Sett på tv denna sommar

Som höggravid eller nybliven förälder är det lätt att fastna framför tvn på morgonen, innan dagen kommit igång ordentligt och ”vanliga aktiviteter” har öppnat för dagen, vännerna stigit upp och vaknat och livet utanför lägenheten är tillgängligt. I alla fall var det så för mig. Jag har lagt märke till dessa program som gått (i repris) varje dag. Serier som brändes igenom på ett par veckor istället för månader, eftersom ett nytt avsnitt kom varje dag istället för en gång i veckan. TopModel 9, Top Model 10, Make me a Supermodel, TopModel 1, TopModel 2, antar att TopModel 3 tar vid där tvåan slutade. De bara snurrar runt.

Personligen kan jag känna att Tyra Banks är rätt sund. Hon kan sitta på sin egen show och klämma på sin mage, visa bilder tagna på henne i bikini och säga: ”So what – this is what I look like, and I like my self”. Hon fångar även upp tjejer i sin TopModelserie som verkar ha ett stört ätbeteende och förklarar för dem att ”visst behöver man tyvärr vara smal i modevärlden, men inte genom ätstörningar”.

Det är värt en eloge. Sen när dessa ”berikande program” är över runt 9-tiden på morgonen så kommer stora tv-shop-sändningar. Inte direkt tv-shop, men inte långt ifrån. Varenda inslag verkar handla om hur du går ner i vikt, hur du förändrar ditt utseende. Ren hjärntvätt hela sommaren alltså.

Men snälla, om man sänder såna program, kan man i alla fall inte se till att översättningarna är korrekta? När någon står och säger att ”This made me loose 25 pounds.” Så kan man inte översätta det med att ”Den här gjorde att jag gick ner 25 kg.” Kilo och pounds är helt olika viktenheter.

Vi har det vi förtjänar…?

Läste en krönika i Aftonbladet av Annika Marklund

”Vi har det vi förtjänar: Sjuka ideal ger anorexia”. Skillnaden mellan prisbelönta viktminskningssajter och de livsfarliga alternativen är skrämmande liten.
Livsfarliga bantningssajter? Jo, sådana finns. Även i Sverige /…/ och får hundratals nya medlemmar varje vecka. Medlemmar som uppmuntras att spy och svälta sig själva. Som nästan alltid är tonårstjejer. Tonårstjejer som lever i en förvirrad och motsägelsefull värld. Medan de skriver matdagbok och räknar kalorier gör deras föräldrar samma sak. På sajter med andra adresser och dyrare design. Men med precis samma syfte: Att gå ner i vikt. Tillsammans.

Det är verkligen sant. ”Vi vuxna” sitter och surfar runt på viktminskningssiter, går på kurer, antecknar hur mycket de går ner i vikt. Hyllas av media och visar upp de ”nedgångna förebilderna” för att sen vara stylade och fixade för att få visa upp de ”fina efterbilderna”. Den enda metoden, att på ett sjukligt sätt svälta sig och hetsa varandra till viktnedgång ersätts av att på ett sjukligt sätt hetsa varandra till viktnedgång. Ingen skillnad?

Bara den att på den ena sidan står de som gör detta gratis. På den andra står de som tjänar enorma pengar på detta. Vilka signaler sänder vi till våra ungdomar? Vems ansvar är det? Den som tiger håller med? Jag tänker inte tiga. Jag vill inte tiga.

Viktfixering vid graviditet

Under min graviditet kunde jag reta mig enormt mycket på denna viktfixering som var. Många, många, många frågade mig gång på gång kring hur mycket jag hade gått upp hittills. När mitt svar kom (om det kom) så skulle de berätta hur mycket de gick upp allt som allt: allt mellan att de gått ner i vikt – trots graviditeten – till att de gått upp 35 kg. Oftast så var det de som ”endast” gått upp 3-8 kg allt som allt som ville ha reda på MIN aktuella viktuppgång. Kanske för att sedan kunna säga: ”Har du redan gått upp så mycket? Jag gick upp X kg allt som allt”.
Och självklart kom det också – ”så här snabbt gick jag ner allt igen”. Stressen kan vara större för mindre. Jag fascineras fortfarande kring hur en gravid kropp blir ”allmän egendom”.

Den enda som verkligen inte var intresserad av vikten och väldigt sällan frågade om det var barnmorskan på MVC, och man kan väl tro att det snarare var hon som skulle varit intresserad – ur rent medicinskt synsätt….

Är det inte typiskt för dagens samhälle? Att vi aldrig känner att vi bara kan finnas i nuet och leva här och nu, och faktiskt kunna njuta av när det är bra? Ett stabilt tillstånd?

Sönderklippta skönhetsideal?

Läste nyss om detta. En utställning med sönderklippta skönhetsideal.

"Österikiska konstnären Gabi Trinkaus skapar collage av sönderklippta artiklar och bilder ur mode- och livsstilsmagasin. Resultatet ifrågasätter dagens skönhetsideal.

Vad är syftet med att klippa sönder och kasta om innehållet i mode- och livsstilsmagasin?

- Att dekonstruera mediernas framställning av kroppen och avslöja det falska i en onaturlig och önsketänkande syn på skönhet."

Jag tycker att detta låter intressant. Ska se om jag själv har möjligheten att gå. :-)

Återknytning till SMAL efter uppehåll

Nu är hösten här i full karriär, och SMAL väcker liv i sin blogg efter ett välbehövligt (förlängt) sommarlov.

Skönhetsfesten som omnämnts tidigare blir fortfarande av 2009, men senare under året. Detta pga både mycket med skolor, jobb och föräldraledighet om vart annat för SMALs olika medlemmar och ideella krafter. Håll ut, och håll utsikt!

Tipsa gärna SMAL på hemsidan om artiklar eller liknande som SMAL kan blogga om. Ibland blir det ju idétorka! Med hopp om en trevlig höst!