att "DET ÄR VÄL BARA ATT ÄTA?"
För det är inte "bara att äta".

Det går inte riktigt att jämföra med tex alkoholism, men många gör det. "Det är som att säga till en alkoholist att du måste lära dig att kontrollera spriten, lite, ofta och regelbundet - men inte mer!"

Men när det gäller maten är det svårt att vara frisk i ett sjukt samhälle.

Tänk dig att du kämpar mot 50 000 fördomar varje dag, bara för att få i dig de nödvändiga näringsämnena!? Och att du samtidigt slåss mot alla "kostexperter" "matrådgivare", "näringskunnare" och alla dessa titlar som poppar upp nu för tiden.

Det är inte bara att äta. Det är som att slåss mot väderkvarnarna - att vara FRISK i en SJUK värld....

Måndagsdans

Jag går mot bussen, trött, svettig och lycklig.

Vad jag upplever varje måndagskväll hade jag aldrig trott var möjligt för bara ett par år sedan. Då trodde jag mitt liv var utstakat. Jag vandrade på en väg av plåga och svält och jag var tvungen att gå där. Inga avvikelser. Inga improvisationer. Jag var min egen stränga kontrollant. Noga med att straffa minsta avsteg från den mycket smala vägen. Skällde ut mina kroppsliga behov med besked när de gjorde sig påminda som hunger och trötthet. Alla känslor blev till sist en och samma: ett alltuppslukande vrål av sorg och ångest.

Nu går jag här på Birger Jarlsgatan, på väg från Balettakademien, till bussen. Jag har dansat, jag har snurrat och hoppat och skrattat tillsamman med en hel hop andra glada människor och min kropp känns stark och jublande. Jag har gett den frukostgröt och mjölk och blåbär och bananer och makaroner och korv och rivna morötter och valnötsbröd med hemmagjord marmelad och den tackar mig med att ge mig möjlighet att använda den till roliga saker som jag blir lycklig av.

Jag var en gång en liten flicka med ett vidöppet hjärta. Allt gick rakt in i den flickan med buller och bång. Hon trodde med samvetsgrann noggrannhet på allt hon blev tillsagd att tro på. Och det i världen som inte stämde med det svartvita uppslagsverk hon blivit given skulle mamman och Gud ta hand om och rätta till. Hon var Hans lilla blondlockiga lamm. Inga fula tankar fick passera genom henne, hon var bättre än så, hon var utvald.

Men med tiden fick flickan svårare och svårare med den där svartvita indelningen av världen. Allt det grå som trots allt fanns där emellan visste hon inte vad hon skulle göra av. Allt det som inte gick att sortera, allt som var varken eller, och all besvärande ovisshet förvirrade henne. I sin förvirring blev hon sittande, stirrande framför sig med munnen öppen och allt det gråa svävade in i henne. När munnen var full svalde hon det. Svalde och svalde allt det hon inte förstod tills hon en dag var så mätt på grå frågor och överblivna oklarheter att hon stängde munnen med en smäll och bestämde sig för att aldrig öppna den och svälja något mer.


Så levde hon tills hon knappt fanns mer. Först blev alla imponerade av hennes disciplin, hon var verkligen hängiven, sa de och höjde respektfullt på ögonbrynen och jämförde med Bokens helgon. Sen blev de förvirrade. Sen förbannade. Men flickan höll fast vid sin balansgång på den tunna linjen. Hon krympte till ett litet russin, ett litet pipigt, slappt och rynkigt skrutt till flicka.

Tills döden kom och hälsade på. Men han tog inte henne, han tog en annan. Och hon såg hur blek och kall och rå och fullständigt tom döden är. Och hon såg hur blodfullt och lockande livet med sina spretiga färger stod i kontrast till det definitiva slutet.

Då tog hon sin första tugga mat och drack sin första klunk vatten utan skuld. Hennes samvete var rent.

Tusen tuggor och tusen klunkar näring senare är min kropp starkare än den varit på femton år. Och den ger mig tusenfalt åter. För varje glädje jag stoppar in i den får jag flerfalt tillbaka.

Jag häpnar över allt jag får uppleva .
Jag är så tacksam att jag fått en andra chans.
Nästa måndag dansar jag igen.

söndag 12 oktober 2008

Att känna sig vacker

Som vanligt, det sista jag gör innan jag lämnar datorn efter att ha jobbat framför den tills ögonen går i kors, så slösufrar jag snabbt in på Aftonbladet, Expressen för att kolla senaste skvallret, om det är världskrig eller något annat viktigt man behöver känna till.

DETOX-SPECIAL, (vet knappt vad det betyder) men det stod: - X kilo! "Vi känner oss vackra"

Är vacker en känsla? Jag trodde det var ett adjektiv = beskrivande ord.
Ungefär som när någon säger: Jag känner mig fet. FET ÄR INGEN KÄNSLA. En känsla är att sätta ord på något: Jag känner mig frustrerad, förbisedd, övergiven, jätteglad, överlycklig, sprudlande....

Jag hade kunnat köpa bantar-artikeln om de efter sina X-antal kilon hade sagt: "Jag känner mig mycket piggare, jag känner mig glad, jag känner mig lättare". Eller till och med "Jag är mycket vackrare nu".

Men, over and out. Ska bli skönt att vila från nyhetsflödet, och bara krypa upp i soffan i höstmörkret! :-)

fredag 10 oktober 2008

Att få ut tanken i handlingen

I Ronja Rövardotter (filmen) finns det en sekvens där Ronja och Birk pratar om huruvida de hämtat vatten, ordnat maten osv. Och kommentaren kommer (det var några år sedan jag såg detta nu)
"Tänka bär inget vatten..."

Att tänka tanken är jättefint. Men det är finare att faktiskt GÖRA något. Genom att tänka händer inte så mycket - utåt i alla fall. Genom handling händer allt.

Sen kan handlandet i sig vara mer eller mindre bra, men är det inte bättre att GÖRA NÅGOT än att bara tänka att man skulle göra det?

När kommer då rätt tillfälle att gå från att tänka till att göra? NÄR får man då tummen ur?


Ett utryck jag kommit i nära kontakt med är filosofin: Hellre be om ursäkt än att be om lov.... Kanske ligger det något där i. Det blir i alla fall något gjort.


Man kan tänka många tankar kring vad man tycker och tänker kring dagens skönhetsideal, men så länge man låter dem stanna inne i huvudet kommer ingen förändring att ske.

måndag 6 oktober 2008

Ätstörningar och skönhetsideal

Jag slogs av en tanke igår. Jag hade läst Elin Lagers artikel( DN.08/10/05) om ätstörningar, depressioner och behovet av att sprida information i skolor om dessa sjukdomar. Artikeln kändes klockren för det är just det behovet vi har arbetat med i skolor :) Men det finns ytterligare ett behov.

Vi behöver hitta positiva verktyg för att förebygga ätstörningar och depressioner.Verktyg som ungdomar kan ta till sig. Vi behöver stärka deras djupaste integritet. Är de grundade i sig själva så kommer det inte vara mottagliga för budskapet att de inte duger som de är.

Men då behöver vi förstå de utlösande faktorerna som faktiskt skapar skönhetsideal och en av de är vår jämförelse och spegling av varandra. Vi speglar oss konstant i varandra. Duger vi? Tillhör vi? Är vi älskvärda nog? Smala nog?

Del av ett skönhetsideal är att det är ett speglingsideal. Om man slutar att spegla sin identitet i andras ögon och istället skapar en identitet baserad på personlig integritet så kan inte yttre ideal påverka en. Skönhetsidealet har ingen kraft längre eftersom jaget är grundmurat..
Så vad vi behöver är att både informera och upplysa om de skönhetsidelen baksida men vi behöver också verktyg för att stärka var och en i att inte förlora sig själv i hur de tror att de uppfattas av andra..

Det kanske är så enkelt att vi faktiskt bara behöver fråga varandra. Stämmer min bild av mig själv med din?

måndag 29 september 2008

GÄSTBLOGGARE

Tänk vad alldeles underbart det vore om någon av alla dessa människor där ute skulle vilja skriva ett gästinlägg och säga vad du tycker och tänker om skönhetsidealet av idag.

Det behöver inte vara mycket. Det behöver inte vara stort. Många droppar sten gör hål i även den hårdaste sten. Det vore bara väldigt trevligt att få höra olika röster kring dagens skönhetsideal, hur vi påverkas, vad du tycker och tänker.
Bu eller bä. Olika röster som kommer till tals. (självklart länkar vi tillbaka till dig)


ANTA SMALs UTMANING OM ATT BLI GÄSTBLOGGARE!

Skriv din text (lång eller kort) och maila den till
blogg at skonhetsideal punkt
com

Bantar du?

"Bantar du? Du ser ut att ha gått ner i vikt."

Är det en komplimang? Jag tycker i alla fall inte om det. Det är säkert jättesnällt menat, det är säkert menat som något positivt - ungefär som när vi säger: "Vad fin du är, har du gått ner i vikt?" (väldigt sällan hör vi, du ser för jä-lig ut, har du lagt på dig?

Varför tycker jag då inte om att höra en kommentar som: "Bantar du, du ser ut att ha gått ner i vikt?" - Jo, för att det betyder att:
  • någon har noterat hur jag kanske såg ut för ett par veckor sen, lägger märke till att jag (eventuellt) har förändrats i vikt.
  • någon har tillräckligt lite att göra för att komma ihåg och memorera hur stora/små ens medmänniskor är i kroppen
  • MIN KROPP är min kropp, om man känner mig vid det här laget så borde man veta att den sista människan på den här jorden som MEDVETET skulle banta - så är det jag!

Jag säger som min dietist sa en gång: Ibland blir det mer, ibland blir det mindre. På en vecka jämnar det ut sig.
Vi äter inte julbord varje dag, till frukost, lunch, middag. Vi äter inte pizza varje dag; frukost, lunch, middag. Vi äter inte ens sallad varje dag till frukost, lunch, middag. Eller godis varje dag; frukost, lunch, middag.

Lagom av allt. Ibland blir det mer, ibland blir det mindre. På en vecka jämnar det ut sig.

söndag 28 september 2008

Normal och fin?

Jag måste bara få skriva lite kort och tipsa om en väldigt läsvärd bok:

NORMAL OCH FIN av Caroline Eriksson


Kroppsidealet "smal och fin" är inget nytt och inte heller är det en nyhet att det får många kvinnor att må dåligt och tycka illa om sina kroppar. För många leder detta till en energikrävande fixering vid vikt, mat och träning.Från ett personligt perspektiv har beteendevetaren Caroline Eriksson skrivit en självhjälpsbok, där hon förespråkar rätten att vara normalbyggd utan att ständigt behöva känna press på att vara smal(are). Hon ifrågasätter starkt både mediernas och hälsofrontens enhälliga budskap om att gå ner i vikt, och ger handfasta råd hur man stärker sin självkänsla och blir vän med sin egen – fullt normala – kropp.

Det är -också - fint att vara normal, det glömmer vi lätt i dagens samhälle.

VAD ÄR DÅ NORMAL? (säger jag att det inte är fint att vara smal nu, eller att det inte är fint att vara tjock nu?)
Jag säger bara att vara normal är fint! Det som är normalt för DIG - där du är normal, där du själv trivs och mår bra! Det är normalt.

Skönhetsideal

Jag satt och sökte på ordet: "skönhetsideal", och råkade snubbla in på en liknande blogg: Tankar via Rymden där ägarinnan skrivit "Mot Skönhetsideal" (18 september) och skriver bland annat:

"Det är en sådan extrem vikthets i vårat samhälle och det ena påståendet säger emot det andra. Jag tänker att det allra bästa är att försöka äta det allra mesta, försöka att äta regelbundet, röra på sig och inte hoppa över någonting i kostcirkeln. Man kan dra ner på olika saker, man kan "hålla igen", men man måste i grund och botten förändra sitt tänkande. /.../
I dagens samhälle är det svårt att förstå att man faktiskt duger som man är och att människans värde inte sitter i vikt och utséende. Jag tror att detta kan ha en stor del i att människan mår öppet sämre idag. Jag tror att det kan ha en del i att fler unga människor idag blir inlagda på slutenpsykiatriska avdelningar, skickas vidare till olika behandlingshem, hamnar på rättspsyk eller det värsta av allt, att de faktiskt inte orkar leva vidare."

Hon skrev dessutom om en t-shirt hennes vän hade som inte var någon mindre än : SMALs t-shirt från 2005. Liten nostalgitripp över att den fortfarande finns där ute!

Fortfarande finns budskapet. Och det ÄR skönt att snubbla över bloggar/artiklar och liknande där man kan se att "du är inte ensam". Ibland kan det kännas ensamt i en utseendefixerad värld. Men tänk vad lite som behövdes!

Tack alla ni som finns där ute! Tack!

Sanna Nielsen: "Vägra galna skönhetsideal!"

Jag subblade över ett nr av VeckoRevyn ute i en butik i helgen. (nr 20 18/9 2008) på omslaget var en stor bild av Sanna Nielsen mot chockrosa bakgrund: "Vägra galna kroppsideal! Sanna Nielsen: "Kom igen! Nu bojkottar vi de sjuka förebilderna"

Vad kan jag säga annat än - BRA JOBBAT SANNA; jag är stolt över dig att du ändå vågar gå ut i media och säga en sån sak. Bra gjort VeckoRevyn som tryckte en sån . (tänk bara på att med det följer att inte fortsätta trycka artiklar som "Så här kommer du i favoritklänningen på två veckor" och liknande)

Sanna säger i artikeln att "Jag känner ingen smalpress från branschen, men jag känner det ifrån mig själv."
Nu är jag inte inne i branschen, och vet därför inte vad det finns för olika "presser" där. Men jag vet att tidningarna gärna dissekerar de som ev går upp i vikt, hånar lite grann, påpekar "sladdriga lår", celluliter m.m. Kanske inte lika mycket i Sverige som i utlandet.

Men Sanna säger i VR att hon känner den pressen från sig själv. Varför? Varför skapar vi den pressen på varandra? Vi duger ju som det är, huvudsaken är att du MÅR BRA. Få människor mår kanonbra när kroppen inte orkar med, när den skriker av värk både här och där..... vilket kroppen kan göra vid både undervikt och övervikt. Men om JAG med min längd mår bra av att väga kring ett visst antal kilon, behöver det inte betyda att någon som är lika lång som jag mår bäst av att ligga på samma antal kilon. Vi är individer.

Ju förr vi inser att vi är individer, ju bättre är det. Annars försöker vi ju bara vara, se ut som och bete oss som någon annan... Jag är JAG. Jag beter mig som jag beter mig, bra eller mindre bra. Jag väger vad jag gör, och jag ser ut som jag gör. Men jag är i alla fall stolt över mig själv.

Jag behöver inga dieter eller operationer för att se ut som något annat.
HÄR ÄR JAG - med celluliter (hallå, jag är snart 30 år!) med de fräknar jag har, med födelsemärken, ärr, sårskorpor, hår, tänder (icke att förglömma - med mina lagningar i tänderna) mina händer, mina fötter. Mina tår och fingrar.... Sån är jag. Det här är jag.


Och NEJ, jag behöver inte okroppsvänliga ideal! Jag är mitt eget ideal för mig själv.

Svenska barns hälsovanor

Den här helgen har jag suttit och pluggat och skrivit massor. Faktasammanställningar bland annat om svenska barns hälsovanor.

Kort information om studierna:

I Sverige genomförs sedan 1985/86 en riksomfattande enkätundersökning vart fjärde år bland landets femte-, sjunde- och niondeklasser. Sedan 1993 har undersökningen genomförts av Folkhälsoinstitutet.

Undersökningen är internationell och den senaste genomfördes år 2005/06 i ett drygt 40-tal olika länder eller regioner. I enkäten ställs en rad frågor som rör olika dimensioner av hälsa, hälsobeteende och miljöer som på olika sätt har betydelse för hur barn och ungdomar mår.
Denna rapport innehåller i huvudsak resultat från den svenska undersökningen 2005/06 med vissa jämförelser till tidigare datainsamlingar. De internationella resultaten publiceras i en separat rapport från WHO.


Frågor om kroppsuppfattning har varit med sedan 1993/94"



Kroppsuppfattningen skiljer sig mellan åldrarna fast på olika sätt hos pojkar och flickor. Andelen pojkar som tycker att de är för smala ökar med åldern och andelen pojkar som tycker de är lagom minskar.

På motsvarande sätt minskar andelen flickor som tycker de är lagom med åldern och andelen som tycker att de är för tjocka ökar.


I en nationell studie undersöktes längd- och viktutvecklingen mellan 7 och 18 års ålder för barn födda 1973 och 1981. I den senare gruppen ökade den andel vars relativa vikt minskade under tonåren markant, i synnerhet bland flickor.

Detta talar för att medveten viktminskning genom bantning har blivit betydligt vanligare bland svenska tonåringar.

I ”Skolbarns hälsovanor” 2001–2002 uppgav 15 procent av flickorna och 4 procent av pojkarna i 15-årsåldern att de aktivt hade försökt minska sin vikt genom bantning.



Vilka siffror! Mina två dagars arbete framför datorn gav resultat, när man nu kan ge klara och tydliga referenser till ATT barn och ungdomar påverkas av vårt skönhetsideal!

Vad är det man säger: "Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör....."

fredag 26 september 2008

"En tårtas liv i Sverige 2008"

På vägen hem från jobbet så hade jag Sveriges Radio P3 på och strölyssnade lite.
De pratade om lite allt möjligt, så pratade de om lite nyheter som hänt, och nämde "Tårt-Polisen", började prata mer om tårtor, och den underbara repliken dök upp: "Det kan inte vara lätt att vara tårta i Sverige 2008". (Saman och Cynthia, Din Gata P3)

Tårtorna är ju faktiskt helt missförstådda och utsatta. Som de nämde i radio, när folket är arga på politiker eller liknande, så kastar man en tårta i ansiktet. En form av förolämpning mot tårtan som då får stå för hånet och förlöjligandet som den som blir tårtkastad på får utstå....

För att inte tala om clowner - i tecknade filmer, om inte annars - kastar tårtor hej vilt.

ELLER - det som "alla" utsätter den stackars tårtan för ibland kring vissa fikabord.

Se det här scenariot framför er: Jag fyller år. Det råkar vara dagen före lön. Jag tar mina surt förvärvade pengar, de få jag har kvar på kontot precis innan lön, för att springa och köpa en tårta. För man "bör" ju följa den outtalade traditionen på arbetsplatsen och ta med en tårta när man fyller år. Jag dukar upp tårtan på bordet och de flesta tackar NEJ TACK till tårtan."

Varför NEJ då? Inte såhär: "Nej tack, jag är mätt, jag har precis ätit lunch". "Nej tack jag är inte sugen." eller bara den snälla "Nej tack, det är bra."

Nej, nej, nej... Det ska vara under stora stön och stånk. Det finns fyra typer av "tårtätare" i Sverige:


  1. Den ursäktande, bortförklarande personen
    Äter av tårtan, men ursäktar sig hela tiden, att han/hon egentligen inte borde:
    "Nej men guuuuuud, inte ska jag äta tårta, tänk vad fet man blir" eller "Lagom mycket fett i den där va? Kolla grädden! Jag ska nog inte ha, men jag tar en LIIIIIITEN bit". "Ojoj, nej, det där kan inte jag äta, det hamnar mitt här - pekar / tar på valfri kroppsdel med komplex, men man borde ju i alla fall smaka" "En tårta kan man ju inte äta mitt på en onsdag, jag tänkte ju äta/dricka DET HÄR i helgen." (ursäktande, för att man "bara" får äta en sak i veckan)

  2. Den anklagande personen
    Sitter bredvid och tittar på de som "har mage att äta, trots att de borde låta bli":
    "Ska du verkligen ta en sån stor bit?" "Du är mån om figuren, det ser jag, det var en lagom stor bit", "Visste ni hur många km man måste promenera för att förbränna allt det där som ni sätter i er?", "Jag tänker minsann inte äta, för jag är mån om att se efter mig själv, men förfall ni andra bara.", "Jag har karaktär nog att stå emot." (det har inte ni!) Kommenterar gärna hur mycket eller lite alla andra äter....

  3. Den otacksamma eller "bantaren" - person som är mycket mån om allt man äter, och är petnoga med träningen, maten och allt som rör "hälsa": "Man borde verkligen inte äta tårta mitt i veckan", "Ojojoj, vad mycket tårta det blev över nu, var hade du tänkt att göra av det?" (riktat till den som köpt med tårtan) "Jag kan inte äta det här för då går jag upp i vikt igen - berättade jag att jag provar DEN HÄR nya dieten nu, och då kan man inte äta tårta". "Bortkastade pengar med det här!"

  4. Den "normala ätaren" - klart i minioritet!! Den "normala ätaren" kan ta en bit tårta, så mycket som den personen nu vill ha. Äter. Berättar om hur god tårtan var (det hör lite till "god ton") Ignorerar allas anklagande eller ursäktande påståenden. Tackar så mycket för fikat!

Känner ni igen det här????? TÄNK nästa gång på personen som betalat tårtan eller som bara vill få uppmärksamma "sin dag". Eller tacka företaget för den sakens skull, om det är de som står för tårtan.

Ja, jag kan verkligen hålla med Saman och Cynthia. "Det är inte lätt att vara en tårta i Sverige 2008".

torsdag 25 september 2008

Nyhetsmorgon... "löpsedlar"

Som hastigast i morse hade jag Nyhetsmorgon i bakgrunden på tv:n, medan jag vaknade till liv.
Runt tio i sju hörde jag något om "Dagens Löpsedlar", och de pratade om finanskrisen och skottdramat i Finland bland annat. (mycket hemskt som händer i världen nu!!!)

Min snabba spontana tanke var bara: "Jaha, är det DET som står på löpsedlarna? Det brukar ju för det mesta vara: 'Gå ner i vikt på 3 veckor', 'Mirakelkuren som får dig att rasa i vikt' och liknande??"
MEN - det är ju skönt att tidningarna faktiskt skriver om nyheter och omvärldsbevakning också! Inte bara om olika sätt att gå ner i vikt... Är vi verkligen i behov av att bli matade med det budskapet hela tiden?

Jag kan ibland när jag sitter och väntar på något - en buss, en tunnelbana, sitter på ett fik eller liknande - titta på människorna som går förbi mig. Jag ser inte alls ett sånt behov av att vi behöver gå ner i vikt. Den klara majoriteten av de människor jag ser omkring mig ser ut att ha väldigt normala kroppar. I alla fall ser jag inte ett skrikande behov av att hela Sveriges befolkning behöver "rasa i vikt".

Kanske de osäkra påverkas av löpsedlarna, och köper tidningen. Men är det säkert att det är just DE som verkligen behöver budskapet? Och är kvällspressen-dieten rätta metoden? Varför inte en klassisk, hederlig DIETIST (legitimerad sådan, ingen "kostexpert"!!!)

Det är dyrare, ja. Men kanske billigare i längden och definitivt mer kroppsvänligt och hälsofrämjande! (enligt mina egna erfarenheter)

onsdag 24 september 2008

Motsägelsefulla bantningsprodukter

Jag satt och kvällssurfade lite och tittade igenom mail och liknande och jag såg en banner när jag surfade runt som sa: "Är du trött på alla bantningskurer som aldrig fungerar? - Nu är X äntligen här!"

Självklart lanserades den bantningprdukten och innehåller nyckelorden: snabbt, enkelt, utan ansträngning och ger resultat (direkt)

Som alla andra metoder..... de som aldrig fungerade. Men denna "gjorde det". Självklart.

Hittade lite fina, reklamaktigt utformade texter såsom:

"Ryktena är sanna. Medlet som hjälper dig att gå ned mycket i vikt har äntligen upptäckts. Produkten X, en bantningsgel /.../ som gör att fettansamlingar under huden försvinner som snö för solen!"

En gel? En lotion?

"Det gör ingenting om du inte har tid eller tålamod att träna. Det gör ingenting om du inte kan hålla diet. Om du är överviktig och vill ändra det, är XX här för att hjälpa! Det behövs ingen träning Det behövs ingen diet. XX är lösningen för dig."

Den enkla Lösningen...

En sökning på Google med ord som att gå ner i vikt snabb får vi 245 000 träffar.
En sökning på Google med ord som att må bra trivs med dig själv, får vi 94 900 träffar
(2008-09-24)

Ungefär 150 000 sidor fler som fokuserar på att gå ner i vikt snabbt..... Att må bra och trivas med sig själv lockade inte lika många. Kanske spelar inte det någon roll hur man mår?

För mig spelar det roll.

Underbara människor

Alla dessa underbara människor som finns där ute! En del som lägger ner all sin tid och energi på (tex) ideella projekt, arbetar för en bra sak, som alltid ställer upp, är fyllda av positiv glädje, som kämpar och står i...
Man uppskattar inte alltid dessa människor - men ni ska veta allihopa att ni är så fantastiskt underbara!

Alla kan inte vara bra eller bäst på allt. Men vi har alla något speciellt hos oss som gör oss unika och vi kompletterar varandra. Ni som finns där och ställer upp, jag hoppas att ni vet vilka ni är! Jag vill bara säga tack.

Man behöver inte värdera människor utifrån. Om en person är blond eller brunette spelar ingen roll har vi fått lära oss; reklamen med den mobbade pojken som bär hem elaka ord i svart text som följer honom överallt, glåpord - ni vet? Som sen får ett rött ord "HEJ" som räddar hans dag...
Mer sånt behöver vi.
MEN, det jag tänkte skriva var, vi värderar ju inte människor efter hårfärg, längd eller vad de har för skostorlek - VARFÖR ska vi då värdera dem utefter kroppsstorlek, klädstorlek eller storlek på mage, rumpa, lår?

En del säger att "övervikt innebär dålig karaktär" - är motsatsen, undervikt bra karaktär?
Genuina handlingar och osjälviskt tänkande och handlande är ett exempel på vad vi värderar. Tror vi att blinda frågar personer i deras omgivning om dennes vikt - bara för att få veta om han/hon är en "bra person"?

tisdag 23 september 2008

Top Modell

Jag sitter och slötittar på tv:n en vanlig tisdagskväll efter arbete, fix och don. På tv:n har jag hört att Top Modell (amerikanska versionen, den med Tyra Banks) går igen. Jag lyssnar lite svagt på allt som sägs.

Men jag börjar tänka på Tyra Banks och skvallret om henne man kan uppfatta lite här och var. Hon går upp i vikt och blir hånad över att hon inte uppfyller dagens skönhetsideal. Hon fotograferas i en del osmickrande situationer och poser (gärna lättklädd) och hånas över hur "fet" hon blivit.

Sen går hon ut i sin egen tv-show och säger att hon minsann är stolt över sin kropp, precis som den är - HURRA, mer sånt!
Sen läser man att när det är dags att spela in nästa säsong bantar hon ner sig igen. För att "passa in", hon är dock inte "tillräckligt smal" för branschen i sig, den branschen hon presenterar tjejerna in i. Och hon berättar för tjejerna att de MÅSTE leva upp till idealet, även om hon inte gillar det.... "för sån är branschen"....

MEN TUMMEN UPP. De senaste åren har de tagit med en normalt och vacker tjej med karisma, utstrålning och helt normal kropp (kallas då för plus-sized-modell)
(Men tummen ner, hon brukar tillslut åka ut....)

När är egentligen branschen redo att förändras?

måndag 22 september 2008

95% av ditt imunförsvar kommer härifrån....

Ni vet den där reklamen "95% av ditt imunförsvar kommer härifrån" - magen.
Magen är ju ett väldigt omdiskuterat ämne.
Butfetma, läs och mät om du "duger" eller om du är en fara för dig själv.
Stressmage, "kan vara dold sjukdom".
Ballongmage, mjölkmage....

Medan reklamen rullar på tv-skärmen så rullar bilder av olika magar upp. Det är gamla gubben med stora magen, äldre gubben med lilla magen, det är den håriga magen, det är den välvaxade och vältränade magen, den med utåtstående navel och den med en stor grop.
(om ingen har märkt det så är ju våra magar oftast lika induviduella som vi är som människor)

Ibland vill jag minnas att det kommer barn och visar sina "barnamagar".


Men sen kommer de kvinnliga magarna och "flashar förbi". Jag hinner nog ana en mage som verkar vara lite kvinnlig i formen. Men annars är det endast den tunna, platta, smala magen som visas - absolut inget fel på den!
Men mannen hade ju så många olika typer av magar att visa upp - hade inte kvinnorna det? JO - man slänger in ett par gravida magar också. Då får ju kvinnor med större mage visa upp sig också.

Var är det normala? Var är mellanläget, där så många befinner sig? Någon med en liten kula här, en större kula där, ett litet kärlekshandtag där, och ett större kärlekshandtag här.

Kvinnornas kroppsformar förändrar sig också. Någon har bristningar på sina magar (efter graviditeten kanske?) andra har tagit bort blindtarmen, det syns också på magen.
Men kvinnors magar är platta, vältränade eller gravida. Är de verkligen det?

söndag 21 september 2008

Energi

Sitter och bläddrar i en av de stora damtidningarna, som presenterar en klassisk snabbdiet. Tidningen poängterar flera gånger att den energi- och fettfattiga (och matfattiga) dieten
-inte brukar ge några bestående resultat (svält dig i fyra dagar, sen går du upp det dubbla)
-avråds av läkare
-går emot de senare rönen vad gäller dieter
-under inga villkor får följas mer än fyra dagar - den femte dagen MÅSTE man börja äta normalt igen.

Läser med skräckblandad fascination recepten för de fyra dagarna, medan ilskan växer allt mer. Tidningen avråder nästan sina läsare från att följa dieten, men väljer ändå att publicera den.

Bortsett från alla risker vad gäller skev kroppsbild och ätstörningar så blir ju den självklara följden av att knappt inte äta under fyra dagar att man inte har någon som helst energi. Hur bra kommer en kvinna som går till jobbet utan frukost i magen kunna prestera under dagen? Hur ska hon kunna hålla sig framme i konkurensen? Bortsett från alla hälsofaror så är det ju så förbannat fördummande! Vill tidningen göra sina läsare till zombies som i stället för att koncentrera sig på det man ska göra sitter och längtar efter frukosten man inte fick äta?

Ett litet steg för tidningen, ett stort steg bakåt för jämställdheten...

torsdag 18 september 2008

Modeller med kurvor är störst

Kvinnor föredrar kurviga modeller.

"Störst genom tiderna – Elle Macpherson, 44.
Trådsmala modeller har visat upp kläder under modeveckan i London, men om de brittiska kvinnorna fått bestämma hade det sett annorlunda ut på catwalken.
De tycker mer om mannekänger med byst och rumpa, visar en ny undersökning. "


men om de brittiska kvinnorna fått bestämma hade det sett annorlunda ut på catwalken...
Kanske för att kvinnorna då hade kunna känna igen sig själva?
Att se kläder som jag själv kan sätta på mig, att känna igen sig, att inte vara annorlunda. Kan det ligga bakom?

Så överdrivet jättekurviga skulle jag inte kalla Elle Macpherson, Cindy Crawford eller den idag 58-åriga Twiggy.... Helt enkelt bara mer åt det medelaktiga och normala hållet....
Vad nu normalt skulle vara.

För smal för tv

"90120"-stjärnorna för smala för tv

Två av stjärnorna i USA:s mest omtalade tv-serie just nu, ”Beverly Hills”-spinoffen ”90210”, har beordrats att gå upp i vikt.
— Jag har aldrig sett Jessica eller Shenae äta, säger en insider från inspelningen till Us Weekly.
Enligt veckotidningen är alla som jobbar med serien oroade över huvudrollsinnehavarna Jessica Stroup och Shenae Grimes pinnsmala figurer, och producenterna försöker övertala dem att ta tag i sina problem:
— De vill att tjejerna ska gå upp i vikt. De fokuserar alldeles för mycket på att vara smala och det börjar synas på dem. Det är inte hälsosamt, säger en källa.


Underbart att höra något uttalande och ett reagerande. Inte bara för deras hälsa - självklart - utan även för alla de tittare som kommer att titta på serien och ha dem som förebild.
För det mesta brukar det väl vara yngre kvinnor som följer serier som detta, och de vill kanske också leva och se ut som dem de tittar på i rutan.

Tummen upp för lite ansvar!

Vikthets mot gravida

Många gravida kvinnor upplever vikthets på barnavårdcentralen.

"Fettsnål kost och inget godis. Många gravida kvinnor upplever vikthets på barnavårdcentralen.
- Jag kände pressen att låta bli mat, säger Helén Ekman. "

Läskigt är ordet som kommer in i huvudet när det gäller vikthets och framför allt mot gravida kvinnor (samt barn och tonåringar) En graviditet är att ge ett nytt liv chansen att komma till världen. Ska den lilla bebisen matas med viktnoja och bantning redan i magen? Räcker det inte att man föds in i en värld där bantning och utseendefixering är en norm?

Rasade i vikt - barnet dog

"Evelina fick rådet att dra ner på ätandet.
- Barnmorskan sa att jag skulle äta tuggummi i stället för att äta mat hela tiden. "

Barnen är vår framtid, och du behöver all energi du kan ta av sen när barnet kommer: sömnlösa nätter, amning i tid och otid, du sätter barnet före dig själv helt enkelt. Barnets behov före dig själv när det kommit till världen. Vad ska de kvinnorna leva av då?

Hon var tjock innan....

Igår på tunnelbanan i Stockholm satt två tjejer i 16-årsåldern och pratade olika dieter, vikt och kropp.

Den ena berättar att hon nu ska gå över till dieten X för att den är jättebra har hon hört. En kompis till henne hade provat den och gått ner flera kilon på kort tid. Hon var jättenöjd. Kompisen alltså.
Så nu skulle den första tjejen (tonårsaktigt smal i kroppen) prova denna diet. Hon var lite orolig över att hon skulle behöva gå runt hungrig, men den funkade ju, och då så....


Det man kunde reagera på var detta:
  1. Tjejen som skulle "diet:a sig" hade inget som helst behov av detta.
    Men hon kände ett behov av att ändå göra detta, eftersom det var så "lyckat" för hennes kompis.
  2. Kompisen som gått ner i vikt var tidigare var "tjock innan. Eller alltså inte tjock, men hon var kvinnlig. Hon hade lite här, och lite här." men nu var det ju inte helt bra, eftersom kompisen "nu ser typ anorektisk ut".

Varför vill man då gå igenom detta kan man fråga sig?
Man kan också fundera över ordvalen tjejerna använde. Kompisen var TJOCK, "eller alltså inte tjock, men hon var kvinnlig"

De talade om någon som bantade bort sin kvinnlighet och detta ville tjejerna prova..... Hm....

Idol 2008: "Du behöver gå ner några kilo"

Imponerade på juryn, men uppmanades att börja träna

Efter ett avsnitt av IDOL häromkvällen fick man se en kille, Alexander, som varit med och tävlat förut, men fallit ur precis i slutet.

En jättefin röst, jättefin utstrålning. Han stod inför juryn (bara det, vilket mod!) och utförde sin audition. Responsen blev direkt:

"Fan vad skönt med power!" och sen kom det:
"Alexander, du behöver gå ner några kilo."

"Jättebra, du ser jättebra ut, fantastisk röst men du behöver droppa några kilon."

För vem behöver han "droppa några kilon?"
För att publiken då ska kunna uppfatta hans vackra röst? För att ingen skulle köpa en "normalt utseende" killes skiva/musik?
För att han själv ska må bättre? Känner han sig begränsad själv av sin kropp, eller är det så att någon annan får honom att känna sig obekväm?

Killen vågade ju ställa upp i det omtalade programmet, han hade nerver och begåvning att ta sig igenom sin audition med bravur.

1,83 cm lång var han till och med talade de om. Är vikten relevant?
För att publiken ska lyssna på musik genom öronen, behöver vi synen för musikens skull?
Vad händer då med de blinda musikerna?
Eller är det bara så att, "så är det, vi är vana vid det?"

onsdag 17 september 2008

"Bort med idealbildernas tvångströja"?

Eva-Britt Svensson, v: Bort med idealbildernas tvångströja!

(eller är tvångströjor - mentala - vår tids mode?)

"Madelaine Levy skriver att "Eva-Britt Svenssons kamp inte handlar om jämställdhet utan om att kidnappa de kommersiella budskapen för att föra fram sin egen, snäva bild av idealmänniskan."Men betänkandet handlar ju om motsatsen: Om frihet från snäva, fördummande ideal.Vi lever i en ström av idealbilder som visar hur en man respektive en kvinna ska vara. Strömmen är så monoton och bedövande att det kan vara svårt att tänka sig att saker skulle kunna vara annorlunda."

Frihet från snäva fördummande ideal.... Är inte det vad SMAL arbetar för? Ett snävt ideal begränsar människan, och låter henne tro att ett ideal, oavsett om det är snävt eller skadligt är vad alla "måste" uppnå.

Påminner inte detta väldigt mycket om vad SMAL säger att:

"SMAL anser att en ny typ av diskriminering nämligen ”kroppsdiskriminering” existerar i dagens samhälle, kroppsdiskriminering används gentemot individer som inte passar in i den mall som skapats för kvinnokroppen.
Kroppsdiskriminering används också för att hålla flickor och kvinnor i schack genom en illusion som säger att uppnår flickan/kvinnan idealkroppen så blir hon automatiskt mer framgångsrik, lycklig och hälsosam. SMAL anser att denna illusion är en förvrängning av verkligheten. Verkligheten är att flickor och kvinnors kroppar kommer i olika storlekar och former."


Vi mår inte automatiskt bättre om vi försöker anpassa oss till något vi inte mår bra av. Eller?

fredag 12 september 2008

SMALs grundtanke


Vad är egentligen SMAL?

S.M.A.L är en ideell förening som arbetar för att befria flickor och kvinnor från det negativa tankemönster som orsakas av en strävan efter en viss kroppstyp/storlek, olik den förutbestämda.

Vi vill förmedla samt väcka medvetenhet att det inte enbart finns en ”ideal” kropp utan att varje flicka/kvinna är olik den andre. Detta gör vi bland annat via föreläsningar, skolprojekt samt utställningar.

Vi verkar för ett mångsidigt skönhetsideal, ett ideal som inte skadar flickor och kvinnor. Rådande skönhetsideal är på många sätt skadligt, fysiskt såväl som psykiskt, för de som eftersträvar att exempelvis väga mindre, trots en normalvikt, eller forma sin kropp till något den inte är anpassad för.


SMAL, som förening, grundades 2006 och är för att man vidgar dagens skönhetsideal (i dubbel bemärkelse) SMAL är inte emot att människor får vara naturligt smala. SMAL vill att alla människor ska kunna anses vackra, oavsett kroppsform.


Alla storlekar bör få bli tillåtna och börja visas.


-.