Du är vad du äter

Trailer inför veckans "Du är vad du äter" (jag ser det aldrig nu för tiden, men jag kan ju inte undgå att se reklamen ibland.)

Nästa avsnitt: Att påstå att familjen X är matglad är ingen underdrift. De älskar mat. Mat som badar i fett. Men det är inte familjens enda passion. De älskar även att äta stora portioner av sin feta mat. Enorma monsterportioner. Och så älskar de smågodis, chips, ciabatta, pasta, pizza, hamburgare, risifrutti och pucko. Familjemottot verkar vara – är det fett och går att äta så älskar vi det. Frosseriet har satt sina spår och de som drabbats värst är de stillasittande, dataspelande barnen. En allvarlig Anna Skipper konstaterar att detta är hennes viktigaste uppdrag någonsin. Hon inleder därför operation ”Rädda barnen” med stor beslutsamhet.

Varför får jag en panikkänsla i magen så fort man hänger ut barnen i såna här program? Det är ungefär som "Ensam mamma söker", vill mammorna dejta någon på tv-tid, varsågoda! Vi är alla vuxna människor. Men barn är barn. De är inte medvetna om vilken effekt ett medverkande i tv kan få!

Och - stackars barn! På reklamen säger Anna Skipper det att "de här barnen kan ju ingenting om näring eller motion". Ta detta på rätt sätt, men att använda en reklamkanal i Sverige 2008 och "kostexperten/rådgivaren/kunnaren" Anna Skipper kanske inte är rätt person att lära dem???