"En tårtas liv i Sverige 2008"

På vägen hem från jobbet så hade jag Sveriges Radio P3 på och strölyssnade lite.
De pratade om lite allt möjligt, så pratade de om lite nyheter som hänt, och nämde "Tårt-Polisen", började prata mer om tårtor, och den underbara repliken dök upp: "Det kan inte vara lätt att vara tårta i Sverige 2008". (Saman och Cynthia, Din Gata P3)

Tårtorna är ju faktiskt helt missförstådda och utsatta. Som de nämde i radio, när folket är arga på politiker eller liknande, så kastar man en tårta i ansiktet. En form av förolämpning mot tårtan som då får stå för hånet och förlöjligandet som den som blir tårtkastad på får utstå....

För att inte tala om clowner - i tecknade filmer, om inte annars - kastar tårtor hej vilt.

ELLER - det som "alla" utsätter den stackars tårtan för ibland kring vissa fikabord.

Se det här scenariot framför er: Jag fyller år. Det råkar vara dagen före lön. Jag tar mina surt förvärvade pengar, de få jag har kvar på kontot precis innan lön, för att springa och köpa en tårta. För man "bör" ju följa den outtalade traditionen på arbetsplatsen och ta med en tårta när man fyller år. Jag dukar upp tårtan på bordet och de flesta tackar NEJ TACK till tårtan."

Varför NEJ då? Inte såhär: "Nej tack, jag är mätt, jag har precis ätit lunch". "Nej tack jag är inte sugen." eller bara den snälla "Nej tack, det är bra."

Nej, nej, nej... Det ska vara under stora stön och stånk. Det finns fyra typer av "tårtätare" i Sverige:

1. Den ursäktande, bortförklarande personen
   Äter av tårtan, men ursäktar sig hela tiden, att han/hon egentligen inte borde: "Nej men guuuuuud, inte ska jag äta tårta, tänk vad fet man blir" eller "Lagom mycket fett i den där va? Kolla grädden! Jag ska nog inte ha, men jag tar en LIIIIIITEN bit". "Ojoj, nej, det där kan inte jag äta, det hamnar mitt här - pekar / tar på valfri kroppsdel med komplex, men man borde ju i alla fall smaka" "En tårta kan man ju inte äta mitt på en onsdag, jag tänkte ju äta/dricka DET HÄR i helgen." (ursäktande, för att man "bara" får äta en sak i veckan)
   
   
2. Den anklagande personen
   Sitter bredvid och tittar på de som "har mage att äta, trots att de borde låta bli": "Ska du verkligen ta en sån stor bit?" "Du är mån om figuren, det ser jag, det var en lagom stor bit", "Visste ni hur många km man måste promenera för att förbränna allt det där som ni sätter i er?", "Jag tänker minsann inte äta, för jag är mån om att se efter mig själv, men förfall ni andra bara.", "Jag har karaktär nog att stå emot." (det har inte ni!) Kommenterar gärna hur mycket eller lite alla andra äter....
   
   
3. Den otacksamma eller "bantaren" - person som är mycket mån om allt man äter, och är petnoga med träningen, maten och allt som rör "hälsa": "Man borde verkligen inte äta tårta mitt i veckan", "Ojojoj, vad mycket tårta det blev över nu, var hade du tänkt att göra av det?" (riktat till den som köpt med tårtan) "Jag kan inte äta det här för då går jag upp i vikt igen - berättade jag att jag provar DEN HÄR nya dieten nu, och då kan man inte äta tårta". "Bortkastade pengar med det här!"
   
   
4. Den "normala ätaren" - klart i minioritet!! Den "normala ätaren" kan ta en bit tårta, så mycket som den personen nu vill ha. Äter. Berättar om hur god tårtan var (det hör lite till "god ton") Ignorerar allas anklagande eller ursäktande påståenden. Tackar så mycket för fikat!

Känner ni igen det här????? TÄNK nästa gång på personen som betalat tårtan eller som bara vill få uppmärksamma "sin dag". Eller tacka företaget för den sakens skull, om det är de som står för tårtan.

Ja, jag kan verkligen hålla med Saman och Cynthia. "Det är inte lätt att vara en tårta i Sverige 2008".