Så här i jultider vill SMAL passa på att önska alla som läser detta
En riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR
Den bästa julklapp vi kan önska oss är att fler människor uppmärksammar vår NAMNINSAMLING för en förändring av ett stereotypt ideal.
Namninsamlingen och mer information om den finner ni på SMALs hemsida
www.skonhetsideal.com
söndag 21 december 2008
torsdag 18 december 2008
Ett tips om debattartikel
Jag blev tipsad om en debattartikel som Anna Book skrivit i Expressen.
Citat:
En folkkär och begåvad artist som Magnus Uggla borde veta bättre än att driva med människor som lider av fetma, anser Anna Book: "Det är just den typ av humor som får överviktiga att deppa ihop hemma istället för att orka ta tag i sina problem." "Jag förstår inte varför Magnus Uggla som är så känd för sin träffsäkerhet sänker sig till att ägna sig åt vuxenmobbing".
/.../
Det problem som är svårast med att komma till rätta med är psykologiskt. Men jag tänker inte på de psykologiska orsaker som kan ligga bakom till exempel ätstörningar - dessa går ju att göra någonting åt med till exempel terapi.
Nej, den tuffaste psykologiska utmaningen som överviktiga människor får kämpa mot sitter i huvudet på dem som har turen att vara smala. De som tycker att de har rätt att driva med andra människors funktionshinder - och därmed lägga ytterligare skam på de överviktigas skuldkänslor.
Jag tycker att den är klart läsvärd! SMAL "tar inte sida", arbetar inte specifikt för de med ätstörningar, eller specifikt för de med medicinsk övervikt. SMAL arbetar för en förändring av skönhetsidealet. Att vidga vyerna och våga erkänna att skönhet kommer i alla dess former.
Därför kan det vara bra att ta upp alla olika delar. Varje mynt har två sidor.
Citat:
En folkkär och begåvad artist som Magnus Uggla borde veta bättre än att driva med människor som lider av fetma, anser Anna Book: "Det är just den typ av humor som får överviktiga att deppa ihop hemma istället för att orka ta tag i sina problem." "Jag förstår inte varför Magnus Uggla som är så känd för sin träffsäkerhet sänker sig till att ägna sig åt vuxenmobbing".
/.../
Det problem som är svårast med att komma till rätta med är psykologiskt. Men jag tänker inte på de psykologiska orsaker som kan ligga bakom till exempel ätstörningar - dessa går ju att göra någonting åt med till exempel terapi.
Nej, den tuffaste psykologiska utmaningen som överviktiga människor får kämpa mot sitter i huvudet på dem som har turen att vara smala. De som tycker att de har rätt att driva med andra människors funktionshinder - och därmed lägga ytterligare skam på de överviktigas skuldkänslor.
Jag tycker att den är klart läsvärd! SMAL "tar inte sida", arbetar inte specifikt för de med ätstörningar, eller specifikt för de med medicinsk övervikt. SMAL arbetar för en förändring av skönhetsidealet. Att vidga vyerna och våga erkänna att skönhet kommer i alla dess former.
Därför kan det vara bra att ta upp alla olika delar. Varje mynt har två sidor.
onsdag 17 december 2008
Kalla mig inte "tjockis"!
"Tjockis" är för mig inte ett ord som folk säger till varandra i välmening. Det är inte en komplimang eller några fina ord man ger till någon annan för att vara snäll. Det är snarare återberättat i historier om mobbade överviktiga (eller normalviktiga) som ett sätt att trycka ner någon. Det är i och för sig kanske MINA TANKAR och reflektioner.
Men - hur kommer det sig att så fort någon är gravid så ger det alla automatiskt rätten att säga "tjockis" till en.
Nu är det säkert en jättegullig tanke, men inte går jag runt och kommenterar alla andras utseende?
Av erfarenhet och vana så kommenterar jag varken upp- eller nedgång i vikt. Varför skulle man?
Men sluta kalla mig tjockis, bara för att jag är gravid!
Men - hur kommer det sig att så fort någon är gravid så ger det alla automatiskt rätten att säga "tjockis" till en.
Nu är det säkert en jättegullig tanke, men inte går jag runt och kommenterar alla andras utseende?
Av erfarenhet och vana så kommenterar jag varken upp- eller nedgång i vikt. Varför skulle man?
Men sluta kalla mig tjockis, bara för att jag är gravid!
tisdag 16 december 2008
Receptet för en perfekt (?) jul
Är det fler än jag som tänker och reflekterar över allt medialt uppmärksammande av mat så här i jultider?
Å ena sidan skriver tidningarna hur du tillagar julens läckerheter, å andra sidan hur du unviker "farorna" med julen.
Det smaskigaste julgodiset.
Det nyttigaste julgodiset.
Det farligaste på julbordet.
De största fällorna med julen.
De mest effektiva dieterna inför julen.
Det häslosamma alternativet till julbord.
Jag blir förvirrad. Eller det blir jag inte. Jag har gått igenom detta förut. Jag vet vad jag tycker om att äta under julen, och vad jag inte tycker om. Jag äter tills jag är mätt. Jag brukar vara nöjd och glad. Ingen ångest, ingen större hysteri från min sida.
Dessutom handlar jag julklappar redan i augusti/september. Så ingen ekonomisk kris just nu heller :-)
Å ena sidan skriver tidningarna hur du tillagar julens läckerheter, å andra sidan hur du unviker "farorna" med julen.
Det smaskigaste julgodiset.
Det nyttigaste julgodiset.
Det farligaste på julbordet.
De största fällorna med julen.
De mest effektiva dieterna inför julen.
Det häslosamma alternativet till julbord.
Jag blir förvirrad. Eller det blir jag inte. Jag har gått igenom detta förut. Jag vet vad jag tycker om att äta under julen, och vad jag inte tycker om. Jag äter tills jag är mätt. Jag brukar vara nöjd och glad. Ingen ångest, ingen större hysteri från min sida.
Dessutom handlar jag julklappar redan i augusti/september. Så ingen ekonomisk kris just nu heller :-)
Tjockisbloggen
SMAL fick nyligen ett mycket glädjande mail från några som uppmärksammade SMALs arbete. Gissa om vi blev glada?? Precis den typen av mail älskar vi att få, precis den typen av respons. Två tjejer som drev en hemsida/blogg: http://www.tjockisbloggen.se/
Med precis samma värderingar och tankar som SMAL har. Vi är inte ensamma.
"Är du också trött på ideal och ständigt prat om bantning?
Tycker du att du duger som du är, oavsett storlek och vikt?
Anser du att hälsa handlar mer om vad du gör och hur du mår än vad vågen visar?
Så kände vi, och därför startade vi denna blogg
Vi startade Tjockisbloggen i maj 2008 eftersom vi båda vet hur det är att ha dåligt självförtroende och att skämmas för hur man ser ut. Vi vill visa att det går att vara stor och tycka om sig själv, vara ett stöd och en förebild för andra kurviga tjejer.
Tyvärr så är fakta att man i dagens samhälle bör vara trådsmal och lång för att passa in i mallen av ”den perfekta kroppen”. Man ska se ut som en modell och vart man än vänder sig så styrs våra tankar in på det smala idealet. Det kastas i ansiktet på oss i reklam på tv, på bussar, i tidningar, på internet… Vart du än tittar så finns den senaste dieten, senaste bantningskuren där.
/.../
Var stolt över den du är hela tiden, tro inte att du är värd mindre bara för att du är större, lyssna inte på vad andra säger, lyssna till hur du själv mår.
Det är därför vi startade den här bloggen, för att visa att det är okej att vara annorlunda, kurvor är bra och mjuka kroppar är bland det vackraste som finns!
Tyck om dig själv som du är nu, inte sen!"
Ju mer jag läste ju mer myste jag..... Tjejer som vågar stå upp för sig själva, för sin egen skönhet, och som säger vad de tycker och tänker är det bästa jag vet! :-)
Med precis samma värderingar och tankar som SMAL har. Vi är inte ensamma.
"Är du också trött på ideal och ständigt prat om bantning?
Tycker du att du duger som du är, oavsett storlek och vikt?
Anser du att hälsa handlar mer om vad du gör och hur du mår än vad vågen visar?
Så kände vi, och därför startade vi denna blogg
Vi startade Tjockisbloggen i maj 2008 eftersom vi båda vet hur det är att ha dåligt självförtroende och att skämmas för hur man ser ut. Vi vill visa att det går att vara stor och tycka om sig själv, vara ett stöd och en förebild för andra kurviga tjejer.
Tyvärr så är fakta att man i dagens samhälle bör vara trådsmal och lång för att passa in i mallen av ”den perfekta kroppen”. Man ska se ut som en modell och vart man än vänder sig så styrs våra tankar in på det smala idealet. Det kastas i ansiktet på oss i reklam på tv, på bussar, i tidningar, på internet… Vart du än tittar så finns den senaste dieten, senaste bantningskuren där.
/.../
Var stolt över den du är hela tiden, tro inte att du är värd mindre bara för att du är större, lyssna inte på vad andra säger, lyssna till hur du själv mår.
Det är därför vi startade den här bloggen, för att visa att det är okej att vara annorlunda, kurvor är bra och mjuka kroppar är bland det vackraste som finns!
Tyck om dig själv som du är nu, inte sen!"
Ju mer jag läste ju mer myste jag..... Tjejer som vågar stå upp för sig själva, för sin egen skönhet, och som säger vad de tycker och tänker är det bästa jag vet! :-)
fredag 12 december 2008
Luciadags
En liten spontan tanke jag fick.... :-) En "mot-tanke" nu när all stress och press härjar som mest inför julen - men kanske närmast - luciafirandet.
Ett minne som jag har från skolan, som jag tror att vi är många som bär med oss är detta med att välja "klassens Lucia", det skulle självklart vara den där populära tjejen och en bonus är om hon har långt, ljust hår. Jag var ingetdera. (Men jag var den längsta tjejen!) I vår klass bestämde fröken att vi skulle lotta, och JAG blev faktiskt den där Lucian. Trots att jag inte ens var i närheten av populär...
Till dig som ska gå i luciatåg denna vinter
Till er där ute som har ångest över att gå och bära de traditionella lucia-kläderna och se oformliga ut och känna er allt annat än snygga, fina och populära. VI SER ALLA LIKADANA UT I DESSA KLÄDER. Det spelar ingen som helst roll att det är den långa, smala, populära. Eller den korta, stubbiga eller rultiga.
Vi ser likadana ut. Varje år.
Ett luciatåg är klassiskt och vackert, och tanken är att vi ska njuta av musiken, traditionen och sångerna. Jag tror att endast ett fåtal, ytliga kommer att fundera över kläderna eller dem som bär dem.
Njut av luciafirandet, det är snart jul!
Ett minne som jag har från skolan, som jag tror att vi är många som bär med oss är detta med att välja "klassens Lucia", det skulle självklart vara den där populära tjejen och en bonus är om hon har långt, ljust hår. Jag var ingetdera. (Men jag var den längsta tjejen!) I vår klass bestämde fröken att vi skulle lotta, och JAG blev faktiskt den där Lucian. Trots att jag inte ens var i närheten av populär...
Till dig som ska gå i luciatåg denna vinter
Till er där ute som har ångest över att gå och bära de traditionella lucia-kläderna och se oformliga ut och känna er allt annat än snygga, fina och populära. VI SER ALLA LIKADANA UT I DESSA KLÄDER. Det spelar ingen som helst roll att det är den långa, smala, populära. Eller den korta, stubbiga eller rultiga.
Vi ser likadana ut. Varje år.
Ett luciatåg är klassiskt och vackert, och tanken är att vi ska njuta av musiken, traditionen och sångerna. Jag tror att endast ett fåtal, ytliga kommer att fundera över kläderna eller dem som bär dem.
Njut av luciafirandet, det är snart jul!
torsdag 11 december 2008
Ännu mera skönhetstävlande för barn...
Jag kom på att jag sett en dokumentär om skönhetstävlingar för småtjejer (barn) innan. Jag vet inte om det var många år sedan, eller om det "bara" var ett par år sen...
I vilket fall som helst, en detalj jag mindes från den dokumentären var inte bara det här med att småflickorna poserar i klänning och baddräkt precis som "de stora skönhetsdrottningarna gör", eller att dessa såflickor har sina föräldrar (oftast mammor) som hänger över dem och vill att de ska le, le, le och inte gråta och förstöra sminket. "Le och var vacker".
Jag mindes en liten 5-6-åring som hade tappat sina framtänder. Tjejen hade en supersöt klassisk glugg mitt i munnen som visar att hon höll på att byta framtänder (en naturlig del av livet!!!!) men denna lilla flicka fick bita om en liten bit med "FEJKTÄNDER" för att skapa det "perfekta leendet", eftersom hennes ursprungliga leende var "förstört" pga gluggen.....
I vilket fall som helst, en detalj jag mindes från den dokumentären var inte bara det här med att småflickorna poserar i klänning och baddräkt precis som "de stora skönhetsdrottningarna gör", eller att dessa såflickor har sina föräldrar (oftast mammor) som hänger över dem och vill att de ska le, le, le och inte gråta och förstöra sminket. "Le och var vacker".
Jag mindes en liten 5-6-åring som hade tappat sina framtänder. Tjejen hade en supersöt klassisk glugg mitt i munnen som visar att hon höll på att byta framtänder (en naturlig del av livet!!!!) men denna lilla flicka fick bita om en liten bit med "FEJKTÄNDER" för att skapa det "perfekta leendet", eftersom hennes ursprungliga leende var "förstört" pga gluggen.....
onsdag 10 december 2008
Skönhetstävlingar för småbarn
Jag höll på att sätta kaffet i halsen häromdagen när jag såg rubriken på Aftonbladets hemsida: Skönhetstävlingar för småflickor och bebisar i USA
Är det sant - ja, det vet jag ju att det är.... jag har både sett det, läst om det och förfasats över det makabra innan. Även om jag vet att det gör mig ledsen kan jag inte låta bli att läsa det.
Med citat som till exempel:
Flickan ler inte längre.
När hon lämnar scenen utan statyett står de andra barnen kvar.
Hon är ful. Det har vuxenvärlden just klargjort med all önskvärd tydlighet.
Välkommen till Universal Royalty Beauty Pageant.
Vackrast unge vinner.
/.../
De minsta har än så länge inte lärt sig skillnaden mellan vinnare och förlorare.
Det har däremot den magra flickan i tioårsåldern med glasögon och brun långklänning.
Hon vet, när hon lämnar scenen först av alla, att hon är ful. Det har vuxenvärlden just slagit fast. Och de vuxna är ju experter, de om några borde väl veta.
Flickan kämpar mot gråten och klarar sig hela vägen ner till platsen där hennes familj sitter.
Då går det inte längre.
Tårarna tvättar bort sminket under ögonen.
Fulstämpeln sitter kvar.
Stackars små barn. Lilla, lilla oskuldsfulla mini-människor som vi vuxna "hjälpt till" att forma in i vår "fina" värld. Då kanske man tänker att : jag tittar ju inte på sånt här, jag stödjer inte det här.... men passiv tystnad är väl någon form av medhåll?
Vi vuxna måste ta ett ansvar. Allihopa. Även om det inte är just JAG som gör något så bär jag mitt ansvar som vuxen att säga emot, att sätta ner foten. Det här vill jag ta avstånd ifrån.
Är det sant - ja, det vet jag ju att det är.... jag har både sett det, läst om det och förfasats över det makabra innan. Även om jag vet att det gör mig ledsen kan jag inte låta bli att läsa det.
Med citat som till exempel:
Flickan ler inte längre.
När hon lämnar scenen utan statyett står de andra barnen kvar.
Hon är ful. Det har vuxenvärlden just klargjort med all önskvärd tydlighet.
Välkommen till Universal Royalty Beauty Pageant.
Vackrast unge vinner.
/.../
De minsta har än så länge inte lärt sig skillnaden mellan vinnare och förlorare.
Det har däremot den magra flickan i tioårsåldern med glasögon och brun långklänning.
Hon vet, när hon lämnar scenen först av alla, att hon är ful. Det har vuxenvärlden just slagit fast. Och de vuxna är ju experter, de om några borde väl veta.
Flickan kämpar mot gråten och klarar sig hela vägen ner till platsen där hennes familj sitter.
Då går det inte längre.
Tårarna tvättar bort sminket under ögonen.
Fulstämpeln sitter kvar.
Stackars små barn. Lilla, lilla oskuldsfulla mini-människor som vi vuxna "hjälpt till" att forma in i vår "fina" värld. Då kanske man tänker att : jag tittar ju inte på sånt här, jag stödjer inte det här.... men passiv tystnad är väl någon form av medhåll?
Vi vuxna måste ta ett ansvar. Allihopa. Även om det inte är just JAG som gör något så bär jag mitt ansvar som vuxen att säga emot, att sätta ner foten. Det här vill jag ta avstånd ifrån.
lördag 6 december 2008
En av fem män vill plastikoperera sin fru
VA? I godan ro sätter jag mig för lite ledighetssurfing. Efter att ha kollat av privata mailen, skummat de stora nyhetstidningarna surfar jag in för att kolla om det dykt upp något "nytt" och "intressant" inom skönhetsområdet. Och vad hittar jag inte?
En av fem äkta män vill skönhetsoperera sin fru. Brittisk undersökning: Fettsugning populärast. En av fem engelsmän medger att han skulle vilja att hans fru genomgick något slags skönhetsingrepp. Överst på listan står en fettsugning av magen.
Undersökningen genomfördes i ett lite oväntat sammanhang; ett operahus i Leeds ska i januari sätta upp en operett som handlar om vår tids besatthet av skönhet och yta, ”Skin deep”. Inför premiären tillfrågades 2000 män om hur de såg på sina fruars kroppar – och då visade det sig alltså att drygt 20 procent gärna skulle se att deras fruar lade sig under kniven (eller sprutan). 16 procent tyckte det räckte med ett lite enklare ingrepp, medan 6 procent ville se en helrenovering, skriver Daily Mail.
Man blir ju helt mållös... Är det detta som är kärlek? En sån god idé från början - och spännande - med en operett som handlar om vår tids besatthet av skönhet och yta! För den besattheten finns verkligen! Men att det är så "den äkta mannen" tänker om sin hustru. Det vill jag bara inte tro.
Vad tänker dessa män/kvinnor om sina barn då? Skulle de också behöva "lägga sig under kniven"? Talar pappa i familjen om detta högt? Att mamma är "tjock"? Att barnen "börjar lägga på sig"? Precis sånt skapar oroliga tankar och är sådant som kan jaga en i många, många år!
Jag vet. Jag fick ett sånt uttalande om min mage när jag var ungefär 11 år. Det jagade mig hetsigt i över tio år. Tankarna kommer fortfarande, men jag väljer att inte lägga mitt liv kring dem idag, jag försöker välja att inte låta sådana tankar dominera mitt liv.
En av fem äkta män vill skönhetsoperera sin fru. Brittisk undersökning: Fettsugning populärast. En av fem engelsmän medger att han skulle vilja att hans fru genomgick något slags skönhetsingrepp. Överst på listan står en fettsugning av magen.
Undersökningen genomfördes i ett lite oväntat sammanhang; ett operahus i Leeds ska i januari sätta upp en operett som handlar om vår tids besatthet av skönhet och yta, ”Skin deep”. Inför premiären tillfrågades 2000 män om hur de såg på sina fruars kroppar – och då visade det sig alltså att drygt 20 procent gärna skulle se att deras fruar lade sig under kniven (eller sprutan). 16 procent tyckte det räckte med ett lite enklare ingrepp, medan 6 procent ville se en helrenovering, skriver Daily Mail.
Man blir ju helt mållös... Är det detta som är kärlek? En sån god idé från början - och spännande - med en operett som handlar om vår tids besatthet av skönhet och yta! För den besattheten finns verkligen! Men att det är så "den äkta mannen" tänker om sin hustru. Det vill jag bara inte tro.
Vad tänker dessa män/kvinnor om sina barn då? Skulle de också behöva "lägga sig under kniven"? Talar pappa i familjen om detta högt? Att mamma är "tjock"? Att barnen "börjar lägga på sig"? Precis sånt skapar oroliga tankar och är sådant som kan jaga en i många, många år!
Jag vet. Jag fick ett sånt uttalande om min mage när jag var ungefär 11 år. Det jagade mig hetsigt i över tio år. Tankarna kommer fortfarande, men jag väljer att inte lägga mitt liv kring dem idag, jag försöker välja att inte låta sådana tankar dominera mitt liv.
tisdag 2 december 2008
Julhets i juletider
Jag har redan börjat märka av stressen.... Inte kan vi njuta av att vi precis dammat av gamla adventsljusstakar och fått in fint och mysigt ljus i vinterrusket (väl behövligt nu när snön försvann!) utan nu ska det redan börjas... det ska vara "gå ner i vikt lagom till jul", det ska vara "fixa midjemåttet lagom till nyår" osv osv.
Nu verkar många "måsten" komma in i våra liv. Det är sånt som är tradition som ska göras om och om och om igen. Men vi måste faktiskt ingenting! Jag måste ingenting.
Jag firar jul där jag mår bra, jag bestämmer själv över min tid, vart jag ska fira lucia, vad jag ska göra på julafton osv osv.
DESSUTOM - bestämmer jag själv om jag behöver fixa till midjemåttet lagom till jul/nyår. (för övrigt ska mitt midjemått bara fortsätta att växa av naturliga orsaker, så det finns inte ens på världskartan!) :-)
NJUT av veckan, och njut av att tända det andra adventsljuset på söndag! Det ska vara HÄRLIGT med julemys! Inget tvång!
Nu verkar många "måsten" komma in i våra liv. Det är sånt som är tradition som ska göras om och om och om igen. Men vi måste faktiskt ingenting! Jag måste ingenting.
Jag firar jul där jag mår bra, jag bestämmer själv över min tid, vart jag ska fira lucia, vad jag ska göra på julafton osv osv.
DESSUTOM - bestämmer jag själv om jag behöver fixa till midjemåttet lagom till jul/nyår. (för övrigt ska mitt midjemått bara fortsätta att växa av naturliga orsaker, så det finns inte ens på världskartan!) :-)
NJUT av veckan, och njut av att tända det andra adventsljuset på söndag! Det ska vara HÄRLIGT med julemys! Inget tvång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
